Vad är kulturens roll i samhället?

På 60- och 70-talet närmade sig politiken och kulturen varandra. Kulturen fick ge uttryck för en längtan efter ett mer demokratiskt, rättvist och ofta socialistiskt samhälle.
– Då lade man dessutom grunderna till dagens kulturpolitik. Det är viktigt att förstå den tiden för att få perspektiv på debatten som förs i dag om kulturens roll i samhället, säger Stefan Backius, som skrivit en avhandling i historia vid Örebro universitet.

Stefan Backius börjar och slutar sin avhandling i amatörteaterdramat på landsbygden. Genom att utgå från en liten industriort i Bergslagen vill han komplettera tidigare forskning som har fokuserat främst på storstäderna och undersökt 60-talets radikalisering i politiska termer.

– För att förstå vad som hände på 60-talet måste man förstå vad som hände inom kulturen. De folkliga kulturaktiviteterna som jag undersöker förändrade människors uppfattning om sig själva. På scenen gestaltade man klassens och den egna ortens historia med utgångspunkt i lokala konflikter, säger Stefan Backius, som är verksam inom Centrum för urbana och regionala studier vid Örebro universitet.

Teatern ett vapen i den politiska kampen

Avhandlingen börjar med strejkspelsprojektet i Norberg som blir det första i en nationell våg av arbetarspel. Historien om gruvarbetarnas kamp för bättre löner och livsvillkor kom i dramat samman med samtida frågor som solidaritet och kamp mot kapitalismen.

– Journalister anammade den effektfulla dramaturgin i sina beskrivningar och fler aktiviteter och kulturarrangemang kom till som en följd av den stora uppmärksamhet som strejkspelet fick. Kulturprojekten blev en motvikt till industrinedläggningar och kollektiv utflyttningsdepression och teatern ett vapen i den politiska kampen.

– Men det var inte utan konflikter. Man använde historien för att hantera samtiden. Det iscensatta strejkförloppet visade upp en tidigare maktkamp inom socialdemokratin – en konflikt mellan reformister och revolutionärer för att spegla konflikten som utspelade sig i samtiden.

Kulturaktivism

Det var dessutom en förflyttning geografiskt. Både problemen och lösningen söktes från centrum, de större städerna, men de drabbade fanns på landsbygden och problemen blev framförallt synliga i Bergslagens bruksorter.

Den nya statliga kulturpolitiken var en del av denna strömning och man uppmuntrade kulturens spridning både geografiskt och socialt. Amatörteatern blev ett sätt att engagera stora mängder människor från grupper som tidigare stått utanför.

– Ambitionen att ta kulturen till folket var framträdande och ”folket” bor i periferin och inte i centrum där den politiska makten huserar tycks man ha menat. Samtidigt kändes det självklart att placera upprorets centrum i periferin eftersom de kritiserade den politiska och ekonomiska makten som hade sin bas i storstäderna.

– Den här utvecklingen, som jag analyserar under begreppet kulturaktivism, ledde till att man slog fast i de kulturpolitiska målen 1974 att kulturen skulle medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet. Kulturpolitiken skulle således sättas i samhällets tjänst. Kulturpolitiken har sedan varit mer eller mindre densamma så den debatten är lika aktuell i dag, avslutar Stefan Backius.

För mer information kontakta: Stefan Backius 072-246 43 12, 070-314 8637