"Jag hittar rätt, nu är jag i mitt rätta klimat. Nu är jag tandläkare."

Johan Klang är Praktikertjänsttandläkaren som åkte till Zimbabwe med Tandläkare utan gränser för att hjälpa barn i behov av tandvård. Johan sitter även med i Tandläkare Utan Gränsers styrelse. Detta är Johans andra inlägg om sin resa till Zimbabwe.

Del två

Joyce kommer bli en solstråle som lyfter mina tunga dagar. Hon är en kopia av min farmor fast mörkhyad. Hon är varm och har ett genomgott hjärta. Efter en lång dags resande ser jag fram emot lunch. Det visar sig att det kommer nio amerikanska volontärer som jag ska dela boende med. De kommer jobba med skolor och jordbruk i byn. Dags att ladda batterierna. Mobilens batteri. Tyvärr finns varken el, wifi eller vatten. Det tar hårt på mig. Jag vill kunna höra av mig till min familj. Kunna säga att allt är bra med mig. Min första arbetsdag börjar. Äntligen får jag ta på mig mina klinikkläder. Jag hittar rätt, nu är jag i mitt rätta klimat. Nu är jag tandläkare.

Min första arbetsdag börjar utan el, utan vatten och utan kontaktperson. Tandterapeuten, Farai, som skulle möta upp mig är inte på kliniken. Han kommer först på onsdagen. En anhörig hade gått bort så Farai fick snabbt bege sig till begravning i grannbyn några dagar. Jag får hjälp av Ibsen, tandskötare, och vi jobbar på bra första dagen. 8 patienter kommer till kliniken. Samtliga får sina besvär åtgärdade. Med tång. Plötsligt ser jag skillnaderna. De har rest långt, har ingen ekonomi för tandvård, smärta och en inställning om att utdragning löser alla problem. Men jag får applåder. Varje patient som behandlas avslutar sitt besök med en applåd. Till en början blir jag generad. Jag har aldrig fått sådan uppskattning för en utdragning hemma.

Efter min första arbetsdag ska det bli skönt med en dusch. Barnen i byn följer mig hem. Några vill hålla handen. Någon klappar mina blonda håriga armar. Skratten och de stora leendena värmer. De frågar om jag har ”sweets”. Svaret blir kort och enkelt; Nej jag är tandläkare, jag har inte sweets, det är inte bra för tänderna. Dr Jones! Johan var för svårt att säga. Jag blev deras Dr Jones i två veckor. Varje dag efter jobbet på min promenad genom byn kom barnen springande och ropandes efter Dr Jones.

Vattnet svalkar min varma kropp. Vattnet är kallt. Plötsligt går duschen sönder. Den går inte att stänga av! Det tar en timme att få fram en rörmokare som kan stänga av duschen. Nu blir jag måttligt populär när jag tömmer hela byns vattenreservoar! När Farai kommer tillbaka så börjar arbetet med att undersöka/screena barn. Vi börjar med att ta oss till den närmsta skolan, Mutambara Primary School. Vi börjar med en lektion i munhygien och kost för att sedan screena 400 barn. Att sitta i skuggan under ett träd är en ny upplevelse i min arbetskarriär. Det går fort. Barnen står på löpande band. Höger. Vänster. Alla som går åt höger måste anmäla sig till Ibsen. Höger. Höger. Höger. Vänster. Vänta! Pojke? Flicka? Jag ser bara öppna gapande munnar som kommer rakt mot mig. Vad har jag undersökt? En pojke? En flicka?

Fortsättning följer...

//Johan Klang