Debattartikel Dagens Nyheter - ”Så lyckades vår vårdcentral slippa använda hyrläkare”

Väljarnas intresse för sjukvården har ökat under det senaste året, och enligt flera mätningar är just sjukvården den viktigaste valfrågan, tätt följd av invandring/integration och skola och utbildning.

Bakgrunden är dels att sjukvården i många fall bedrivs ineffektivt, dels att det inte satsats på sjukvården i tillräckligt hög utsträckning. Operationer ställs in, vårdplatser stängs och akutmottagningar förvandlas till mobila vårdavdelningar. Allt medan väntetiderna och anmälningar om brister i vården fortsätter att öka.

I princip alla partier är överens om att sjukvården behöver mer resurser för att kunna fungera som patienterna kräver och förväntar sig. Det är välkommet att politiken vill ta i frågan på allvar. För det är mycket som snabbt behöver göras. Exempelvis kring bristen på medarbetare och svårigheterna att rekrytera.

En rapport från Arbetsförmedlingen häromveckan visade att några av framtidsjobben är just undersköterska, sjuksköterska och läkare. Men många unga väljer i dag bort de branscherna till förmån för andra sektorer som anses ha bättre arbetsmiljö och bättre villkor.

Rekrytering är därför en fråga som alla chefer inom hälso- och sjukvården brottas med varje dag. Frågan om att täcka upp för kollegor är närvarande på nästan alla arbetsplatser inom sjukvården. Och lösningen blir i många fall att vända sig till bemanningsföretag.

Det kan vara en bra lösning för att lösa arbetstoppar, men fungerar sällan i längden. Det kan dessutom bli dyrt och leda till att patienterna inte får en fast vårdkontakt, vilket kan bidra till brister i kontinuiteten, vilka ofta drabbar äldre som har behov av täta vårdkontakter.

Landstingen och regionerna har valt att sätta ett mål kring inhyrd personal i sjukvården, och de hoppas vara oberoende av inhyrda medarbetare senast vid kommande årsskifte. Men på vårdcentralen som jag är chef för har vi redan lyckats fasa ut inhyrda medarbetare. Det har lett till dramatiska förbättringar.

Antalet listade patienter har ökat med knappt 20 procent från augusti 2015 till och med i dag, och totalt har vi nu strax över 17.000 listade patienter. Antalet medarbetare har också ökat kraftigt och nästan fördubblats på fem år – från strax över 20 till dryga 40 i dag. Samtidigt har personalomsättningen och sjukfrånvaron sjunkit väsentligt. Förskrivningen av antibiotika och olämpliga läkemedel för äldre har också minskat.

På bara två år har vi alltså lyckats vända vår underbemannade vårdcentral till en tillväxtverksamhet med 15 anställda läkare och 16 anställda sjuksköterskor. Vi genomförde förändringen med hjälp av allmänläkaren Ola Bergstrands artikel Primärvårdens gröna öar samt en stor portion målmedvetenhet, uthållighet och mod.

Men för att sjukvården ska ses som en attraktiv arbetsplats behövs dock mer än satsningar på en enskild vårdcentral utanför Stockholm. Politiker och tjänstemän inom regering, riksdag och landsting, men också privata arbetsgivare, måste på allvar ta bemanning och rekrytering på allvar.

1. Minska ohälsotalen i vården
Statistik från Försäkringskassan visar att vården är den bransch som har flest sjukfall längre än 14 dagar. Bakgrunden är bland annat att det är en både fysiskt och psykosocialt tuff arbetsmiljö med långa beslutsvägar och hårda krav från både arbetsgivare och patienter.

Sjukvårdens medarbetare måste därför i större utsträckning prioriteras. De är arbetsplatsens viktigaste resurs och de måste ha en god och omsorgsfull arbetsmiljö. Alla medarbetare måste också känna att de utvecklas. Vården är en kunskapsbransch där utvecklingen går blixtsnabbt. Att bereda tid för fortbildning är dyrt, men att medarbetarnas kunskaper tappar kvalitet är ännu dyrare.

2. Se över kompetensmixen
Det saknas vårdpersonal i Sverige trots att det enligt Socialstyrelsen utbildas både fler läkare och sjuksköterskor än tidigare. Det som saknas exempelvis tillräckligt med specialistutbildade sjuksköterskor och läkare, exempelvis inom primärvården. Det saknas även undersköterskor och medicinska sekreterare.

Det är därför lättare sagt än gjort att justera kompetensmixen i en vårdverksamhet. För det som behövs är inte alltid fler läkare eller sjuksköterskor. Snarare handlar det om att begränsa uppdraget för gruppen där bristen är störst. Principen är enkel – det behövs människor för att ta hand om patienter.

3. Låt professionen vara med och bestämma
Blicka västerut. Mot Norge. Där finns ett system där läkaren sätter tak för hur många patienter som kan vara listad hos hen. Det är fullt rimligt att det är sjukvårdspersonalen som själva bestämmer och tar ansvar för arbetsbelastningen.

Ett alltför hårt tryck på vårdpersonalen går ut över arbetsmiljön och riskerar att påverka både tillgängligheten och kvaliteten. De som arbetar inom vården måste kunna känna att de gör ett bra jobb och att vården ges till de som behöver den.

4. Öka primärvårdens resurser
Politiker på både nationell och lokal nivå har länge pratat sig varma för att primärvården ska vara basen i den svenska hälso- och sjukvården. Siffror från Sveriges Kommuner och landsting, SKL, visar att kostnaderna för primärvården utgjorde cirka 17 procent av sjukvårdens totala nettokostnader i Sverige 2016.

En färsk rapport från Vårdföretagarna visar dessutom att de offentligt drivna vårdcentralerna går med förlust i 19 av 21 landsting och regioner. Det visar tydligt att primärvården är underfinansierad.

Det är svårt att avgöra hur stor andel av den totala sjukvårdsbudgeten som primärvården ska utgöra, men de allra flesta är överens om att dagens nivå är alldeles för låg om primärvården ska avlasta akutsjukvården och samtidigt svara upp mot vårdgarantin, mot nya utrednings- och behandlingsmetoder och erbjuda hög kontinuitet och tillgänglighet.

Det saknas alltså både resurser och medarbetare i sjukvården, men inte kreativa bemanningslösningar. Och svårigheten är kanske inte alltid resursbrist eller svårigheter att rekrytera. Snarare handlar det om brister i arbetsmiljö och att få medarbetare att trivas och stanna kvar i verksamheten. En arbetsmiljö med nära till beslut och tillitstyrning snarare än toppstyrning driver resultat och får medarbetare att vilja arbeta kvar. Det är så vi skapar tillgänglighet och bygger kontinuitet.

I ett välfärdsland som Sverige har vi inte råd med skygglappar eller att sätta krokben för realistiska arbetsförhållanden. Läget är akut samtidigt som det finns lösningar, och fram till dess att vi tillsammans agerar så är det i slutändan patienter och medarbetare som får lida.

Sara Banegas, distriktsläkare och verksamhetschef för Praktikertjänst Ekerö Vårdcentral

Artikeln publicerades ursprungligen i Dagens Nyheter den 17 mars 2018.