Sveriges Kommuner och Landsting

10 punkter för en bättre skola

Pressmeddelande   •   Apr 06, 2009 08:44 CEST

Det går allt bättre för eleverna i den svenska skolan. Andelen med godkänt i alla ämnen har successivt ökat under 2000-talet. Men det återstår en hel del för att alla elevers resultat ska förbättras.

Statistiken visar också de svårigheter som skolan brottas med. Mer än var tionde grundskoleelev blir inte behörig till ett nationellt gymnasieprogram, framförallt för att det går sämre i matematik. Nära en tredjedel fullföljer inte gymnasiet, även om många läser in gymnasiekompetensen vid senare ålder.

En stor utmaning för skolan handlar om de elever vars föräldrar sällan tar plats i samhällsdebatten. Elever från hem med knappa resurser, elever med lågutbildade föräldrar och elever som nyligen kommit till Sverige. Många av dem klarar skolan utmärkt, men av dem som inte når målen kommer ett stort antal från denna grupp. Skolan ska också utmana elever med goda resultat att prestera ännu bättre, en del av dem till att nå spetskompetens.

Likvärdig undervisning bygger inte på resurser in utan resultat ut. Det bygger på olika resurser beroende på elevens förutsättningar. Den flexibiliteten och olikheten hanteras bäst på det lokala planet. I landets skolor arbetar man dagligen för att eleverna ska få bra resultat. Men mer behöver göras - från staten, kommunerna, skolan och andra aktörer. För att alla elever ska nå skolans mål är följande tio områden centrala:

  • Kompetenta lärare. Lite tillspetsat kan man säga att det är viktigare att välja lärare än skola, eftersom det är större skillnader i resultat mellan klasser än mellan skolor. Lärarna måste ständigt tillägna sig nya kunskaper och kommunen behöver ha en klar strategi för deras kompetensutveckling. Enskilda lärare kan också bli bättre på att lära av varandra. Statliga satsningar som Lärarlyftet är positiva men måste ta större hänsyn till lokala behov. Dessutom har staten ett ansvar för att den nya lärarutbildningen ger god kompetens i såväl ämneskunskaper som pedagogiska metoder. Verksamma lärare som saknar lärarexamen måste också ges möjlighet att läsa in den.
  • Lärare som presterar bra ska ha bra betalt. Som arbetsgivarorganisation för kommunerna har vi under lång tid drivit frågan om individuell lönesättning. Kompetens i kombination med bra resultat ska löna sig. På många håll har denna linje mött motstånd från våra fackliga motparter. Vi hoppas att den tiden nu är förbi och att vi gemensamt kan ta rejäla kliv framåt så att lärare som presterar bra kan få den löneutveckling de är värda.
  • Mer tid i skolan för lärarna. För att elevernas resultat ska bli bättre är det rimligt att läraren finns i skolan hela arbetsdagen under terminstid. Dels för att vara tillgänglig för eleverna när det inte är lektion. Dels för att tillsammans med kollegor följa upp och utveckla sina arbetsmetoder, när eleverna inte är på skolan. På många håll lever ett otidsenligt synsätt på lärares arbetstid kvar som att den skulle vara uppdelad i olika delar. Lärarnas arbetstid bör istället ses som en helhet.
  • Modiga rektorer. Den viktigaste uppgiften för rektorn är att sätta tydliga mål och vara pedagogisk ledare så att lärarna utvecklas - för elevernas bästa. Rektorn måste både våga lyfta fram bra lärare och diskutera brister i enskilda lärares undervisning. Det underlättas genom att systematiskt utvärdera resultatet av lärarnas arbete.
  • Positiva förväntningar. När skolans personal tror på eleverna oavsett deras förutsättningar ökar deras självkänsla och därmed chanserna till goda resultat. Det behövs en kedja med positiva förväntningar från kommunledning till rektor, lärare och elever.
  • Flexibel skola. Skolan ska ge alla elever en bra start i livet, men ingen elev är den andre lik. Vi vill därför se ett skolsystem som tar hänsyn till elevers olika behov och förutsättningar. Vissa elever behöver mer matematik, andra mer svenska eller idrott. En flexibel skola gagnar såväl elever som har svårigheter som de som har kommit långt och behöver fler utmaningar. Därför bör till exempel de nationella timplanerna, där staten detaljstyr antalet undervisningstimmar i varje ämne, slopas. Staten bör också i större utsträckning låta utbildningar växa fram och utformas i samspel med arbetslivet och andra aktörer.
  • Tydliga mål och regelbunden uppföljning. Skolans mål måste vara begripliga och inte fler än att de kan användas i verksamheten. Det viktigaste målet måste vara att eleverna får med sig grundläggande kunskaper och färdigheter. Målen behöver regelbundet följas upp och utvärderas av både skolan och kommunen. Statlig skolinspektion och tätare nationella prov är viktiga stöd för detta.
  • Mer skolnära forskning. Både det arbete som bedrivs i klassrummet och inom lärarutbildningen måste ha en större förankring i forskning. Anslagen till forskning om skolan är i det närmaste obefintliga - mindre än en promille i förhållande till vad utbildningsväsendet kostar. Det behövs både mer skolnära forskning och bättre spridning av forskningsresultaten till skolorna. Ett behov är konkreta verktyg för bättre resultat i matematik. Ett annat hur lärare kan arbeta så att elever som nyligen kommit från andra länder klarar skolan.
  • Nyanserad bild. När fackliga företrädare, rikspolitiker och medier upprepar ogrundade budskap om en svensk skola i kris får detta konsekvenser. Lärarnas status sjunker och det blir svårare att rekrytera studenter till lärarutbildningen. Givetvis måste skolans brister diskuteras. När det sker konstruktivt kan det driva utvecklingen i rätt riktning. Men det behövs nyanser. Om allt i skolans värld utmålas som problem stjäl det tid och kraft från de verkliga utmaningarna. Överdrivet negativa budskap bidrar till en felaktig bild av skolan. Det kan bana väg för omotiverade reformer.
  • Beslut nära medborgarna. En del aktörer ivrar för att skolan ska återföras till staten. Det grundar sig på en övertro att staten har mer pengar till skolan och lärarnas löner. Men så är inte fallet. Det finns heller inga belägg för att eleverna presterade bättre före kommunaliseringen 1991. Lika lite finns det ett behov av en statlig myndighet i Stockholm som avgör om en skola ska läggas ner i Ystad eller Pajala. Nej, det vore ett gigantiskt magplask att låta skolan återföras till statlig detaljstyrning. Vi är övertygade om att skolans verksamhet sköts bäst i kommunen, i skolan och i klassrummet. Beslut om skolan ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
  • Sveriges Kommuner och Landsting kraftsamlar nu kring skolan. Under året tar vi fram en studie med konkreta exempel på hur kommuner arbetat framgångsrikt med skolan. Vi fortsätter också att jämföra kommunernas skolresultat i Öppna jämförelser. Det ger underlag för förbättringar, även för de kommuner och skolor som redan har goda resultat.

    Vi har en bra skola. Den ska bli ännu bättre, så att alla elever kan klara skolans mål och nå ännu bättre resultat.

    Anders Knape, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

    Ilmar Reepalu, 2:e vice ordförande

    Maria Stockhaus, ordförande i utbildningsberedningen

    Marie-Louise Rönnmark, vice ordförande i utbildningsberedningen

    Ingela Gardner Sundström, ordförande förhandlingsdelegationen

    Heléne Fritzon, 1:e vice ordförande förhandlingsdelegationen

    Artikeln publicerades i en något förkortad form i Göteborgsposten 2009-04-06