Sveriges Kommuner och Landsting

Äldreomsorg i förvandling

Pressmeddelande   •   Okt 07, 2004 11:00 CEST

Debattartikel i DN 7 oktober 2004

Synen på ålderdomen förändras. Det kräver en aktiv äldrepolitik. Å ena sidan måste det bli ännu lättare för äldre att leva ett självständigt liv, å andra sidan måste vi ge en trygg och respektfull vård och omsorg till den som är sjuk eller dement. En bra ålderdom är ett gemensamt ansvar för den enskilde och kommunen.

Helge, 85 år, är rätt typisk för den moderna åldringen. Båda knäna är utbytta för att de var utslitna, prostatan opererades för några år sedan. Helge är starropererad på båda ögonen, har hörapparat och fick för några månader sedan en pacemaker akut för att hjärtat inte slog som det skulle. Tack vare den moderna sjukvården lever Helge ett aktivt liv och ingen uppfattar honom som särskilt skröplig.

Drygt 17 procent eller 1,5 miljoner av Sveriges befolkning är i dag 65 år eller äldre. De allra flesta är vid god hälsa när de går i pension och kan se fram emot flera år med ett aktiv liv. Behovet av vård uppstår oftast inte förrän i 80-årsåldern och ökar sedan med stigande ålder.

Andelen äldre som lever ett aktivt liv trots hög ålder ökar hela tiden. Det beror bland annat på att sjukvården idag kan göra så mycket som inte gick tidigare - särskilt inte för äldre personer. Numera opereras till exempel höftleder och starr även på 90-åringar, vilket var omöjligt för 20 år sedan.

Därför kan även mycket gamla personer numera leva ett självständigt liv, utan att behöva ständig hjälp på grund av dålig syn eller för att man inte kan gå. Allt bättre hjälpmedel ökar också möjligheterna att klara sig själv.

När man frågar människor hur de vill leva när de blir gamla, svarar nästan alla att de vill bo kvar hemma så länge som möjligt. Därför måste också äldreomsorgen förändras. Det behövs en medveten politik för att skapa en äldreomsorg som bättre svarar mot de behov och önskemål som finns.

Den rapport som Svenska Kommunförbundet presenterar idag ger en bild av hur det ser ut för äldre i dagens Sverige.

De allra flesta äldre bor i eget boende, 93 procent av alla över 65 år. Hela 30 procent av hushållen 75 år och äldre bor fortfarande i eget småhus. De flesta vill bo kvar i området där de har sina sociala nätverk.

Ungefär åtta procent av alla över 65 år får hemtjänst. De flesta av dem är över 80 år (91 000 personer) och den gruppen ökar. Antalet hemtjänsttimmar per person är betydligt högre idag än för fem år sedan, eftersom många med stora hjälpbehov bor kvar hemma. Idag kan även den som har flera sjukdomar, och ibland ända in i livets slutskede, få sin vård och omsorg i det egna hemmet.

Antalet personer som bor i så kallat särskilt boende, med tillgång till personal dygnet runt, minskar. Särskilt boende är samlingsnamn på det som i dagligt tal ofta kallas servicehus, ålderdomshem, långvård, sjukhem eller gruppboenden. Drygt 110 000 personer bor i särskilt boende.

Idag är de flesta som beviljas den formen av bistånd svårt sjuka personer med mycket omfattande behov av personlig omvårdnad och medicinska insatser, och två tredjedelar har allvarliga minnesproblem.

I takt med att hemvården byggs ut blir tiden man behöver i särskilt boende kortare. Ofta bor man inte längre än ett år, förr var det inte ovanligt med fem till tio år.

Det är självklart att den som är gammal ska känna trygghet och kunna lita på man får hjälp den dag det behövs. Med högre ålder blir kroppen allt skröpligare. Därför måste det också finnas en bra vård och omsorg för dem med tilltagande hjälpbehov och tillgång till avancerad vård när det blir aktuellt - det har givetvis kommunen och landstinget alltid det yttersta ansvaret för.

Kommunen har också ansvar för samhällsplanering och bostadsbyggande. Här måste vi som politiker se till att planera för bra bostäder åt den nya generationens åldringar.

Men var går egentligen gränsen för den enskildes ansvar? Inte är väl ålder i sig skäl nog för att kommunen ska ta över ansvaret för hur man bor?

Bostadsmarknaden för äldre ser olika ut runt om i landet. Många kommuner och bostadsföretag satsar idag på olika slags seniorbostäder som är anpassade till äldres behov, med tillgång till gemensamhetsutrymmen och service. För att få en sådan lägenhet ställer man sig i en vanlig bostadskö, det behövs inget beslut av kommunen. En hel del kommuner har gjort om gamla servicehus till seniorbostäder, men fortfarande finns bara drygt 10 000 seniorlägenheter i landet.

Många efterfrågar ett boende där man kan känna trygghet, finna gemenskap samt ha tillgång till service och olika slags aktiviteter. Bostadsföretagen tycks ha underskattat marknaden för bostäder anpassade för äldre. Inte minst när den resursstarka 40-talistgenerationen snart börjar efterfråga praktiska bostäder.

Därför efterlyser vi en bostadsmarknad som erbjuder lämpliga bostäder för äldre: fler kollektiva boendeformer, anpassade och flexibla bostäder med tillgång till olika former av service.

Äldreomsorgen står för ungefär 20 procent av kommunernas totala kostnader. När 40-talisternas vårdbehov blir stora om cirka 20 år, sammanfaller det med att 60-talisterna går i pension. Det innebär inte bara stora ekonomiska påfrestningar, utan även svårigheter att rekrytera personal.

Vi menar därför att fokus i äldrediskussionen behöver förskjutas. Från att mest ha handlat om vård och omsorg, till att mer handla om övergripande samhällsplanering och förebyggande arbete för att stärka det friska. Syftet är att underlätta för medborgarna att leva ett självständigt liv, oavsett ålder. Stöd i form av hemtjänst, hemsjukvård och särskilda boenden blir då ett komplement.

Med den angelägna debatten om hur vi ska klara den framtida välfärden, blir diskussionen om ansvaret för äldres liv och boende ännu viktigare.

Om kommuner och landsting har ansvar för samhällsplanering samt vård och omsorg, måste vi vänja oss vid att den enskilde - även den som är äldre - har ansvaret att planera för sitt eget liv. Det handlar till exempel om att ställa sig i bostadskö i tid, att vara beredd att flytta från sin tvåplansvilla till en mer praktisk bostad för att kunna bo tryggt och praktiskt även när krämporna sätter in. En bra ålderdom är ett gemensamt ansvar - först då kommer individen i centrum på allvar.

Ilmar Reepalu
Ordförande Svenska Kommunförbundet

Lars Isaksson
Ordförande Landstingsförbundet