Zaki Group

Afghanistan: Vad gör ni med oss? Håll era löften!

Pressmeddelande   •   Aug 10, 2007 03:16 CEST


Att kritisera effektiviteten av svenska biståndet till Afghanistan är känsligt. Detta är en skandal som borde uppröra alla som tittar närmare på frågan och har solidaritet för det fattiga Afghanska befolkningen. Men debatten måste hållas vid liv ändå.

Sverige ger bistånd till Afghanistan så att det är ineffektivt. Häromveckan riktade Mohamed Atah Nor Governör av provinsen Balkh skarp kritik mot svenskarna i Afghansk TV. Han sa att svenskarna inte har bidragit till någonting i Norra Afghanistan under sin närvaro där trots att lugnet dominerar i nordöstra Afghanistan.

Debatten om biståndet, korruptionen och arbetslösheten i Afghanska media och TV den senaste tiden är så het i detta sammanhang att en internationell konferens i Rom har sökt lösningar. 25 länder ska ge ytterligare uppåt 350 millioner dollar i bistånd till Afghanistan för att förbättra landets rättsväsende under de kommande åren. Men en lösning för att hur man kan minska arbetslösheten och därmed skapa en hållbart utveckling i landet lyser fortfarande med sin frånvaro.

Detta ideal om oberoende, neutralitet och decentralisering är naivt i en miljö som har varit en fristad för kommunister, maoister, islamistiska fanatiker och terrorister som nu har blivit totalt korrumperad och polariserad. Korruptionen är så omfattande och den börjar i toppen, bland de högsta statliga tjänstemännen i biståndsorganisationerna och deras fältarbetare som kalla sig professionella biståndsarbetare. Särskild stort problem är att nästan alla biståndsorganisationer i hemlighet stöder sina agenter och ombud i det katastrofala läget, trots att de är väl medvetna att de är korrumperade. Det finns många exempel på hur utländska intressen har hållit på att behärska och påverka landets inrikes och utrikespolitik.

Mest överraskande är när ett antal afghanska experter och forskare från Kabul universitet, journalister, teknokrater, parlamentariker och ministrar intervjuas i afghansk TV för att belysa de frågor i den nuvarande situationen som finns i landet. De debatterar att orsaken till konstanta kriser och blodiga krig i Afghanistan som befolkningen fortfarande plågas av är andra länders politiska inflytande och inblandning i Afghanistan. Under de senaste 30 åren har minst två miljoner människor dödats och mer än sex miljoner flytt landet. Se även Utrikespolitiska institutets webbsida.

I debatten sägs att på det sätt biståndet levereras i dag blir den långsiktiga effekten aldrig tillfredsställande. Biståndet har blivet en konstgjord andning för den afghanska staten efter Bonn-avtalet. Vi har blivit som en tiggare på gatan för det internationella samfundet. Vi vill inte vara beroende av externa medel när vi har så stora naturresurser med ett viktig geopolitisk läge. Om omvärlden inte reagerar nu kommer Afghanistan som tidigare att präglas av inrikespolitiska katastrofer och detta kommer att leda landet till militärkupper, fanatisk brutalitet och inbördeskrig och sannolikt kommer den här gången kärnvapen att användas.

Efter bildandet av Pakistan 1947 blev Durand-linje mellan Kabul och Islamabad en obehaglig fråga, eftersom Afghanska regeringen aldrig har accepterat avtalet som skrevs 1893. Pakistan avvisade det afghanska anspråket och Afghanistan förvägrades en hamn vid Indiska oceanen. Hängivenheten för Pashtonestan och Baluchestan blev en annan faktor som drev Afghanistan närmare Sovjetunion. Sedan dess bedrev Sovjet mycket generösa biståndsprojekt som har konserverat Afghanistan till den sovjetiska inmarschen i Afghanistan den 24 december 1979. När Sovjet tågade in i landet hade man har samlat en kvarts miljon fanatiska legosoldater från alla världens hörn. Stora mängder vapen, ammunition, mat och medicin skickades till Pakistan. När detta sedan genomgått ISI:s ( Pakistansk underrättelsetjänsten) filter nådde de träningsläger i Afghanistan tillhörande legosoldater och ett splittrad gerilla.

Ryssarna lämnade Afghanistan 1989 men kriget fortsätter. Kriget slog sönder hela samhället. Sovjet bombade landet med dödliga bomber. I landet finns fortfarande miljoner minor som dödar barn.

Vidare säger debatten att detta betyder att kriget var mellan Sovjet och antisovjetiska blocket men det var vi som förlorade två miljoner människor. Det kommer att ta generationer att läka såren. Men nu fem år efter talibanerna är frågan. Var tog de 16,5 miljarder dollar som pumpades in i Afghanistan vägen? Vi trodde att det internationella samfundet skulle hjälpa oss att bygga en plattform för demokrati och samhällsutveckling. Vad gör ni med oss? Håll era löften!

Biståndet har alltså inte förändrat någonting, särskild i avlägset belägna trakter där utvecklingen stått still i minst 1000 år. Landet har blivit ett eldorado för internationella rådgivare experter och biståndorganisationer, som har inrättat sig i bekväma kontor i Kabul med lyxbilar, omgivna av livvakter. Där de med sitt arbete underblåser korruption och bedrägerier. Visst är det smickrande att sitta med ministrar och toppexperter från hela värden och dra upp nationella strategier för Afghanistan inom sakområden där man inte ens känner till landets historia, kultur, är det vettigt? För afghanerna i gemen är det tydligt att det internationella hjälpsamfundet ser den unga republiken som ett slags guldgruva, där det finns gott om jobb och uppdrag för biståndsindustrin som inbringar milliarder dollar.

Givarländerna har hittills pumpat in 16,5 miljarder dollar men knappt någonting har blivit bättre för merparten av afghanerna. Det f d planeringsministern Bachardoust anser är att det behövs ett annat slags människor, som inte bara är ute efter snabba pengar utan som har ett äkta engagemang och är beredda att satsa egen kraft.

Naturligtvis de pengarna har försvunnit i mutor, korruption och byråkrati för att få stöd för sina politiskinflytande. Omkring 30 procent av biståndet har kanaliserats via det nuvarande kabinettet. Men biståndet ska ges utan några politiska motiv med ett enda mål att ge hjälp till de människor som behöver. Biståndsorganisationer först undersöker fattiga mottagarens bakgrund och etnisk bakgrund för att få stöd för sina politiska ambitioner. (Stöder du oss så får du pengar). Pengarna kommer inte fram till de lidande, utan försvinner ner i de mäktigas fickor. För många fattiga bönder är vallmo det enda och bästa alternativet för att försörja sina familjer. Mer än 60 % av befolkningen är arbetslösa. Dagens bistånd ser inte till landets bästa.


Det påstås att det inte finns utbildade män i landet alls om eller om det finns bara elitens elit, och att man därför anlitar dyra konsulter. Det är inte sant. Det finns tillräcklig med både kvinnliga och utbildade män som är kvalificerade till vilket uppdrag som helst som jurister, ingenjörer, forskare, utbildade militärer och poliser. Men de får inte jobb. De ingår inte i Bonn-avtalet. De har sitt examens arbete från östblocket eller har jobbat under kommunistiska regimen. Därför blev de flesta förtidspensionerade och arbetslösa. Nu befinner de sig i samhällsbotten och utför de lägst sedda arbetena som bärare, tjänstefolk, vedhuggare eller vintertid snöskottare. Precis som under taliban regimen.

När vi nu föreslår att det svenska biståndet till Afghanistan antingen bör reformeras eller avskaffas får vi många välkommande signaler från nytänkande Afghanistans vänner i både Sverige och Afghanistan.

Långsiktigt är det bara företag som kan bidra till fred och säkerhet för alla etniska grupper, bekämpa fattigdomen och bygga välstånd i Afghanistan. En bättre lösning för alla, för skattebetalare, för svenskt näringsliv och inte minst för fattiga Afghanistan är att låta företag få en avsevärt större del av de svårplacerade biståndsmiljarderna. Det skulle alla vinna på. Förutom korrupta ledare och biståndsorganisationer som plötsligt skulle behöva stå till svars för sitt vanstyre och sin korruption. Det vore på tiden. Svenska företag som kan hjälpa Afghanistan att exploatera sina naturtillgångar, stoppa vallmoodling och skapa jobb och en långsiktigt hållbar utveckling är välkommen. Det är dock långt ifrån självklart att inte den här typen av insatser också försvinner i mutor, korruption och byråkrati.

Många högutbildade exilafghaner som länge har levt i exil kan återvända till Afghanistan för att hjälpa till. Det International samfundet måste hålla hårt på att låta kvalificerade krafter få de jobb som finns i stället för att som traditionellt dela ut dem som belöning åt f d milisbefälhavare, islamska rebeller vilka i allmänhet är korrupta och inkompetenta för sina uppgifter.

Sverige:
Mobil: 073-93 69 893

Afghanistan:
Tel: + 93 799 69 42 92

E-post: farhad.zaki@yahoo.se