Sveriges geologiska undersökning, SGU

Alabaster i Uppsala domkyrka berättar om 1500-talets stenhandel

Pressmeddelande   •   Mar 08, 2012 08:00 CET

I ett europeiskt samarbete har forskare vid Upplandsmuseet och Sveriges geologiska undersökning kunnat visa att alabaster från engelska Nottingham är en viktig beståndsdel i Uppsala domkyrkas tre gravmonument över Gustav Vasa med gemåler, Katarina Jagellonica och Johan III.

Alabaster ingår som en viktig beståndsdel i samtliga de tre kungliga gravmonumenten i Uppsala domkyrka, d.v.s. de som är uppförda över Gustav Vasa och hans gemåler (1562−83), samt över Katarina Jagellonica (1580-tal) och Johan III (1590-tal). Tidigare har ingen känt till varifrån denna alabaster är hämtad, men nu har forskarna konstaterat att den är från ett område sydväst om Nottingham i England. Samma material återfinns förmodligen i skulpturer och sniderier från 1500- och 1600-talen i många andra kyrkor i Sverige, även om det för närvarande inte är möjligt att belägga säkert.

Från salt havsvatten till konstverk

Alabaster är en finkristallin form av gips (CaSO4.2H2O) som bildas som utfällning ur avdunstande havsvatten. På grund av sin ljusa färg och mjukhet som möjliggjort detaljrika arbeten har alabaster använts för att framställa konstverk sedan antiken. Under den katolska medeltiden tillverkades i Nottingham i England  mängder av alabastersniderier (”Nottingham alabaster”) med motiv från Bibeln och helgonlegenderna och som finns spridda över hela Europa.  Det sedimentära lager där alabastern finns kallas ”Tutbury Gypsum”.  Det bildades under den geologiska tidsepoken Keuper (i övre Trias) för ca 220 miljoner år sedan . Materialet bröts i stenbrott sydväst om Nottingham och de mest kända orterna var Chellaston i Derbyshire, Fauld i Staffordshire och Newark i Nottinghamshire.

Reformationen ledde till förbud och export

I samband med reformationen blev detta konsthantverk omstritt och all nytillverkning förbjöds formellt genom ett parlamentsbeslut år 1550. Istället exporterades alabastern, främst till Flandern (norra Belgien), där tillverkningen av sådana sniderier fortsatte i Mechelen och Antwerpen. I dag bryter bolaget British Gypsum gips och alabaster i området i England.

Ansvarig för Gustav Vasas gravmonument var den nederländske skulptören Willem Boy, som var anställd som hovkonstnär i Sverige från 1558 fram till sin död 1592. Av brev och räkenskaper framgår att han tillverkade monumentet i sin hemstad Mechelen, liksom att han köpte en del av materialet från England. Genom att jämföra kemiska studier av syre-, svavel- och strontiumisotoper i alabaster från olika stenbrott i Frankrike, Spanien och England och med motsvarande analyser av alabastern i Gustav Vasa-monumentet har forskarna nu kunnat bekräfta att det var den engelska alabastern Boy använde för monumentet. Vilket det exakta stenbrottet är går dock inte att avgöra i dagens läge.

Provtagningen av Vasamonumentet underlättades av det faktum att det skadades vid den stora branden i Uppsala 1702. De originaldelar som byttes ut när monumentet reparerades finns fortfarande i behåll i ett av domkyrkans magasin. Provtagningen kunde därför ske på dessa, utan åverkan på själva monumentet.

Andra monument med samma ursprung

Willem Boy tillverkade även gravmonumenten över drottning Katarina Jagellonica i Uppsala domkyrka och prinsessan Isabella i Strängnäs domkyrka, vilka båda innehåller alabaster som sannolikt är av engelskt ursprung. I Uppsala finns även gravmonumentet över Johan III, som utseendemässigt ser ut att vara av samma typ av alabaster. Detta är tillverkat i Danzig/Gdansk i dagens Polen av nederländaren Willem von dem Block på uppdrag av den svensk-polske kungen Sigismund. Liksom Boy härstammade von dem Block från belgiska Mechelen. Till detta monument hör fyra pelare i röd kalksten, identifierad som ”Marbre vieux de Rance” från Rance i dagens södra Belgien, mer känd från bl.a. spegelsalen i Versailles utanför Paris. Detta visar att materialet transporterats från Belgien, dit den engelska alabastern också levererades vid denna tid, via Polen till Uppsala, vilket betyder att också alabastern i detta monument högst sannolikt är engelsk.

I Uppsala domkyrka hittar vi således flera exempel på 1500-talets handel med exklusiva stensorter och konstigt vore det väl annars. Den kungliga domkyrkan betydde mycket för Sveriges status inom och utom landet.

Något yngre gravmonument, som till utseende också förefaller vara av samma material från England finns i domkyrkorna i Västerås (Magnus Brahe, 1640-talet) och Skara (Erik Soop, 1630-talet).

– Normalt används ju vår kunskap och våra data av gruvindustrin och i samhällsbyggandet. Det här är ett intressant exempel på att geologin också kan ge svar och förklaringar i mer oväntade sammanhang, säger SGUs generaldirektör Jan Magnusson.

Ett europeiskt samarbete

Projektet är ett samarbete mellan Sveriges geologiska undersökning (SGU), Upplandsmuseet och Uppsala domkyrkoförsamling i Sverige, samt med BRGM (Bureau de recherches géologiques et minières, Frankrikes motsvarighet till SGU), CICRP (Centre interrégional de conservation et restauration du patrimoine) och LRMH (Laboratoire de Recherche des Monuments Historiques) i Frankrike samt BGS (British Geological Survey) och British Gypsum i England, och leds av Dr Wolfram Kloppmann vid BRGM.

För mer information, kontakta:

Sten-Anders Smeds, fil. dr i mineralogi och petrologi, statsgeolog vid SGU, intresserad av Uppsala domkyrkas stensorter, tel. 018 – 17 91 45, sten-anders.smeds@sgu.se

Herman Bengtsson, fil. dr i konstvetenskap, forskare och redaktör vid Sveriges kyrkor på Upplandsmuseet i Uppsala, tel. 018-16 91 51, Herman.Bengtsson@upplandsmuseet.se.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är expertmyndighet för frågor om berg, jord och grundvatten. SGU har ca 250 anställda på huvudkontoret i Uppsala och filialerna i Göteborg, Lund, Malå och Stockholm.

Upplandsmuseet är länsmuseum för Uppsala län och har ett 60-tal anställda.