Privat

Ang. vargstammen och dess fortsatta existens

Pressmeddelande   •   Jul 02, 2009 00:40 CEST

Hej Andreas!

Liksom vargmotståndarna, vill även jag göra min röst hörd.

Påtryckningarna från vargmotståndare, blir alltmer aggressiva. Det är väl det som är syftet, att pressa och stressa er politiker och myndigheter.
Frågan är hur hanterar ni det, eller vidare, hur kommer ni att hantera detta?

Jag tror inte att man ökar en acceptans för rovdjur, genom att flytta ner rovdjursförvaltningen lokalt och att införa jakt på ett fredat djur, som faktiskt vargen är.
Att flytta ner rovdjursförvaltningen till regionalt, anser jag vara förödande för vargstammen.
Fungerar det inte nationellt sett, hur skall det då kunna fungera regionalt sätt? Där trycket är som värst. På vargmotståndarnas marker.

Men hur kan man införa jakt på varg, och som dessutom är fredad. Vargstammen anses ju inte ens vara säkerställd och långsiktigt livskraftig?
Handlar det om okunskap hos er politiker?
Eller handlar det om en förändrad syn på den biologiska mångfalden, motför ex 1997, på Anna Lindhs tid, då man hade den känslosamma delen kvar i sitt tänkande och agerande.
Man ansåg att djur och natur har ett värde, liksom människan, att vi är länkar som behövs i kedjan.
Och att vi människor kan leva tillsammans med de vilda djuren, sida vid sida.
Nej, jag tror största delen beror på trycket från bla jägarna som är mer än aggressivt, och som vill att man inför jakt på det djur, som man till största delen ser som sin värsta konkurrent. Ekonomin (bidrag) , rädsla och att man vill ha som det alltid varit, dvs att kunna ha löshunds jakt, fäbodjuren fritt gående etc är andra orsaker.

Och av detta, söker man skyddsjakter.

Vi har sett under det senaste två åren, att beviljandet av skyddsjakter drastiskt ökat.
Men varför ansöker man och vad använder man för argument?
Jag har gjort en lista på de olika argumenten:

Vargen är blodtörstig.
Vargen är en mördare.
Vargen äter barn.
Vargen sliter våra hundar i stycken.
Vargen äter upp viltet.
Vargen förstör växtligheten.
Vargen förstör mjölken som fäbokorna producerar.
Fäbokorna får inflammation i juvrena.
Fäbokorna blir stressade och vågar icke gå hem.
Barnen måste åka taxi till skolan.
Barnen får inte gå ut på kvällen.
Vargen är inplanterad.
Vargen är oskygg.
Vargen jagar rådjur på åkern.
Vargen är inavlad.
Vargen/rovdjuren kostar för mycket.
Vi måste flytta till staden.
Vi kan inte vara i skogen och plocka bär och svamp.
Vargen utrotades under 1800-talet.
Vargen är inget nytto-djur.
Vargen är en ohyra, kräk, best etc.


Dessa argument man använder sig av i dessa skyddsjaktsansökningar, handlar till stor del, oftast om att man vill ha bort vargen.
Man vill inte ha varg.
Man vill ha NOLLVISION.
Det är det man är ute efter.

Argument för skyddsjakt är inte det enda sättet att få bort vargar.
Metoderna är många, som utförs tyst inom jaktlagen, såsom att man framkallar konflikter med varg och jakthund, eller konflikt med tamdjur såsom får.
Andra metoder är förgiftning av åtel.
Ofta, under vintertid, använder man sig av skoter och hetsjagar rovdjuren.
Antingen körs de ihjäl eller skjuts de strax efter.

I rovdjursutredningen tog man upp, att man skulle införa märkning av skoter, för att på så sätt kunna bekämpa jaktbrott. Den punkten har jag inte hört något om.
För att kunna bekämpa jaktbrott, måste man vara konsekvent.
Alltså, det spelar ingen roll, om ni tillåter jakt, regionaliserar rovdjursförvaltningen eller inplanterar respektive inseminerar vargar, så kommer brottsligheten att fortgå, ända till deras sista krav blir att utrota vargstammen.
Vad gör ni då?
Låter ni deras sista önskan gå i uppfyllelse och gör det till en stor skandal i både Sverige och Internationellt, eller väljer ni med stolthet, att vi har en frisk vargstam?

Människor är oerhört upprörda både i storstäderna så och på landsbygden över hur ni politiker hanterar rovdjurspolitiken, och att ni bara har lyssnat till vargmotståndarna.

Dessa kommentarer har jag kopierat från en artikel : Vargjakt kan tillåtas redan i år DalaDemokraten-webb:

"Jag lyssnade också på Radio Dalarna i går, och nån sa att det var positivt med legal jakt för då skulle den illegala jakten försvinna???? Är det ett sånt samhälle vi ska ha, skjut och döda illegalt så blir det lagligt till slut, då har det väl ändå gått för långt. Nej förstatliga jakten om vi nu behöver skjuta några djur alls, men låt först Björn och Varg äta sig mätta, för de har ingen bössa att skydda sig bakom och ingen kött disk att handla i."

"Konstigt! Vi som bor i Nås och vistas i skogen, vi ser rådjur på åkrarna varje dag och i skogen skuttar harpaltarna som dom alltid har gjort! Den som inte ser detta måste sitta inomhus och snegla ut genom fönstret mot sin egen gårdsplan. Både får och kor går och betar i sina hagar i Nås, inget kreatur har blivit angripet trots att man skriker ut att det är fullt av vargar i byn. Majoriteten av invånarna i Nås är för vargen,så är det!! "

"Hur är det nu Ivan, är vargstammen en "god och livskraftig stam" eller inte ? Min sign. ja jag pratade med en bekant som rådde mig att inte skriva mitt namn, då han gjorde det en period och fick därmed hotbrev med posten och andra trakasserier, och dessa hot utfördes väl inte av sådana som tyckte som honom själv, utan någon/några som delar dina åsikter. Men svara nu, är vargstammen god och livskraftig ? "

"Blivande Jägare.. Kan du utveckla lite mer vad viltvårdande innebär, viltinventering sköter ju redan Länsstyrelsen, som inte har någon som helst vinning av att förvränga siffror på antal varg i Sverige. Inte ett anmält angrepp på tamdjur under hela förra året, i Dalarna, enligt samma instans. Jägarna förr i tiden jagade på samma villkor som vargen, de behövde mat till familjen, men det är ju längesedan, jättelängesedan, FÖRR I TIDEN...är det, det arvet som du är så stolt över, traditionen, oj, vakna, vi lever i ett civiliserat samhälle nuförtiden. Nu lever vi på 2000-talet, och i Sverige, visst finns det människor här som har det knapert, men de brukar kunna få hjälp av staten. "


Det ni politiker borde göra för att visa att vi har kommit längre i vårat tänkande än på 1800-talet och att våra kunskaper har ökats, är att:


1. Ställa hårdare krav på tamdjurs ägare och jägare att använda sig av förebyggande åtgärder, som alltför sällan nyttjas. Det är vår skyldighet som djurägare att ta ansvar för både våra djur och våra egna handlingar.

2. Att ändra vissa lagar för respekt för våra vilda djur.
Att behålla de lagar som finns, och att ändra tillbaka till tidigare paragrafers innefattande, som tex §28.
som ni har ändrat på och som nu är permanentad och tillika radikalt förändrad.

Denna §28, som skulle vara är ett skydd för de fredade rovdjuren vi har i Sverige.
Något som jag finner mycket märkligt, är att andra fredade djurarter som tex rovfåglarna har större skydd än våra 5 stora rovdjur.

3. Att polismyndigheter i alla län blir mer engagerad i jaktbrott.
Vill samtidigt ge Gävleborgs polismyndighet en eloge för deras arbete med jaktbrott, och dess engagemang ute i reviren.
Skulle vilja se mer samarbete mellan olika län.

4. Att någon som begått ett jaktbrott åtalas. I nuläget frikänns de flesta.

Ett sådant fall hände i Vägsjöfors i Värmland 2007.
En varg hade tagit sig i en fårhage, istället för att stänga av strömmen, hämtade man ett gevär och sköt djuret. Människor ropade och skrek att mannen skulle stänga av strömmen och släppa ut djuret, men han ignorerade detta. I sin panik att komma ut, bet vargen i el stängslet och sargade hela munnen. Kvar i hagen gick fåren som likt vargen var i panik.
Denna händelse blev filmad, och finns som ett starkt bevismaterial.
Detta är ett grymt djurplågeri!

Människor har börjat granska dessa Lodjursfällor och noterat att ett stort antal är oregistrerade och ses absolut inte över en gång om dagen.
Det är bevisat att Lodjuret får panik i fällorna och klöser sönder klorna, biter och gnager i träet för att komma ut ur fällan och vid obduktioner har man bevisligen hittat träbitar och träflisor i magen.
Ibland händer det att Lodjursungarna blir kvar utanför fällan, väntande på sin mamma som desperat försöker ta sig ut.
Jag kan inte annat än kalla det för grymt djurplågeri, och detta tillåter vi i moderna Sverige idag. Vi lever ju trots allt på 2000-talet, då vi borde ha kommit längre i vårat tänkande, men framförallt fått mer kunskap.

Jag ställer mig frågan, skall inte våra djurskydds lagar gälla, oavsett om det handlar om tama eller vilda djur?
I annat fall borde den lagen verkligen ses över !

Av mitt tolkande kommer jag fram till att våra vilda djur idag, har absolut inget som helst värde längre, liksom naturen, den hela biologiska mångfalden, det som man under många år har försökt bygga upp i Sverige och bevara det. Det är politik idag, och SJF, LRF, Samerna och Fäbobrukarnas vilja har accepterats. Deras särintressen är viktigare än allt annat. Man har tom infört Pilbågsjakt i Sverige. En gammal jaktmetod från urminnes tider, det har vi återupprättad idag. Vad kommer härnäst, åtling, gift, saxar, snaror slagfällor för de stora rovdjuren?!
Det råder en stor besvikelse och frustration bland människor som värnar om vargen, rovdjuren, viltet, hela mångfalden och som faktiskt utgör majoriteten av Svenska folket.
Förtroendet för SJF, att de skall sköta viltvård, har absolut minskat och man anser idag att det mer handlar om jaktvård, icke viltvård.
Om man frågar människor på landsbygden, hur många det egentligen är som är emot varg, får man svaret, att mer än hälften är faktiskt för varg, dvs majoriteten.
Den andra delen består av människor som är emot varg, och de som inte besitter tillräckligt med kunskap utan lyssnar till vargmotståndarnas högljudda röster.
Människor på landsbygden är frustrerade och besvikna över att ingen lyssnar på dem, och för att de inte får föra sin egen talan ut i media, pga hot och trakasserier.
Därför, att jägare på landsbygden har utsett sig själva till talesmän, för de övriga på landsbygden.

Allting handlar om jägare, samer och bönders intressen och vilja.
Ingen har under dessa två år som gått, sedan Alliansen blev den nuvarande regeringen lyssnat på faktiskt majoriteten av Svenska folket. Det kan vi se i det facit vi nu har i handen, att så är fallet. Därför att alla krav som gått igenom och är på väg att behandlas är krav från just vargmotståndarna.
Det finns fler intresseorganisationer i Sverige.
Vi är fler människor som vill få våra känslor hörda och respekterade, inte bara vargmotståndarnas.
Lätt uträknat, är det ca 5% av Sveriges befolkning som har fått rätten att bestämma vilken rovdjurspolitik som vi skall ha i Sverige, det är väl ändå märkligt?

Det pratas om att stadsbor inte har tillräcklig kunskap för att ansvara för rovdjursförvaltningen, men som jag kan se det, så är det nog tvärtom.
De flesta som bor på Landsbygden och i Storstäderna ser till helheten.
De resterande ser bara till sitt intresse, traditionerna, ekonomin som inkluderar bidragen från exempelvis EU.
Viljan att samarbeta finns inte.
Det är det som är så tragiskt, att pengar, makt och egoism har blivit tre stora fiender till oss människor både i samhället så och i naturen.

Men skall vi fortsätta låta det vara så, eller vill vi göra en förändring?
Klimatet är hotat, men så även vargen och hela vårt ekosystem.
Det som människor i åratal har försökt bevara och även återinrättat, med nya kunskaper och ett annat sätt att tänka håller NI nu på att förgöra.
Har vi inte lärt oss vid det här laget vad som är rätt och fel eller vad som är osunt och välgörande?

Så Andreas, finns demokratin, empatin, förnuftet, respekten kvar hos regeringen, hos dig, eller kan vi stå för att vi värnar om världens alla djur, men inte våra egna?
Jag tycker det är pinsamt att påstå att vi värnar om vår biologiska mångfald.

Med vänliga hälsningar

Pernilla Hedblom