Förlaget Lohr gen Stahl

Assad regimen fortsätter sin hårdnackade kamp oavsedd mänskliga förluster – Varför griper inte Nato in mot kriget i Syrien?

Pressmeddelande   •   Jul 29, 2012 12:52 CEST

Assad regimen fortsätter sin hårdnackade kamp oavsedd mänskliga förluster – Varför griper inte Nato in mot kriget i Syrien?

 Som vi kan se i media så fortsätter kriget månad efter månad, människor dödas ohämmad, massakrer begås utan att någon lösning eller fred är i närheten. Varför griper inte omvärlden in, när civila dödas avsiktligen, och försöker stoppa detta onödiga dödande – som NATO och övriga länder var eniga om när man beslutade sig för att tillämpa principen ”R2P” rätten att skydda i Libyen? Här ingrep Nato och ”räddade” det libyska folket undan överste Khadaffis terrorregim, något som jag då ansåg för ett onödigt ingrepp, eftersom det hade skett stora förändringar i landet, i regimen. De krafter som fanns tillsammans med USA och huvudsyftet, den libyska oljan, var då för stort och resulterade i ett ingripande, och ett nytt krig tågade in samma dag, ” Kriget om den libyska oljan” med aktörerna: USA, England, Frankrike m.fl. Varför griper NATO och dess medlemsländer inte in i Syrien och tillämpa sig av samma princip?

Vad ligger bakom ett beslut att intervenera i en konflikt, men inte i en annan, när samma händelse äger rum ?

Inte helt ologiskt så har förre presidentkandidaten John McCain förespråkat att USA och Nato borde ingripa militärt för att hjälpa den syriska befolkningen, eller indirekt att säkra Israels gränser. Ett sådant ingripande skulle kunna ha stor betydelse för det strategiska läget i hela regionen. Om det inte vore för den redan ansträngda relationen med Iran som har ett stort inflytande på president Bashar al-Assad. Ett reducerat inflytande från Assads iranska vänner skulle innebära ett minskat stöd för terroristorganisationerna Hezbollah och Hamaz – något som skulle innebära ett klart förbättrad strategisk läge för Israel – USA:s ständiga skyddsling. Ökad säkerhet för Israel är naturligtvis ett vinnande argument för USA för en internationell intervention på de syriska rebellernas sida. Å andra sidan finns inga garantier för utgången av detta krig, vi har sett det så många gånger tidigare med USA som stödjer frihetskämpar i sin kamp för frigörelse men som sedan vänder upp mot USA, och även den arabiska våren har haft betydligt mera blandade resultat i detta avseende i något som inte är slut än. För Natos del är det emellertid inte lika enkelt, för dem skall en sådan operation kunna bli framgångsrik. De tio åren som gått med Afghanistan avskräcker, på inget vis vill länderna i NATO riskera att hamna i ytterligare en utdragen konflikt liknande denna.

Operationen i Libyen var däremot, om man nu kan kalla det för exemplarisk, en operation som kunde avslutas enligt FN-resolution 1973 på bara 7 månader. Allt genomfört från luften, utan en enda ”boot on the ground”. Å andra sidan fick stora resurser ställas till förfogande av både vapen och pengar som kom från…….

Ett militärt ingripande mot Syrien vore något helt annat, med betydligt större risker, och än så länge finns ingen enighet med varken Ryssland eller Kina i sikte

Men – om vi tänker oss att en enighet i FN:s säkerhetsråd skulle kunna uppnås om ett militärt ingripande till stöd för det syriska folket, de syriska rebellerna. Vad skulle då utkomsten av detta kunna bli? Då skulle ett uppdrag lämnas till Nato att genomföra en intervention. Det skulle däremot blir mycket invecklat eftersom en rad problem skulle behöva hanteras, både militära och politiska. Den syriska geografin är exempelvis mycket mer svårforcerad än ökenlandet Libyen, även från luften.

Även militärt är Syrien en aktör i en helt annan liga än Libyen. Assad sitter på ett rejält lager av sofistikerade militära medel, inklusive avancerade ryska luftförsvarssystem, och ej att förglömma en mycket nära relation med Iran. Det skulle förmodligen var betydligt svårare att genomföra en framgångsrik ”Air campaign” från luften som den i Libyen eller den i Kosovo (1999).

Och utan USA:s deltagande vore det omöjligt – som också var fallet i Libyen. Visserligen överlämnade USA ledarskapet på Nato, men landet stod för merparten av materialet i form av precisionsbomber, och spaningsinsatser där även Sverige ansågs givit ett uppskattat bidrag. Ett amerikanskt stöd till en osäker operation för Syrien mitt under ett presidentvalsår är inte sannolikt. Politiskt är det inte heller helt enkelt, eftersom den politiska oppositionen är mycket mindre sammantaget och sämre organiserad än den var i Libyen.

Dessutom så har Frankrike fått en ny president och minska ytterligare utsikterna för ett ingripande: Sarkozy, den tidigare presidenten var den drivande kraften bakom Libyen operationen.

För Sveriges del betraktas visserligen som en nära partner till Nato, men fortfarande som ett icke-medlemsland så är det inte mycket vi kan bidra med för att påverka situationen – och skulle för den delen i likhet med del flesta andra allierade förmodligen inte heller ha kapacitet eller lust att upprepa det hela med ytterligare ett deltagande som dessutom är betydligt riskablare än Libyen. Ett ingripande med andra ord är inte okomplicerat och förmodligen inte sannolikt för tillfället. För Syrien och dess befolkning så fortsätter däremot kampen, dödandet och fortsatta massakrer under Assad´s regim medan vi enbart kan titta på.

Innehållet i texten är författarens egna, och är inte förankrade med någon annans.

Roland Lohr gen Stahl

Författare