Åklagarmyndigheten

Beslut Arkelsten

Pressmeddelande   •   Nov 01, 2010 16:13 CET

Bakgrund

Resor
Genom uppgifter i media har framkommit att riksdagsledamoten Sofia
Arkelsten i egenskap av riksdagsledamot har blivit erbjuden resa av RFSU
till Tanzania i februari 2007, av Shell till Frankrike i maj 2008 och av
intressegruppen Forum för energi och tillväxt till Finland i oktober 2008.
Resorna har bekostats av inbjudande parter. Avsikten i varje enskilt fall
synes ha varit att informera om sådant som haft betydelse för det företag
eller den organisation som bjudit Sofia Arkelsten på resan (studieresor).

Billån
Genom uppgifter i media har också framkommit att ”i september 2008
tackade Arkelsten ja till ett erbjudande från BMW att gratis låna en lyxig
miljöbil, en Hydrogen 7. Hon körde den i flera dagar både i tjänsten och
privat – utan att betala”.

Övrigt
Av uppgifter i pressen har framgått att Sofia Arkelsten varit Moderaternas
miljöpoliske talesman.

Mina överväganden

Saken rör bl.a. frågor som riksdagsmans förtroendeuppdrag, riksdagsmans
förhållande till och agerande mot olika intressenter. De icke straffrättsliga
frågorna om vad som kan uppfattas som lämpligt eller olämpligt, försvarbart
eller oförsvarbart är inte frågor för mig att bedöma.

Jag har tagit del av artiklar härrörande från främst Expressen, Aftonbladet,
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Min informationskälla har
härvidlag främst varit artiklar som funnits på internet. Jag har även i viss
utsträckning följt nyhetsförmedlingen via tv och radio.

Jag har också tagit del av överklagaren Björn Ericson vid Riksenheten för
polismåls beslut 2010-03-25, AM-15068-09, att lägga ned
förundersökningen avseende andra riksdagsmäns resa på Shells bekostnad
till Frankrike.

Gatuadress

Kungsbron 21

Telefon

08-762 16 81

Telefax

08-762 16 80

Riksenheten mot korruption

Överåklagare Gunnar Stetler

2010-11-01

Jag har slutligen från riksdagen inhämtat upplysningar angående riksdagens
regelverk bl.a. Föreskrift om utskottens utrikes resor och Föreskrift om
bidrag till riksdagsledamöter för enskilda studieresor samt vissa
motivuttalanden.

Resor
Ärendet kan sammanfattningsvis beskrivas enligt följande: Kan en
riksdagsman ur straffrättslig synvinkel låta sig bjudas på exempelvis en
studieresa där den som erbjuder resan önskar förmedla sin inställning i
diverse sakfrågor och genom detta förfarande påverka riksdagsmannen?

Följande frågeställningar kan bl.a. aktualiseras vid bedömningen av ett
ärende som detta där annan betalar för riksdagsmans utrikes resa.
1. Omfattas riksdagsmannen av mutlagstiftningen?
2. Får i så fall annan överhuvudtaget betala för riksdagsmans resa?
3. Vilken betydelse har det att resan kan antas vara av värde/sakligt
motiverad för fullgörandet av riksdagsmannens uppdrag?
4. Innehåller resan för stort mått av nöjesrelaterade inslag eller annat
som kan påverka tillbörligheten/otillbörligheten?

Angående p 1 ovan så kan enligt 20 kap 2 § brottsbalken vissa
personkategorier dömas för mutbrott om de tar emot, låter åt sig utlova eller
begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Riksdagsledamöter är en av de personkategorier som omfattas av
mutlagstiftningen. Med begreppet muta ska förstås otillbörlig belöning, dvs.
de är identiska begrepp. För straffansvar krävs däremot inte att den enskilde
själv anser att handlandet är otillbörligt. Det som krävs är att personen själv
vid handlingens begående kände till alla omständigheter som är av betydelse
för bedömandet av gärningens eventuella brottslighet/otillbörlighet.

Angående p 2 ovan så får det anses vara klarlagt att något formellt hinder
inte funnits för riksdagsmän att göra studieresor och att dessa också har
kunnat betalas av andra utanför riksdagen. Det framgår även av
nedanstående betänkande att annan enligt riksdagen kan betala för
riksdagsledamots utrikes resor. Det har nämligen tidigare funnits förslag om
att riksdagsmän ska redovisa de utländska resor som inte betalats av statliga
medel men att ett sådant förslag har avvisats av riksdagen (jfr
konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU 13 s. 4).

Angående p 3 ovan så har i allt väsentligt inget framkommit som ger
anledning till antagande att resorna inte varit av värde/sakligt motiverade för
riksdagsmannen. Plats och sammanhang framstår också som sakligt
motiverad.

Riksenheten mot korruption

Överåklagare Gunnar Stetler

2010-11-01

Angående p 4 ovan så saknas det anledning att anta att eventuella
nöjesinslag m.m. (för studieresan icke sakligt motiverade inslag) varit av
den omfattningen att de ryms under begreppet otillbörlig belöning.

Avslutningsvis: annat har inte framkommit än att resorna i allt väsentligt har
präglats av ett sakligt innehåll. Min bedömning är därför att det inte finns
anledning att anta att förfarandet avseende studieresorna utgjort en
otillbörlig belöning.

Lån av bil
BMW har lånat ut/tillhandahållit en s.k. miljöbil gratis och under relativt
begränsad tid, några dagar, till en riksdagsman med inriktning på
miljöfrågor. Hon har kunnat använda bilen privat. Frågeställningen kan
sammanfattas enligt följande: Kan detta utgöra en otillbörlig belöning enligt
20 kap. 2 § brottsbalken?

Gränsen mellan vad som är tillbörligt och otillbörligt är inte alltid helt klar.
En omständighet som kan vara av betydelse är omfattningen av förmånen.
En annan omständighet som kan vara av betydelse är om avsikten varit att
försöka förmå någon att handla fel i tjänsten. En ytterligare omständighet
som kan ha betydelse vid bedömandet av om en förmån är otillbörlig eller
inte är graden av öppenhet. Ett visst utrymme måste också lämnas för
beteenden som inte är straffbara. Såvitt framkommit har förfarandet också i
allt väsentligt varit transparent.

Min bedömning är att förfarandet avseende lånet av bilen inte till sitt
innehåll varit sådant att det straffrättsligt kan visas utgöra en otillbörlig
förmån.

BESLUT

Förundersökning ska därför inte inledas eftersom det saknas anledning till
antagande att brott som hör under allmänt åtal har förövats (resor enligt
ovan samt s.k. billån).

Gunnar Stetler