Nättidningen Payback / Payback Sverige

Bikerskolan: Om uniformeringsförbud och mc-väst under rättsförhandlingar!

Pressmeddelande   •   Maj 15, 2014 12:12 CEST

Då det förekommit skrämselropagande i media nyligen för att åhörare burit mc-väst under en rättsförhandling publicerar vi nu ett inlägg som berör rättsläget kring mc-västar under rättsförhandlingar, motivet att bära väst under förhandlingarna samt också omkring polisuniformer under rättsförhandlingar och uttalande om uniformeringsförbud vid rättsförhandlingar m.m.

Tidigare rättsfall rörande mc-väst under rättsförhandlingar

Bärandet av mc-väst under rättsförhandling har varit föremål för två prövningar av JO. Dnr: 105-1998 samt Dnr: 2693-2008.

Vi börjar med sammanfattningen för de som bara snabbt vill ta del av utgången så kan de som vill läsa argumenteringen därefter göra så:

Sammanfattning över rättsläget kring åhörares västbärande under rättsförhandling

En domare kan utvisa bärare av västar under vittnesförhör om han bedömer att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av åhörares närvaro. Dock äger åhörare även under dessa förutsättningar rätt att närvara vid sakframställning och slutanförande.

En domare kan också utvisa personer som uppträder hotfullt i rättssalen, oaktat klädsel.

Men det finns inga förutsättningar, om inte någon av ovanstående två förutsättningar föreligger, att utvisa åhörare oavsett bärande av mc-väst eller ej! Om åhörare ändå blir utvisad utgör det ett brott mot såväl förenings- som yttrandefriheten i Regeringsformen 2:1.1, 2:1.5 samt strider mot JO:s båda beslut i nedanstående ärenden med Diarienummer: 105-1998 och 2693-2008.

Fall 1

Om vi börjar med att titta på det äldsta fallet, Dnr 105-1998, så fastslår JO följande: Av protokollet från huvudförhandlingen framgår inte annat än att förhandlingen var offentlig och att ingen av de säkerhetsåtgärder som anges i lagen om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar hade vidtagits. Att en förhandling är offentlig innebär att allmänheten har fritt tillträde till den lokal där förhandlingen hålls. Häri ligger att envar har rätt att övervara för-hand-lingen utan att behöva undergå identitetskontroll eller förklara varför han önskar närvara. Åhörarna kan vidare självfallet i princip vara klädda som de själva önskar. 

JO fortsätter: Det finns däremot enligt min mening inte rättsligt stöd för att vid en offentlig domstolsförhandling i andra fall visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen endast på den grunden att han genom sin klädsel visar att han tillhör en viss förening eller annan sammanslutning, även om denna skulle förknippas med värderingar och som står i strid med vad som är gängse i samhället. Jag vill här erinra om det skydd för yttrande- och föreningsfriheterna som ges i 2 kap. RF. 

Vi citerar ytterligare tre stycken ur JO-beslutet: man måste kräva att vittnets känslor inför en viss eller vissa åhörare kan antas vara sådana att vittnet inte fritt berättar sanningen i deras närvaro. Härav följer också att det inte är motiverat att visa ut andra personer ur rättssalen än sådana som vittnets rädsla e.d. riktar sig emot. Det torde således i praktiken inte bli aktuellt att med stöd av denna bestämmelse ålägga t.ex. representanter för pressen att lämna rättssalen. Vad som hittills sagts avser de fall då part eller åhörare söker påverka ett vittne under en förhandling utan direkt yttre iakttagbara medel. De situationer där sådana mera påtagliga medel används faller under tillämpningsområdet för 5 kap. 9 §. 

Rätten kan således i ett fall som det aktuella visa ut samtliga åhörare med anknytning till en mc-klubb under ett vittnes- eller målsägandeförhör, om dessas närvaro kan antas påverka förhörspersonen på det sätt som åsyftas i 36 kap. 18 § första stycket RB. Rätten bör redan före förhandlingen – efter hörande av parterna – kunna besluta om en tillämpning av bestämmelsen (Fitger, Rättegångsbalken Del 3 s. 36:44). Det finns däremot inte någon laglig möjlighet för rätten att vid en offentlig domstolsförhandling visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen under t.ex. sakframställning eller slutanföranden annat än om han stör ordningen.

Det finns således inte någon grund för att ta Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer till intäkt för att det skulle vara möjligt att förbjuda en medlem av en extrem motorcykelorganisation att bära en väst som visar hans föreningstillhörighet när han uppträder som åhörare vid en rättegång. 

Fall 2

I fall 2, Dnr: 2693-2008, fastslår JO inledningsvis följande allmänt gällande regel: Rätten får besluta att en part eller en åhörare inte får vara närvarande vid ett vittnesförhör om det finns anledning att anta att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro, 36 kap. 18 § första stycket 1 RB. Bestämmelsen ska tillämpas även vid förhör i bevissyfte med part eller med målsägande som inte för talan, 37 kap. 3 § första stycket RB.

JO fortsätter med att poängtera att det inte är västen utan personerna ett vittne torde frukta: Det förefaller osannolikt att det obehag som en förhörsperson känner inför att yttra sig minskas av att personer som anses ha uppträtt hotfullt, och kan tänkas ogilla innehållet i förhörspersonens utsaga, tvingas ta av sig särskilda kännetecken men ges tillfälle att stanna kvar i rättssalen.

JO avslutar sedan sitt beslut med: 5 kap. 9 § RB ger rättens ordförande en möjlighet att visa ut personer från rättssalen. Enligt min uppfattning torde det ofta vara befogat att vidta en sådan åtgärd mot den som uppträder hotfullt i rättssalen. Vidare har rätten, om det finns anledning anta att en målsägande av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av t.ex. en åhörares närvaro, möjlighet att förordna om att åhöraren inte får vara närvarande i rättssalen under förhöret, 36 kap. 18 § och 37 kap. 3 § RB.

Sammanfattningsvis är det således min uppfattning att Khennet Tallinger i den uppkomna situationen, mot bakgrund av hur han själv beskrivit den, i stället för att förbjuda de personer som genomförde hotdemonstrationen att bära vissa kläder, borde ha övervägt att vidta någon av de nyss nämnda åtgärderna.

Bikers besöker rättegångar för att visa stöd

Varför bär då mc-klubbsmedlemmar väst under rättsförhandlingar? Bikers från de flesta klubbar besöker rättegångar rättegångar när brödrar och vänner står åtalade. Bikers gör det för att visa stöd, support, brödraskap, sammanhållning och lojalitet. Det är inget märkligt med det och det har inget att göra med att påverka vittnen eller målsägare eller för att få dessa att känna obehag. Det är helt enkelt bara sådant bikers gör och det är en självklarhet inom kulturen att på så vis visa stöd även genom bärande av de gemensamma västarna.

“Polisens närvaro kan starkt ifrågasättas utifrån lämplighet och yrkesroll”

Poliser däremot är det lite annorlunda med. När en ung kvinna i november månad 2012 skulle vittna mot en polis som stod åtalad för tjänstefel fylldes hela rättegångssalen av poliser. Kvinnans advokat Marianne Andersson uttryckte sig som följer om situationen: Hon upplevde det som mycket jobbigt och kände i efterhand att hon velat få fram ändå mer. Hon tyckte att det var oerhört påfrestande att sitta där med så många poliser… självklart blev det inte lättare för kvinnan att berätta. Jag har haft mål där personer från andra tjänstemannagrupper åtalats för tjänstefel, fast då har man inte haft den totala uppslutning som vi hade här.

En annan advokat skrev följande till tidningen som rapporterade från rättegången rörande polisnärvaron: Naturligtvis påverkar detta den unga kvinnan och eventuellt andra som skall höras. Frågan är om detta är en lämplig signal från samhällets sida. Polismännens närvaro är självklart förenlig med offentlighetsprincipen men kan enligt min uppfattning starkt ifrågasättas utifrån lämplighet och yrkesroll…

Se: http://www.bt.se/nyheter/boras/poliser-fyllde-rattssal-nar-kollega-atalades—anmals-till-jo(3561677).gm

Uniformsförbud

Avgräsningen är omöjlig!

Sverige har tidigare haft ett så kallat uniformsförbud vilket en del debattörer på sistone ansett skulle återinföras. Uniformsförbudet var inte riktat mot klädsel under rättsförhandlingar utan hade en allmän funktion. 2002 avskaffade Sverige förbudet på initiativ av dåvarande Justitieminstern Thomas Bodström som ansåg att förbudet stred mot yttrandefriheten, vilket väl närmast var den enda handling denna man utförde som inte avsåg att begränsa människors integritet vilket ju därför kan sägas vara intressant för en tidsepok som i övrigt myntade uttrycket “Bodströmsamhället”. Ett ord som blev signifikativt för det alt snabbare framväxande övervakningssamhället.

Förutom att ett uniformeringsförbud direkt skulle skapa ett enormt avgränsningsproblem i det att lagen isåfall tvunget måste specificera exakt vilka kläder ett sådant förbud ska avse såsom västar, tröjor, kepsar mm skulle också en stor problematik uppstå hur man ska kunna begränsa yttrandefriheten för vissa specifika grupperingar utan att exempelvis då mc-klubbar i lagen är kriminaliserade samtidigt. Och, att då all forskning, vetenskap och statliga utredningar entydigt fastslår att inga mc-klubbar är kriminella organisationer utan att det är enskilda medlemmar som begår brottsliga handlingar utanför klubbens regi.

Vi har därvid fastslagit att förslaget faller på avgränsningsproblematiken då det är närmast omöjligt att utforma ett förbud som avser alla kläder och accessoarer med tryck samt att du kan ej rikta förbud mot föreningar som är helt lagliga.

Förbud mot vittnespåverkande polisuniformer

Problematiken är dock mycket större än så vilket framgår av artikeln om den massiva polispåverkan för att skrämma en ung flicka till tystnad i rättsförhandling. Ett uniformsförbud måste därför tvunget innehålla ett förbud för poliser att bära inte bara uniformen som sådan utan även alla andra former av polisiära igenkänningstecken för att rättssäkerheten ska kunna upprätthållas. Poliser vittnar i de flesta rättsförhandlingar och de flesta åtalade känner med största sannolikhet osäkerhet, rädsla för kommande trakasserier m.m. inför polisens närvaro i uniform.

Så innan samhället ens inleder en debatt kring ett förnyat förbud: Ta in de fakta vi skrivit rörande avgränsningsproblematiken kring ett sådant förbud och betänk även att ett sådant förbud måste innehålla samma identitetsneutraliserande förbud mot polisuniformer för att undvika osund och olaga vittnespåverkan. Är ni fortfarande beredda att införa ett uniformsförbud?

Peter Schjerva för Payback Sverige (www.payback.name)

Payback Sverige är en riksorganisation för bikers rättigheter vad avser alla former av trakasserier, förföljelser och övergrepp gentemot enskilda bikers och bikerklubbar så kallad negativ särbehandling på grund av föreningstillhörighet.

Payback är också en samnordisk bikerorganisation med representation i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Organisationerna drivs under namnen Payback Sverige, Payback Norge, Payback Danmark och Payback Finland. Organisationerna är självständiga enheter som tillkommit i avsikt att skapa en större styrka och tyngd gentemot media och politiker samt för att kunna utväxla information och erfarenheter emellan länderna på ett enklare vis. De olika ländernas Paybackorganisationer kommer också att samordna och driva gemensamma rättsliga mål och aktioner.

De respektive ländernas organisation finns alla representerade på MyNewsdesk samt har Nättidningen Payback som gemensam portal och officiellt organ.

Nättidningen Payback är en webbtidning vars huvudsakliga mål är att verka för att öka förståelsen kring och informera om bikerkulturen, dess olika företeelser och drivkrafter. Nättidningens adress är: http://www.payback.name