Saco

Bind inte upp de anställda

Pressmeddelande   •  Aug 09, 2003 09:00 CEST

En ny lag som ger arbetsgivarna rätt att binda anställda med hårda konkurrensklausuler verkar i helt fel riktning. Tvärtom borde avtal som hindrar anställda att använda sina specifika kunskaper på ett nytt jobb göras mindre stränga. Utländska exempel visar att strikta konkurrensklausuler hindrar nyskapande och skadar samhällsekonomin, skriver Anna Ekström, ordförande i SACO, Richard Malmborg, förste vice ordförande i SACO och förbundsdirektör i Civilingenjörsförbundet samt Samuel Engblom, doktorand vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens på DN Debatt

Regeringen grubblar nu över huruvida den skall följa förslaget från den senaste i raden av arbetsrättsutredningar och i lag slå fast arbetsgivarens rätt att binda anställda med konkurrensklausuler. Vi vill bestämt avråda från en sådan lag. Tvärtom bör regeringen och parterna på arbetsmarknaden gå åt andra hållet och minska utrymmet för konkurrensklausuler.

En konkurrensklausul är ett avtal mellan en arbetsgivare och en anställd som får effekt när den anställde slutar sin anställning. Den brukar gå ut på att den anställde förbinder sig att inte använda företagsspecifik eller branschspecifik kunskap i ett nytt uppdrag eller en ny anställning. Den som tar ett nytt uppdrag eller en ny anställning brukar hotas med vite i form av ett fast belopp eller ett antal årslöner _ det kan röra sig om så höga belopp som fem miljoner kronor.

Arbetsdomstolen brukar uttrycka att en konkurrensklausul inte får hindra en människa att använda sin allmänna yrkeskunskap, men med de hårda konkurrensklausuler som nu finns _ och som enligt förslaget skulle tillåtas i lag _ är gränsen hårfin mellan en tillåten konkurrensklausul och ett yrkesförbud. Med ett hot om fem miljoner kronor så tar man inte risken att hamna på fel sida om den gränsen.

I vilken utsträckning konkurrensklausuler skall vara tillåtna är förstås en avvägning mellan två intressen. Å ena sidan finns anledning att skydda arbetsgivarnas investeringar i forskning, ny teknik och nya affärsmetoder. Risken är annars att sådana investeringar inte anses tillräckligt lönsamma. Å andra sidan bör arbetstagare ha rätt att utnyttja det professionella kunnande och de erfarenheter de förvärvat hos en arbetsgivare på ett nytt jobb eller för att starta ett eget företag.

I ett läge där investeringar i forskning och utveckling blir allt viktigare för tillväxt och sysselsättning kan det därför, som arbetsrättsutredningen föreslår, tyckas naturligt att bejaka arbetsgivarens möjligheter att binda anställda med konkurrensklausuler. Det vore dock en förhastad slutsats.

Forskning från USA, där konkurrensklausuler regleras på delstatsnivå, ger anledning att fråga sig om man inte snarare borde gå åt andra hållet, och se mer restriktivt på konkurrensklausuler.

Kalifornien, som liksom Sverige är känd för sin kunskapsintensiva industri, utmärker sig som en av få delstater där konkurrensklausuler inte kan göras gällande gentemot arbetstagare.

En faktor som har nämnts då Kaliforniens mest berömda industriregion, Silicon Valley, jämförts med andra och inte fullt lika framgångsrika
högteknologiska industriregioner i USA, är det omfattande utbytet av information företagen emellan. Ett utbyte där arbetskraftens rörlighet spelar en stor roll.

Efter att ha varit med och tagit fram den första generationen av en viss produkt, går ingenjörer och programmerare vidare till andra företag eller startar eget för att arbeta med nästa generation. Konkurrensklausuler eller alltför strikt lagstiftning om företagshemligheter hade kunnat sätta stopp för denna typ av "technology spillovers", för att tala det lokala språket.

I en nyutkommen bok om arbetsmarknaden i Silicon Valley beskriver arbetsrättsforskaren Alan Hyde (Working in Silicon Valley: Economic and Legal Analysis of a High-Velocity Labor Market M.E. Sharpe 2003), hur större hårdvarutillverkare försökt hindra anställda som gått till konkurrenter eller startat eget. Man har försökt stoppa dem från att arbeta med samma typ av produkter eller använda information de inhämtat hos den tidigare arbetsgivaren.

Kaliforniska domstolar fann dock att det i stort sett krävdes att den anställde tagit med sig dokument eller programfiler från den första arbetsgivaren för att den klagande skulle få rätt.

För nystartade företag i jakt på riskkapital är det nästan alltid en fråga i vilken utsträckning grundaren har rätt att använda kunskap de har förvärvat genom tidigare arbete eller forskning. Att företagsprojekt gått i stöpet av denna anledning är dock, enligt Hyde, ytterst sällsynt. Däremot har det hänt att tidigare arbetsgivare lyckats fördröja konkurrenters inträde på marknaden genom långa rättsprocesser mot före detta anställda och deras nya arbetsgivare eller nystartade företag.

En jämförelse mellan amerikanska delstater utförd av den amerikanska centralbankens San Francisco-kontor (FRBSF Economic Letter 24/2002) har visat att de två delstater där konkurrensklausuler inte kan göras gällande, Kalifornien och Colorado, hade en bättre tillväxt i sin högteknologiska sektor 1995_2000, både för sysselsättning och löner, än andra delstater med en stor högteknologisk sektor.

En mängd faktorer spelar givetvis in, men Federal Reserves forskare tolkar resultaten som att lagstiftning om konkurrensklausuler kan påverka tillväxten i branscher där en snabb kunskapsspridning är viktig.

Exemplet Silicon Valley visar att man bör vara försiktig med lagändringar som skulle kunna göra det lättare för arbetsgivare att hävda konkurrensklausuler gentemot före detta anställda. Förutom de rent principiella skäl som talar mot begränsningar i arbetstagarnas rörlighet är det en svår gränsdragning som skall till för att hitta den samhällsekonomiskt bästa balansen mellan det nödvändiga skyddet för arbetsgivarens FoU-investeringar och arbetstagarens möjligheter att utnyttja sitt kunnande och sina erfarenheter hos en ny arbetsgivare eller ett eget företag.

Av den anledningen är det bäst att frågan även i fortsättningen främst lämnas till arbetsmarknadens parter, med den flexibilitet kollektivavtal innebär jämfört med lagstiftning.

Anna Ekström, Ordförande i Saco

Richard Malmborg, Förste vice ordförande i Saco
Förbundsdirektör i Civilingenjörsförbundet

Samuel Engblom, Doktorand vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens