Saco

Brant skatt – skatten på arbete: SACO presenterar ny skatterapport

Pressmeddelande   •   Okt 26, 2005 13:29 CEST

Presschef Sven Erik Jansson
08-613 48 00
08-613 48 59 (direkt)
070-782 19 22 (mobil)
sej@saco.se

För 15 år sedan genomfördes "århundradets skattereform". Utvecklingen därefter är nedslående. Bara en gång de senaste 15 åren har målet om att högst 15 procent av inkomsttagarna ska betala statlig inkomstskatt nåtts. Och målet om att ingen skall betala mer än 50 procent i marginalskatt har aldrig nåtts. Samtidigt är den genomsnittliga marginaleffekten högre i dag än när skattereformen infördes 1990/91. De kommunala skattesatserna ökar kontinuerligt och driver upp marginalskatten. Uppdelningen av skatten på arbete i en synlig och en osynlig del försvårar en helhetssyn och bristande försäkringsmässighet mellan avgifter och förmåner i socialförsäkringssystemet skapar legitimitetsproblem. Förutsättningarna för att ta ut skatt har förändrats och kommer att förändras ytterligare framöver.


I SACO:s skatterapport "Brant skatt - skatten på arbete" av SACO:s skattepolitiske utredare Mikael Halápi ligger fokus på drivkrafter till arbete. I rapporten föreslås bl a:


· att 15/50-principen för att begränsa höga marginalskatter tillämpas

· ett mål för att begränsa höga marginaleffekter

· att ett system övervägs där kommunala skattehöjningar motverkas och skattesänkningar premieras

· hela beskattningen av arbete synliggörs genom införande av egenavgifter

· ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner genom att avgifter över taken slopas

· en samlad översyn av skattesystemet

·

- Rapporten visar att det behövs en ordentlig debatt om skatten på arbete, sade SACO-ordföranden Anna Ekström när rapporten presenterades i Stockholm på onsdagen. Det faktum att skatten på arbete idag inbringar över 800 miljarder kronor till statskassan - dvs ungefär två tredjedelar av de totala skatteintäkterna - borde föranleda en betydligt bredare debatt än den vi har. Skattesystemet ses ofta uppifrån, som ett verktyg för att uppnå samhälleliga mål. Jag vill vända på perspektivet och granska skatterna underifrån. Skattesystemet ska uppmuntra människor till arbete och utbildning, forskning och företagande.

Åter till 15/50-principen
I samband med skattereformen 1990/91 antogs principen om att högst 15 procent av inkomsttagarna ska betala statlig inkomstskatt och högst 50 procent i marginalskatt (den s.k. 15/50-principen). Bristande uppräkning av skiktgränsen, "värnskatt" under perioden 1995-1998 och ett andra skalsteg ("värnskattens" efterföljare) fr.o.m. 1999 har inneburit avsteg från principen. Sammantaget har avstegen lett till en överbeskattning om ca 73 miljarder kronor och att i genomsnitt 165 000 fler inkomsttagare haft en betydligt högre marginalskatt under perioden 1991-2004. I rapporten visas att 15/50-principen kan tillämpas. För detta krävs att skiktgränsen höjs och skattesatserna sänks. Det är dock inte tillräckligt att slopa det andra skalsteget för att nå målet om en högsta marginalskatt om 50 procent. Skattesatsen i den statliga inkomstskatten skulle behöva sänkas till 17 procent. Den totala och högsta marginalskatten skulle därmed sänkas från nuvarande ca 57 procent till strax under 50 procent. Som ett första steg borde det andra skalsteget ("värnskattens" efterföljare) slopas.

Begränsa marginaleffekterna
Sambanden mellan skatte-, transfererings- och avgiftssystemen är komplexa och svåra att överblicka. Det finns samtidigt ett stort behov av att följa och följa upp dem. I rapporten föreslås att riksdag och regering formulerar ett mål för hur stor andel av inkomsttagarna som exempelvis får ha en marginaleffekt högre än 50 procent och att detta mål kontinuerligt följs upp.

Motverka kommunala skattehöjningar
Den kommunala inkomstskatten utgör den största komponenten i marginalskatten. De kommunala skattesatserna har ökat under perioden 1991-2005 och bedöms mot bakgrund av kostnads- och efterfrågeutvecklingen på välfärdstjänster att fortsätta stiga. En kommun bär inte den fulla samhällsekonomiska kostnaden av sin egen skattehöjning. Utformningen av skattesystemet och det kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet riskerar att ge ineffektiva kommunalskatter. Sammantaget innebär det svaga incitament till att avstå från att höja den kommunala skattesatsen. I rapporten föreslås att ett system borde övervägas där statsmakterna fastställer en normalskattesats för kommunal utdebitering. I ett sådant system byggs drivkrafter in som syftar till att motverka skattehöjningar och till att premiera skattesänkningar i förhållande till den fastställda normalskattesatsen.

Synliggör hela skatten på arbete
Inkomstskatten och den allmänna pensionsavgiften är direkt synlig, medan socialavgifterna är osynliga för inkomsttagarna. I rapporten konstateras att denna uppdelning försvårar en helhetssyn på beskattningen av arbete. I rapporten föreslås att hela beskattningen av arbete synliggörs genom egenavgifter. En enskild inkomsttagare får därmed bättre möjligheter att värdera nyttan av förmånerna i förhållande till kostnaderna. På samhällsnivå skapas bättre förutsättningar att beakta den fulla samhällsekonomiska kostnaden av förändringar i skatte- och avgiftsuttaget.

Behåll tak - men inga avgifter över tak
Socialavgifterna finansierar socialförsäkringarna. Socialförsäkringarna är försäkringar. En försäkring består av både avgifter och förmåner. För att en försäkring ska sägas vara försäkringsmässig ska det föreligga ett tydligt samband mellan avgifter och förmåner. I dag råder en bristande försäkringsmässighet eftersom socialavgifter tas ut på hela lönesumman, medan socialförsäkringsförmåner endast lämnas upp till ett tak. I rapporten dras slutsatsen att försäkringsmässigheten bör öka. Detta kan ske genom höjda eller slopade tak eller genom att inga avgifter tas ut över taken. I rapporten föreslås att den långsiktiga inriktningen bör vara att enbart avgifter som motsvaras av förmåner ska tas ut. Slopade av avgifter över taken påverkar inte de ekonomiska drivkrafterna till arbete till skillnad från höjda eller slopade tak.

Samlad översyn av skattesystemet
De grundläggande principerna i skattereformen 1990/91 är fortfarande relevanta. Samtidigt ser förutsättningarna för att värna, bredda och utveckla skattebaserna delvis annorlunda ut i dag än när skattereformen genomfördes. Demografiska utmaningar ställer krav på den framtida skattefinansieringen. Internationaliseringen har ökat vårt beroende och ställer högre krav än tidigare på skatteanpassning och harmonisering. Därutöver har över 250 regelförändringar genomförts sedan skattereformen 1990/91. En slutsats i rapporten är att en samlad översyn av skattesystemet behöver genomföras.

För ytterligare upplysningar: Mikael Halápi, författare till rapporten och skattepolitisk utredare, SACO, 08-613 48 06 eller 070- 663 15 23. Ytterligare kommentarer: SACO:s ordförande Anna Ekström, 070-549 35 50.


Rapporten "Brant skatt - skatten på arbete" finns att ladda ner från www.saco.se

Titeln anspelar på att skatten på arbete på många sätt är betydligt "brantare" idag än vad som avsågs vid skattereformen 1990/91. Den är i dag mycket omfattande - över 800 miljarder kronor inkomståret 2005, vilket motsvarar cirka två tredjedelar av de totala skatteintäkterna eller en tredjedel av bruttonationalprodukten, BNP.


21-22 november 2005 håller SACO kongress med sikte på framtiden. Besök www.saco.se/kongress2005 för mer information.