Sportfiskarna

Brev till Jordbruksministern om utfiskningen

Pressmeddelande   •   Jan 31, 2002 14:07 CET

Bästa Margareta Winberg

Svenskt ”industrifiske” har alltför länge tillåtits bedriva rovdrift på våra gemensamma fiskbestånd. Med den statliga fiskeförvaltningens goda minne och subventioner från EU. I fokus den sista tiden har varit torsken, något som vi inom Sportfiskarna slog larm om redan på 80-talet. Men redan 20 år tidigare försvann arter som slätrocka och knaggrocka.

Frustrerade forskare och en upprörd allmänhet slår ständigt nya larm om att nu måste väl ändå utfiskningen ta slut och någon sätta stopp. Istället berättas i dagpressen om hur överfisket tillåts fortsätta, samtidigt som det också uppdagas att det ekonomiska fusket och med fångsterna inom fisket synes vara mycket omfattande.

Man har inte bara fiskat alldeles för mycket. När bestånden sviktat har fisket inriktats på allt mindre och mindre fiskar. Till slut har vi kommit dithän att huvuddelen av svenskt fiske sker med minimala maskor i gigantiska trålar och snörpvadar.

Ytterligare en skam för fiskeförvaltningen är de tillstånd som ges för svenska fiskare att varje natt kunna lägga ut drivgarn i Östersjön. Dessa ”dödens nät” utgör ett hot mot naturlaxen, och som bifångst fastnar de sista spillrorna av Östersjöns tumlare samt en stor mängd sjöfågel. Varje fiskare får lägga ut 21 kilometer nät. Sammanlagt finns licenser för över 600 mil drivgarn – varje natt. Eller motsvarande sträckan Stockholm – Åland 60 gånger.

Internationellt har Sverige varit pådrivande för att drivgarnsfiske skall förbjudas. Av okänd anledning har just Östersjön blivit undantagen från de hårdare internationella reglerna ( läs mera på www.wwf.se ).

De principer som gäller för annan förvaltning och skydd av andra djurarter verkar inte existera för de marina fiskarterna. Fisken är närmast fredlös. Självklarheter som fredningstider, skyddsområden omkring lekplatser och minimimått över gränsen för könsmognad verkar inte finnas för fiskeförvaltningen i havet.
Mer än 70% av den torsk som fångas utgörs av torskungar som aldrig fortplantat sig. Och de gränser för fångst av fiskungar som ändå finns, kan kringgås genom att tiotals miljoner fiskungar årligen fångas och dumpas döda tillbaka i havet.

Ungefär 80% av den totala fångsten i Östersjön utgörs idag av sk ”foderfiske”, dvs fisken mals ner till mjöl och används för tillverkning av foder till fisk och andra djur och jordförbättringsmedel.

Att tillåta storskaligt industrifiske i de marina barnkamrarna, är ungefär lika klokt och långsiktigt hållbart, som att tillåta slutavverkning på nyplanterade kalhyggen för att försörja massaindustrin med råvara!

Som ett första steg för att rädda fiskbestånden måste Sverige nyttja möjligheten att i kustzonen, där vi har full beslutanderätt utan hänsyn till EU:s fiskepolitik, fasa ut fiskemetoder och fiskeregler som strider mot sunda ekologiska principer för fiske- och naturvården. Använd också möjligheten att genom miljöbalken bilda marina skyddsområden/reservat. De internationella erfarenheterna är mycket goda.

Bilda också en helt ny förvaltning för vården av fiskbestånd och andra marina arter, skild från den myndighet som företräder fiskenäringens intressen.

Minns att mer än 3 miljoner svenskar sportfiskar årligen. Och minns, att förädlingsvärdet från industrifiske är mycket lågt, medan det tvärtom är mycket högt för fiske som bedrivs för rekreation.

Margareta, vi ber dig. Visa vem som bestämmer. Ta tag i rodret. Du har forskarna Sportfiskarna och en bred allmänhet bakom Dig! Vi vill tro på Dig, särskilt så här under ett valår.


Med vänliga hälsningar

Stefan Nyström, Generalsekreterare
Håkan Carlstrand, Fiskevårdskonsulent

Kontaktperson:
Håkan Carlstrand, Fiskevårdskonsulent
E-post: hakan.carlstrand@sportfiskarna.se
Tel: 0705-127649