Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Budgeten strider mot alliansens vallöften om järnvägen

Pressmeddelande   •   Okt 24, 2010 13:54 CEST

Järnvägsbudget i strid med långtidsplan och vallöften

Regeringens budgetförslag strider mot den långtidsplan för infrastrukturinvesteringarna som riksdagen tog 31 mars i år, mot vad alliansen partier gick till val på, och mot vad man lämnade i svar på Järnvägsfrämjandets enkät före valet. Då sades att 57 procent av investeringarna skulle gå till järnväg och 43 procent till väg.

I år går enligt prognosen 54 procent, 14,5 miljarder kronor, till järnväg. I budgeten för nästa år föreslås 48 procent, 12,9 miljarder kronor. För 2014 beräknas 27 procent gå till järnväg, fem miljarder kronor. Det motsvarar Banverkets alternativnivå minus 50 procent. Det året blir de sammanlagda investeringarna för väg och järnväg 31 procent mindre mot i år. Hela minskningen drabbar järnvägen. Investeringarna där skärs ned med två tredjedelar.

Sverige har en tradition av gediget utredningsarbete för att få välövervägda beslut. Om riksdagen beslutar enligt budgetförslaget före juluppehållet blir det ett hån mot detta och det arbete och de kostnader som lagts ner av dåvarande Banverket, i forskningsrapporter och i remisskrivande inför den nationella transportplanen för infrastruktur 2010-2021.

En sådan julgåva till järnvägen vore knappast ansvarsfull med hänsyn till banförslitning, kapacitetsbrister och ökad efterfrågan på järnvägstransporter, både från gods- och personsidan. Kommunerna vill ha fördubblad kollektivtrafik. Den parlamentariska klimatberedningen ville att järnvägens kapacitet skulle öka med 50 procent för att minska koldioxidutsläppen. Banverket bedömde kostnaden för det till 136,5 miljard. Per Unckel har i sin utredning om vinterns tågkaos pekat på bristande kapacitet som bidragande orsak - dock utan att nämna siffror.

En infrastrukturinvestering gör man för 60 år. Det är inte frågan om utan när oljan sinar. Att då bygga vägar, som det inte finns bränsle nog för att köra på, är kapitalförstörelse. Alternativa drivmedel kan bara ersätta en mindre del av oljan. Enligt BP kommer oljan att vara helt slut om 42 år redan vid oförändrad energikonsumtion, men den har ökat 2,4 procent per år sedan 1965. När vi har nått maximal oljeproduktion, Peak Oil, sinar mängderna och priset sticker upp. Enligt tyska försvaret sker det redan i år, enligt amerikanska år 2012. Enligt IEA, International Energy Agency, har produktionen halverats om 20 år. Sedan litar man på olja från skiffer och tjärsand. Då är det fråga om koldioxidutsläpp flera gånger kolets, och att större delen av energimängden går åt för att utvinna oljan.

Förra året beslöts om den två mil långa Förbifart Stockholm för 27,6 miljarder kronor och klar 2020. Om det nu finns tillräckligt med olja för det kommer den att öka bilträngsel, växthusgasutsläpp och sprida bebyggelsen, så att den blir omöjlig att försörja med bra kollektivtrafik. Den 27 mil långa Norrbotniabanan för 23 miljarder kronor, nödvändig för industrins konkurrenkraft finns inte ens med i långtidsplanen.

För drift, underhåll och trafikledning innebär budgeten också nedskärningar, från 5,6 miljarder kronor till 5,2 nästa år. Sedan håller sig anslaget på ungefär den nivån. Trafikverket hade begärt 700 miljoner mer, men får i stället 400 miljoner mindre. Dessutom måste Trafikverket betala igen de 425 miljoner kronor som den gångna vintern kostade extra i drift under kommande år. De 400 miljoner kronorna i anslag för att undvika kaos kommande vinter beslutades så sent att bara hälften kan användas. Spåren i Hallsberg får inte uppvärmning, och det blir bara några få snöröjningslok. I förhållande till antalet tågkilometer har underhållet minskats sedan 2002. Dåliga banor sliter och ger skador på tågen. Anders Borg får kanske redan i vinter äta upp sitt påstående att Sverige har överinvesterat i järnväg.

Hans Sternlycke