Edda Manga

Cecilia Parsberg gör nattlig street-screening på Clandestino festival

Pressmeddelande   •   Maj 27, 2015 17:57 CEST

Cecilia Parsberg är konstnär bosatt i Stockholm som för närvarande arbetar med ett omfattande doktorandprojekt om giveri och tiggeri. Videoinstallationen ”Givandets kör och Tiggandets kör” samlar ett tiotal kvinnor och män som annars tigger på gatan, och en lika stor grupp som brukar ge när de möter tiggande. De sjunger eller ropar ordlöst. Verket har tidigare utförts på olika platser runt om i landet. 

 Clandestinofestival kommer det att ske i form av en street-screening på en gata som faktiskt heter ”Allmänna vägen” nära Stigbergstorget. Verket som varar i ca 8 minuter kommer att visas natten mellan 5 och 6 juni från klockan 01:00 till 02:15.

Vi ställde tre frågor till konstnären inför deltagandet i Clandestino Talks.

1. Kan du berätta om dig och din relation till staden/städer?

Storstaden ger mig anonymitet och ensammare gemenskap. På gatan visas effekterna av den politik som råder. I januari 2014 inledde jag ”kropp på gata” som är en pågående fotodemonstration av och med givande människor. Jag upplever ett avstånd, närmast en avgrund mellan mig och de som tigger. Överhuvudtaget känns det som att gatans atmosfär har förändrats de senaste åren; något har hänt i det sociala klimatet som känns påtagligt men likväl inte definierat. Är det solidariteten, berörbarheten...? Hur känns det? Fotona genereras i ett labb där jag tänker i bilder och associerar med gester tillsammans med deltagarna. Jag blir min kropp mentalt medan jag utför gesten men i gesten är jag inte bara min fysiska kropp, jag är den som får min kropp att utföra gesten, jag handlar och jag blir sedd på ett visst sätt. Samhällskroppen är en politisk arena. Men är det verkligen bara medborgarna som utgör samhällskroppen? Under varje foto i kropp på gata står namn och titel på den som agerar, för att visa den agerandes identitet och vad hen representerar i samhället. Min titel är konstnär, vilket också är en benämning på mina handlingar. Fotodemonstrationen har genomförts på olika platser i Sverige och visas på Tumblr.

2. Utanför festivalen vilket projekt arbetar du med för närvarande? Kan du berätta om det?

”Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?” är titeln på mitt doktorandprojekt i fri konst. Jag undersöker vilka bilder och gester som sätts i spel av EU-medborgarnas giveri och tiggeri. Fattiga EU- medborgare som via den fria rörligheten reser mellan länder och tillämpar tiggeri. Och gensvaret.

3. Vad säger begreppet Dysturbance dig? Vad handlar det om för dig?

Det är inte min projekttitel ”Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?” som är ironisk, det är systemet som är ironiskt mot människorna. Tiggaren avslöjar att vi leker att allt fungerar – en koreografi av EU-systemet, iscensatt på gatan. Det är störande. Och när jag vill visa att tiggeriet är en effekt, en produktion av systemet verkar det störande. Störande från båda håll. I Disturbance betyder dis att avstå, vägra, orsaka motsatsen. I Dysturbance adderas seende och respons: –DYS? (Do you see). –Yeah I see. –Then do your shit.