Ja till Livet

Dagens Medicin hedrar företrädare för selektiva aborter

Pressmeddelande   •   Jan 15, 2010 17:40 CET

Att Dagens Medicin har beslutat att dela ut sitt debattpris till professorerna Tännsjö och Lagercrantz kanske inte kan betraktas som helt oväntat. Tännsjö har onekligen vållat debatt. Hans uppfattning att barn ska betraktas, som allt annat, ur ett nyttoetiskt perspektiv, har haft en märklig tjusning på journalister och mediafolk. Hans ohöljda entusiasm över utsorterande fosterdiagnostik och bekymmerslösa välkomnande av könsselektiva aborter, verkar uppfattas som något exotiskt, en frisk fläkt av ohämmat nyttotänkande och egoism, välformulerat och elegant. Kanske är det cynismen som lockar. Han säger vad många kanske tänker och förser åtskilliga politiker med argument och legitimitet för att t.ex. söka och eliminera barn med en extra kromosom, ”fel kön” eller annat som vissa av nutidens människor kan uppleva som besvärligt eller ”onyttigt”.

I motiveringen står bl.a. att Tännsjö får människor att ”nästan alltid tänka till i svåra etiska frågor om liv och död”. Så är det säkert och så kan sägas om många, alltifrån påven till förintelseförnekare. Tännsjö själv verkar dock ha tänkt färdigt; han uttrycker sig gärna tvärsäkert, med liten eller ingen omsorg om de människor som han anser borde ha valts bort tidigt i livet. Hans nyttoetiska samhälle har inte plats för de oönskade, improduktiva och ”onyttiga”. Dagens Medicins pris, med sin klämkäcka motivering, väcker onekligen frågan om det är det man vill ge legitimitet åt. Tännsjö gör heller ingen hemlighet av att hans synsätt får till konsekvens att människan inte har något värde i sig själv, det som benämns människovärde och som, enligt t.ex. FN’s deklaration om mänskliga rättigheter, är något som tillkommer alla människor, utan undantag. Tännsjö delar därmed inte den värdegrund som är ett fundament för svensk sjukvård.

Lite paradoxalt kan det tyckas att samtidigt hedra Hugo Lagercrantz, särskilt med motiveringen att han ”i många år oförtrutet ha drivit de allra minsta barnens sak i sjukvårdsdebatten”, något som sannerligen inte Tännsjö kan anklagas för. Det är dock en sanning med modifikation. De allra minsta, de ofödda barnen, har knappast varit föremål för Lagercrantz omsorger. Han tillhör faktiskt de mycket få, som i ett remissyttrande 2006, lyft fram möjligheten för en utvidgad aborträtt, ända fram till födelsen. Utan att på något sätt frånta Lagercrantz hans förtjänster som neonatolog, ger hans syn på ofödda onekligen en bismak. En bismak som jag också tror många av Tännsjös tillskyndare stundom förnimmer, när hans närmast elitistiska synpunkter möter verklighetens sjuka och handikappade.

Tomas Seidal, verksamhetchef, överläkare, Länssjukhuset i Halmstad samt styrelseledamot i Ja till Livet