Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

De stora partierna ointresserade av järnväg

Pressmeddelande   •   Jul 25, 2018 21:07 CEST

Järnvägsfrämjandet har gjort en enkät till partierna om tio omdebatterade järnvägsfrågor. De stora partierna Sverigedemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna svarade inte särskilt positivt i vår synpunkt. I ingen fråga var de samstämmiga med oss. Mellanpartierna Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna är mycket mer järnvägsvänlig

Feministiskt initiativ är mest järnvägsvänligt. De skiljer sig från Järnvägsfrämjandet på bara två punkter. De vill inte ha höghastighetsjärnväg, och inte till skillnad från MP, V, C och KD finansiera dem med lån. De kan inte heller som de tänka sig att driva regionbanor enligt Inlandsbanans modell, det vill säga att staten äger banan och ger bidrag, men att det är regionen som ansvarar för driften. För Inlandsbanan har det visat sig mycket kostnadseffektivt.

Att finansiera stora projekt med anslag innebär långt utdragen byggtid och höga kostnader. Järnvägsfrämjandet menar att snabbt bygge ger så hög lönsamhet att banorna kan finansieras med lån och ändå inte ge högre biljettkostnader än i dag.

En orsak till de stora partiernas negativa syn på järnväg är att de i stället för målstyrning, att man sätter mål för vad man vill uppnå och investerar efter det, vill ha prognosstyrning eller låter Trafikverket bestämma, som vill ha det.

Prognosstyrning innebär att man gör investeringsplanen efter en trendframskrivning av dagens trafik. Det ger en mycket orättvis fördelning av trafikanslagen i olika delar av landet. De som redan mycket har får mer. Väginvesteringarna i storstäder ger ökad trafik och krav på mer vägbyggen. Järnvägsmissgynnade delar av landet får inga järnvägsinvesteringar med motivering att de banorna har så liten trafik. Prognosstyrning ökar storstadscentralisering och ger mer vägtrafik.

En annan anledning till den njugga inställning till järnväg är den trafikanalysmodell Trafikverket använder. Sampers tar inte hänsyn till trafik till utlandet eller trafik som tillkommer efter banan. För tidsmellanrum mellan tåg ges ett omotiverat handikapp. Om man i stället använt Samvips hade man fått ett trafikutfall som mer motsvarar verkligt historiskt utfall. Ändå görs trendframskrivningen efter Sampers. För höghastighetståg visar Sampers bara halva trafikvolymen mot om man använt Samvips.

Likafullt vill de stora partierna låta Trafikverket fortsätta använda Sampers, och märkligt nog också V. Partiet är också en besvikelse i att man inte nu, som enda parti då i förra valet, inte ifrågasätter att järnvägsinvesteringar i princip behandlas som driftskostnader och läggs under budgettaket. Nu är det bara L och FI som står för den synen. Anslagsmodellen innebär att ett samhälle under utveckling aldrig kan få den järnväg det behöver och aldrig kan låna för att få ett tillfredsställande järnvägsnät som täcker landet. Man blir inte fattigare därför att man byter pengar mot realkapital. Det är svek mot barnen att använda dem som argument att lägga pengar på hög. Pengar kan snabbt förlora värde, men inte investeringar. Utan dem går man miste om tillväxt och sänkta transportkostnader som med råge betalar lånen.

Det är förvånande att M, S och SD anser att rustande av regionbanor är Trafikverkets fråga, när verket försummat dem så grovt, och att det bara är V, C, L och KD som kräver skarvfria spår. Men inte Mp!Eller att det bara är V, C, KD och FI som vill se ett snabbt förverkligande av en norrländsk kustjärnväg. Då undrar man om de inte sviker sin politikerroll genom att inte se till hela landet.

Hans Sternlycke