Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Den sönderrivna väven

Pressmeddelande   •   Maj 17, 2016 21:55 CEST

Förr var befolkningen mer jämnt spridd och beroende av de resurser naturen gav. På gamla kartor knöt järnvägarna ihop landet tätt som ett spindelnät, skapade nya samhällen och framtidstro. Hela landet skulle leva. Det är en väv som är sönderriven nu. Bygderna töms på service och invånare, och Sverige har den snabbast växande befolkningskoncentrationen i Europa.

Bilen kom. Lönsamheten för kollektivtrafiken underminerades. Stationer lades ner. Staten gav bussbidrag för att kunna lägga ner järnväg. Ett stelbent SJ och nedlagd godshantering beredde väg för lastbilen. Den var flexiblare, konkurrenskraftigare och den gynnades politiskt. Besluten om att varje trafikslag skulle bära sina kostnader har aldrig effektuerats. Vägen är fri nyttighet. Utländska långtradare betalar inget till Sverige. Men industri-, stick- och mötesspår revs som inte lönsamma. Dåvarande Banverket kapade järnvägar i bitar. Genomgående trafik omöjliggjordes. Underlaget försvann och ytterligare rivningar kunde motiveras. Finns inte järnväg i bägge ändar måste man köra lastbil. Trafikverket fortsätter samma politik. I förslaget till nästa infrastrukturplan tänks vi flyga mellan storstäderna och lastbilstrafiken öka 55 procent. Klimatrapporten i underlaget censurerades bort.

Att alla måste söderut förr har nu utvidgats till att alla måste till storstäderna. Svensk konkurrenskraft och tillväxt påstås kräva det. Landsorten sägs vara tärande. Det som byggts upp där förfars, medan satsningarna på infrastruktur och bostäder i storstäderna är gigantiska. Politiken bygger på att det finns billig olja. Den kommer att sina, det vet vi men inte riktigt när, men ingen vill låtsa om det och göra planeringen därefter.

Med sinande olja måste vi åter lita på de resurser som finns i landsbygden. Skogen kan ge oss mer av råvaror och energi. Men dagens plantageskogsbruk kommer att förstöra skogsmarken på några trädgenerationer. Kontinuerligt skogsbruk i stället för kalhyggen är lönsammare men kräver mer arbete. Över hälften av maten köps utifrån storskaligt producerat från områden som kommer att bli torrare och på jordar som förlorar sin bördighet av ett energikrävande och giftbemängt konstgödselbruk. Ekologisk odlad mat nära där vi bor och återställda kretslopp kräver fler människor i jordbruket. Det vore välgörande för vår hälsa. Det moderna jordbruket har sänkt innehållet av viktiga näringsämnen i maten till en bråkdel. Vi kommer inte ha råd med de sjukvårdskostnader det orsakar. Ett småskaligare fiske behövs för att bevara fiskbestånden.

För att skapa ett hållbart samhälle måste det bli möjligt att bo och arbeta i hela Sverige. Det krävs en krisplan för att återställa den sönderrivna väven. Då fordras investeringar så stora att lån krävs för att snabbt bygga upp vad som förstörts. Järnväg måste åter knyta ihop landet. Den är driven av elektricitet, den är billigare och kostar staten mindre i underhåll än vägen, ger lägre fraktkostnader och snabbare resor. Med tåg reser med normal järnvägsstandard på halva tiden mot med buss. Ett hållbart samhälle kräver mer av arbete. Det behövs en omläggning bort från skatt på låga inkomster som kan göra det möjligt. Ett grundavdrag på 120 000 kronor innan skattskyldighet kostar inte mer än de skattesänkningar som gjorts med: Rot-, Rut-, rep-, jobbskatte- och ränteavdrag, slopad fastighets-, arvs- och gåvoskatt. Det skulle ge fler möjlighet till egen försörjning och sänka statens kostnader.