Socialdepartementet

Den svenska sjukfrånvaron svår att förklara

Pressmeddelande   •   Dec 17, 2003 10:40 CET

Kunskapsunderlaget måste förbättras och en studie av sjukförsäkring,
förtidspension och olika typer av kompletterande avtalsförmåner, i nära
samverkan med några andra länder, är av stor betydelse för att kunna
förklara den höga svenska sjukfrånvaron.
Den slutsatsen framkommer i rapporten ”Den svenska sjukan 2 – regelverk
och försäkringsmedicinska bedömningar i åtta länder” som utarbetats
inom ramen för Socialdepartementets analysgrupp och som presenterades
idag.

Studien kom fram till följande:

· Strukturella bakomliggande faktorer förklarar endast en femtedel av
skillnaden i sjukfrånvaro mellan Sverige och de länder som har låg
frånvaro
· Svenska läkare inte mer benägna att sjukskriva än läkarna i
andra länder
· Tre betydelsefulla faktorer – försäkringsmedicinsk
utbildning, administrationen och försäkringsläkarnas ställning i
organisationen

Den höga svenska sjukfrånvaron har visat sig svår att förklara. I
rapporten visas att endast en femtedel av skillnaden jämfört med de
europeiska länder som har låg sjukfrånvaro kan förklaras av att köns-
och åldersfördelningen, samt branschsammansättning och
anställningsförhållanden ser annorlunda ut i Sverige. Det måste därför
finnas andra förklaringar till de skillnader som tidigare redovisats i
den första rapporten, Svenska sjukan (Ds 2002:49), från den
internationella jämförelsen av sjukfrånvaron i Sverige, Norge, Finland,
Danmark, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien.

I den fördjupning av den internationella jämförelsen, som nu
presenterats, har två hypoteser testats. För det första läkarnas
benägenhet att sjukskriva. Fem konkreta beskrivningar av svåra
gränsfall har därför sänts ut till försäkringsläkare i de åtta olika
länderna för bedömning. Svar har erhållits från samtliga tillfrågade
försäkringsläkare men någon systematisk skillnad i svaren från länder
med hög sjukfrånvaro jämfört med de länder där sjukfrånvaron är låg har
inte kunnat påvisas. De svenska läkarna förefaller visserligen ta något
större hänsyn till bakomliggande sociala faktorer och vara mer benägna
att sjukskriva sina patienter över en längre tidsperiod än i de flesta
andra länder. Men den allmänna benägenheten att sjukskriva eller
förtidspensionera de svårbedömda patienterna förefaller inte vara
större än i andra länder.

Den andra hypotesen som undersökts är om skillnaden i sjukfrånvaro kan
påverkas av att ersättningsnivån och regelverket i övrigt skiljer sig
åt. Utifrån de uppgifter som samlats in om de offentligt finansierade
ersättningssystemen har inga systematiska samband mellan hög
sjukfrånvaro och generösa ersättningssystem gått att identifiera. I
Tyskland och på stora delar av den danska arbetsmarknaden är
ersättningen väl tilltagen men sjukfrånvaron är trots det låg. I
Sverige och Nederländerna, som har mycket hög sjukfrånvaro, är den
offentligt finansierade sjukersättningen i många fall lägre än i
Tyskland och Danmark. I Norge, som också har högre sjukfrånvaro än
t.ex. Danmark har däremot de anställda i många fall mer generös
ersättning än kollegorna i andra länder.
I flertalet länder finns det dock på stora delar av arbetsmarknaden
kompletterande avtalsförsäkringar som träder in vid sjukdom. För att få
en mer fullständig bild av ersättningssystemens eventuella betydelse
för sjukfrånvaron måste även effekten av dessa system beaktas, vilket
inte rymts inom ramen för denna studie.

Studiens väsentliga slutsats är att kunskapsunderlaget måste
förbättras. Vi vill särskilt peka på betydelsen av att i nära samverkan
med några andra länder göra en studie av ersättningsreglerna, inklusive
avtalsförsäkringar och av hur grindvaktsfunktionen är uppbyggd och
fungerar. Vi har i denna studie identifierat vissa intressanta
skillnader, som kan ligga till grund för vidare studier. Tre faktorer
förefaller vara av speciellt betydelse för möjligheten att begränsa
sjukfrånvaron. För det första, rimligt god försäkringsmedicinsk
utbildning för läkarna, för det andra, en väl fungerande
försäkringsmedicinsk administration och för det tredje
försäkringsläkarnas ställning i organisationen. I samtliga dessa fall
har Sverige mycket att lära av exempelvis Tyskland, Frankrike och
Finland.

Sverige skiljer sig i tre avseenden från samtliga länder som studerats.
Den tid under vilken en anställd kan vara frånvarande från arbetet utan
läkarintyg är längst i Sverige. Till skillnad från i andra länder kan
en patient i Sverige efter det att de träffat en läkare dessutom gå
sjukskriven i princip hur länge som helst. Andelen deltidssjukskrivna
är dessutom klart högst i Sverige. Dessa förhållanden syftar till att
hålla kvar människor i arbetslivet. Men det är möjligt att de
långsiktigt innebär en gradvis utslussning ur det.

Hela departementsskrivelsen kan läsas på www.social.regeringen.se.

Ilija Batljan
Departementsråd
08-405 33 41

Kjell Nyman
Departementsråd
070-642 03 45

Bo Mikaelsson
Docent
070-591 39 77

Jan Ekholm
Professor
070-687 88 99

Jenny Kärrholm
Doktorand
08-51 77 44 63

Richard Murray
Chefsekonom
0708-62 46 89

Thomas Sandberg
Utredare
08-454 47 94

Joakim Söderberg
Utvärderingsråd
073-625 86 14