Landsbygdsdepartementet

Djurens välfärd och pälsdjursnäringen

Pressmeddelande   •  Okt 10, 2003 14:52 CEST

Pälsdjursnäringsutredningen överlämnar i dag sitt betänkande ”Djurens välfärd och pälsdjursnäringen” (SOU 2003:86) till statsrådet Ann-Christin Nykvist.

Särskild utredare har varit regionrådet Eva Eriksson.

I debatten om pälsdjursnäringen har två skilda argument förts fram som skulle utgöra skäl för att förbjuda den. Det ena är att pälsdjursnäringen inte skulle uppfylla den gällande djurskyddslagen. Det som har ifrågasatts är om näringen uppfyller 4 § djurskyddslagen. Enligt denna skall djuren ges möjlighet att bete sig naturligt. Med termen avses enligt vår tolkning att djuren skall ges möjlighet att utöva sina biologiska beteendebehov. En särskild omdebatterad fråga har varit om minken har ett biologiskt behov av att simma. Detta är en avgörande fråga, eftersom det skulle vara omöjligt att bedriva en konkurrenskraftig näring om djuren måste ges tillgång till simvatten. Det andra argumentet för en nedläggning av pälsdjursnäringen skulle vara att syftet med uppfödningen, produktion av skinn, av etiska skäl skulle vara oacceptabelt. Med pälsdjursnäring avses i Sverige uppfödning av mink och chinchilla för skinnändamål. Det finns ca 180 minkfarmer och 15 chinchillafarmer.

Utredningen anser för minkar att det bakomliggande materialet ger en samstämmig bild av att problemet är att de i alltför hög grad utövar stereotypier, dvs. utövar ett monotont beteende i syfte att bemästra stress. Det som orsakar det stereotypa beteendet är att burmiljön inte erbjuder tillräcklig stimulans och att djuren utfodras restriktivt under vissa delar av året. Beteendet indikerar att 4 § djurskyddslagen inte är uppfylld för minkar. Det är dock vidare klarlagt att det finns åtgärder som begränsar det stereotypa beteendet, såsom miljöberikning av burarna. Ett problem är att åtgärderna först behöver studeras i fält. Vi anser vidare att det nuvarande kunskapsläget inte ger stöd för en slutsats om att simning är ett biologiskt behov hos minkar. Vårt förslag är att näringen bör ges en kort tidsperiod för att utveckla djurhållningen. Om förhållandena för djuren inte förbättrats till år 2010 bör minknäringen helt eller delvis läggas ner. Det som utöver rimlighetsskäl talar för en sådan lösning är att den skulle vara samnordisk. Motsvarande har nyligen föreslagits såväl i Norge som i Danmark. Ett framtida förbud mot pälsdjursnäringen på den grunden att den inte förmår uppfylla djurskyddslagen skulle vara förenligt med grundlagen.

Jordbruksverket har under 2002 beslutat om nya föreskrifter för chinchilla. Det är fråga om omfattande förändringar av djurhållningen. Utredningens slutsats är att chinchillanäringen därför framöver kommer att uppfylla djurskyddslagen.

Ett ytterligare argument för en nedläggning har dock varit att syftet med pälsdjursnäringen, att producera skinn, av etiska skäl skulle vara oacceptabelt. En avgörande faktor skulle vara att päls är ett lyxföremål. Frågan om djurhållningens syfte utgår till skillnad från djurskyddsfrågan från människan och inte djuret. Frågan är inte hur djuret behandlas under sin livstid utan att det används till en för människan onödig produkt. Vi har vidare analyserat frågan om djurhållningens syfte i förhållande till den gällande djurskyddslagen. Utredningens slutsats är att ett förbud mot pälsdjursnäringen grundat på etiska skäl avseende djurhållningens syfte skulle innebära en mindre lämplig nyhet i svensk rätt. I dag är huvudprincipen att djur får hållas för vilket syfte som helst under förutsättning att de hålls i enlighet med gällande djurskyddskrav. Etiska värderingar avseende djurhållningens syfte lämpar sig enligt vår bedömning bättre för frivilliga åtgärder än för lagstiftning, eftersom värderingarna i hög grad är subjektiva. I vart fall anser vi att en sådan lagstiftning bör föregås av en översyn av syftet med all djurhållning. Vi har vidare funnit att det är tveksamt om grundlagen medger ett förbud mot pälsdjursnäringen av skäl som grundar sig på djurhållningens syfte.

Utredningens bedömning är också att en avveckling av pälsdjursnäringen skulle få långtgående ekonomiska och regionalpolitiska konsekvenser. Mycket grovt kan förlusten för minknäringen under en femårsperiod uppskattas till drygt en miljard kronor.

Särskild utredare
Eva Eriksson
070 – 530 4213

Utredningssekreterare
Nina Nordengren
E-post: nina.nordengren@hsb.dom.se
040 – 35 58 73
070 – 519 02 38