Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Dubbla hastigheten på länsbanor och använd vätgaståg

Pressmeddelande   •   Mar 18, 2019 20:04 CET

Det går långsamt på länsbanorna. Mycket långsamt. I många fall 60 kilometer i timmen i genomsnittsfart, och nästan i inget fall över 90. Det redovisade järnvägskonsulten Per Corshammar vid ett föredrag för Järnvägsfrämjandet Syd.

Det ger möjlighet till Trafikverket att säga att här är så lite trafik att det finns inte underlag för investeringar, utan vi skall satsa på storstadsområdena. I verkligheten har flera länsbanor kapacitetsbrist. Delvis orsakade av upprivna mötesspår.

Han hade också räknat ut vad det skulle kosta att rusta upp banorna till rimlig standard, 16,4 miljarder kronor. Det är det samma som investeras i signalsystemee ERTMS för att ersätta vårt ATC under nuvarande långtidsplaneperiod. Till tveksam nytta för järnvägstrafiken, men till stora kostnader för tågoperatörerna.

Det skulle ge restidsvinster på en miljard kronor om året. Antalet resor skulle bli mer än 3,5 gång fler till 2021. Genomsnittshastigheterna skulle kunna fördubblas.

Tåg på skarvspår får inte gå fortare än 100 kilometer i timmen. Att svetsa ihop skarvarna och sätta dit nya befästningar är billigt, Det kunde göras med underhållspengarna, men Trafikverket förbjuder det eftersom man ser det som reinvestering och det blir det aldrig någon pott i budgeten för.

Gör man ny banöverbyggnad är det liten skillnaden i pris mellan att ha betongslipers som varar i 50 år mot att ha träslipers som räcker 30 år, 27 miljoner kronor milen mot 23. När man rustar upp bör man göra ett totalt spårbyte på avstängd bana för att få mesta restidsförbättringen och snabbaste och billigaste upprustningen.

Trafikverket vill ersätta tågtrafiken med buss, men en buss kan aldrig gå fortare än tåget. På upprustade banor är det halva restiden jämfört med buss. Bussen förbrukar mer energi, förorenar miljön mer, ger större slitage på infrastrukturen, ger mer olyckor och accelererar avfolkningen på landsbygden. Infrastrukturkansliet för Stångådalsbanan har visat att kostnaden per platskilometer är mindre med tåget.

Med Trafikverkets inställning bör man fråntas ansvaret för de regionala banorna och det i stället läggas på regionala utvecklingsbolag, som ges förvaltning av dem i 30 år. På så sätt kan vi få en snabb upprustning. RailNet har i en rapport 2014 visat att tre fjärdedelar av järnvägsmedlen i Trafikverkets regi går till diverse administrativa kostnader. Bara 25 procent blir kvar för själva arbetet. Med ett regionalt bolag återstår 88 procent av medlen för reinvestering.

Att resa sex mil med buss tar en timme med buss. Med dieseldrift tar det trekvart, och med vätgaståg går det på en halvtimme. Skillnaden i tid här beror på elmotorns bättre acceleration. Ännu snabbare ginge det om ett vätgaståg också hade batterier för att kunna ta ut mer effekt för acceleration.

Det är en tävlan mellan batteritåg och vätgaståg för att kunna köra med eldrift på icke elektrifierade banor och slippa en investering på 30 miljoner milen. Vätgaståg vinner på att ha längre räckvidd. Kina har utvecklat en vätgasdriven spårvagn/buss för automatisk drift. Den har gummihjul och kan följa virtuella spår, linjer målade på marken.

Hans Sternlycke