Mental Ergonomi, Anneli Godman

Duktiga flickans krasch

Pressmeddelande   •   Aug 18, 2015 13:08 CEST

Vid 48 var Anneli Godman så upptagen med att vara duktig, att hon inte såg kraschen närma sig. Sin oförmåga att stilla sig försvarade hon med ”Så ́n är jag!”. I dag vet hon bättre. Alla duktiga flickor borde lära sig mer om hur deras hjärnor fungerar, menar Anneli Godman som lärde sig ”omprogrammera” sin alldeles själv och nu vill hjälpa andra duktisar. I Tara nr 10 skriver hon om själv om kraschen och vägen tillbaka.

Som högpresterande kvinna hade jag bäddat för utmattningen. Under många år, bland annat på chefsposter inom hotell/restaurangbranschen och som marknads- och produktionsansvarig på olika företag inom den grafiska branschen, hade jag skapat mig rollen som ”den som får saker gjorda”. ”Lägger man nå´t i knät på Anneli vet man att det blir gjort” fick jag ofta höra. Det var förstås roligt och triggade mig att göra ännu mer, ännu snabbare och ännu bättre. Att bli uppsagd fem år efter det att jag blev headhuntad till en ansvarsposition inom Elanderskoncernen var en hård knäck för självkänslan. Jag minns det som igår, känslan av att vara bortvald. När jag vaknade första dagens som ”arbetslös” kom insikten som ett knytnävsslag i magen, jag var ratad. Förnuftet sade att jag inte var ensam, övertalighet och arbetsbrist rådde, över 100 personer fick gå i den vevan. Men mina tankar talade hela tiden om för mig att jag var ratad, att jag inte dög.

Jag hade förmågan att tränga bort de där tankarna efter ett tag och laddade snart om genom att starta eget och gå upp i det med hull och hår. Fick något nytt att fokusera min energi på och fortsatte i gamla hjulspår; göra mycket hela tiden. Inte stanna upp, reflektera, vila, läka… jag förstod inte vikten av det.

Jag fick ett viloår när jag träffat en ny man och svävade i kärlekens rus, då kunde jag koppla av, koppla bort och njuta. Sen kastade jag mig in i karusellen igen. Den som bestod i att fixa, dona, vara nyttig och duktig. Och snabb var jag. Min nye man i livet blev inte så lite överraskad när jag med en hastighet, som fick blixten att stå stilla, kastade mig över projektledningen av det som skulle vara vårt gemensamma projekt: att anpassa vårt gemensamma hus till vår nya familj med barn och bonusbarn i ett varannanveckas liv där barnen valt att bo alla fyra hos oss samtidigt. Han fick inte en chans och sen tyckte jag att ”jag fick göra allting”.

Jag började känna irritation igen. Jag mådde inte bra. Och det var förbjudet, jag hade ju skapat utrymme för mycket av det jag drömt om. Jag hade en nära, kärleks- och tillitsfull relation med min man som jag kände en själslig samvaro med. Våra barn kom väl överens, de gillade varandra. Ingen av dem motarbetade oss som nytt par, vi hade fina relationer till våra ex och vi hade hittat vårt drömboende vid havets rand.

Läs hela artikeln i Tara nr 10, 2015.

Anneli Ekström Godman, "den ofrivillige stressexperten", har en vision: att sprida kunskap om hur vi kan fungera på topp utan att bränna ut oss. Det går att kombinera hög produktivitet och välmående. Neuroledarskap och Mental Ergonomi ger kunskap och åtgärder. Verksamheten drivs inom Rindö Re AB.