Lokaltidningen Sjöstadsbladet

En Hammarbyprofil i Hammarby Sjöstad

Pressmeddelande   •   Jul 23, 2013 00:32 CEST

Vi träffas en juli kväll på bryggan vid Sickla Udde i Hammarby Sjöstad. Johannes Hopf bjuder på kaffe som han tagit med sig i en termos. Något som genast sätter bilden av honom. Han verkar snäll, helt enkelt. Lugn och ödmjuk. Men låt er inte luras. När det kommer till idrott ger han sig inte förrän han är bäst.

Johannes Hopf har just haft en veckas semester hemma på Österlen, mer blir det inte i sommar.

– Som fotbollsspelare har man mycket fritid, ofta är jag ledig från halv tre på dagarna, men man är inte fri så att man kan åka iväg någonstans. Jag kan sakna Skåne och det är frustrerande att inte träffa familjen så ofta.

Nu är det Hammarby, träning och en höstsäsong i Superettan som gäller.

När spelar Hammarby i Allsvenskan igen?

– Jag vet inte. Det är en klyscha men faktiskt sant, jag tar en match i taget och kollar inte tabellen före omgång tjugo. Har man en uppflyttnings- eller kvalplats inom räckhåll med fem sex poäng då, så finns chansen. Men det är inte okej att vi varit så pass svaga som vi varit, det är bara två lag som gjort färre mål än vi. Och det kan man inte bara skylla på anfallarna, hela laget måste fungera.

Klubben Hammarby är starkt förknippad med sin publik och stämningen på Söderstadion. Att kliva ut där för att spela måste rimligen vara en dröm. Eller mardröm?

– För de flesta är det helt underbart och vi älskar fansen, men visst, alla pallar inte trycket. Jag har sett spelare som suttit och gråtit efter match på grund av vad som skrikits från läktarna. Pressen bidrar också till att det är relativt många som byts ut i truppen varje år. Det handlar om att trivas för att det ska fungera, som i alla jobb. Själv tänker jag inte så mycket på det. Jag stänger av, fokuserar.

Jobbar ni med mentalträning?

– Nej, inte gemensamt och strukturerat. Det finns en jour man kan ringa om man behöver prata med någon professionell. De flesta tar det nog med sina vänner eller familj.

Som sagt, Johannes Hopf tar det lugnt. Han medger utan tvekan att bilden av att målvakter är lite speciella personligheter - antingen utåtagerande och helt galna eller just lugna och snälla - stämmer.

– Man måste vara psykiskt stark. Du står där ensam i målet och dina misstag får stora konsekvenser. Det gäller att fokusera och behålla lugnet.

Johannes Hopf började spela fotboll i Brösarp, en liten by på Österlen. Då var han back. Han var bättre på simning och satsade mer på det. Som tolvåring var han bäst i Sverige i sin åldersgrupp. Sen badminton: bäst i Skåne, femma i Sverige. Under en period slutade han helt med fotbollen, när han kom tillbaka ställde han sig i målet.

– När jag var 17 spelade jag i division sex. Jag var bra där och senare i Ystad i division fyra men jag såg det knappast som någon idé att satsa på fotbollen. Jag pluggade till sjukgymnast.

Det blev bara tre av planerade sex terminer. Hammarby, som då var i Allsvenskan, hade koll på spelare över hela landet och bjöd in Hopf och ytterligare ett tjugotal hoppfulla till några dagars talangläger. Det här var 2008.

– De flesta var yngre än vad jag var, men målvakter kan vara lite äldre. Efter de där dagarna i Stockholm kommer jag ihåg att jag tillbaka i Skåne såg Malmö möta Bajen och tänkte: det där kan vara jag om några veckor. Och så blev det. Mikael Olsson, målvaktstränare i Hammarby, såg att jag hade både fysisk och psykisk potential.

De första veckorna var det tufft att hänga med i tempot. Det var ett stort steg att gå från division fyra till en allsvensk klubb. Johannes fick möjlighet att vänja sig i Hammarby TFF i division 2 och 2009 kom den allsvenska debuten. Sedan 2010 är han det givna förstavalet mellan stolparna i Hammarby.

Vad är nästa steg? Blir du proffs utomlands?

– Jag har alltid haft målet att bli bäst på det jag gör. Jag vill bli jävligt bra. Det har varit många rykten och det har snackats om bra klubbar, både från England och Tyskland. Jag har varit väldigt nära kontrakt med en riktig drömklubb. Men efter tre år med snack har jag lärt mig att ta det med ro. Vi får se vad som händer.

Hur känns det att lämna Söderstadion och flytta till nya Tele 2 Arena?

– Det är nog en större omställning för supportrarna än för oss spelare. Men visst blir det ett lyft och bättre förutsättningar på många sätt. Bara en sådan sak som att vi kan få plats alla i samma omklädningsrum, till exempel, så var det inte på Söderstadion. Men konstgräs är ingen höjdare och den är alldeles för stor. De skulle byggt två arenor istället så hade det inte behövt bli något tjafs mellan hammarbyare och djurgårdare.

Fakta

Namn: Johannes Hopf

Född: 1987

Bor: Hammarby Sjöstad

Gör: Målvakt i Hammarby IF

Moderklubb: Brösarps IF

Favoritlag: Roma

Familj: Ja. Föräldrar, syster och ”plastsyskon”.

Musik: Hela tiden. Inte sådant som spelas i radion, liter mer alternativ pop.


BJÖRN JOHANSSON - Sjöstadsbladet


Sjöstadsbladet Hammarby Sjöstads egen lokaltidning. Av Sjöstadsbor för Sjöstadsbor.