Riksföreningen för Hemundervisning i Sverige - Rohus

En sista, personlig, vädjan till riksdagsledamöternas hjärtan.

Pressmeddelande   •   Jun 22, 2010 03:07 CEST

Sommarsolstånd. Ljusets höjdpunkt. Nu eller aldrig. En sista, personlig, vädjan till riksdagsledamöternas hjärtan - att rösta Nej till Alliansens skollagsförslag idag tisdag.

Idag var min dotter och jag vid och inne i Riksdagen, tillsammans med några andra ur Rohus. Vi delade ut lite information och pratade snabbt med några av er, i ett sista försök att tala om för er hur skollagsförslaget skulle komma att påverka oss om ni röstar Ja.

Vi förstår nu, som aldrig förr, hur svårt det är för er att se och höra oss. Därför vill jag som sista försök, berätta vad det skulle innebära för just vår familj.

Vi räknar oss som världens lyckligaste familj. Både vi som föräldrar, och om vi frågar våra barn. Aldrig tidigare trodde min hustru och jag att vi skulle kunna bli så lyckliga. Kärleken är störst, men som en klar tvåa kommer det val vi gjort i våra liv: Att själva ansvara för våra barns utbildning i hemundervisning.

Vi har flyttat till landet, odlat ekologiskt, deltagit i vår bygds aktiviteter och utveckling, och alla barnaktiviteter, barnen har fått så många nya och härliga vänner, och vi har tillsammans kunnat bygga upp ett ofattbart lyckligt liv, tack vare att vi valde hemundervisning för våra barn. Och de har varit med i en fantastisk verklighet, som i mycket gått ut på att få tid, plats och respekt för att förverkliga sina drömmar om hur världen skulle kunna komma att se ut när de blir vuxna. Vänligare, sundare, mjukare, klokare, mänskligare… Levnadskunskap i verkligheten.

Barnen har lärt sig i snitt dubbelt så fort, det som skolan lär ut. De har utvecklats till sådana goa, duktiga, hjälpsamma och sociala människor, att det förundrat både oss själva och hela vår omgivning - utan undantag!

Vår familj är som så många andra. Vi våndades över, och vände och vred på alla val vi behövde göra för att göra det som alla föräldrar vill - barnens och familjens väl. Vi visste inte om vi valt rätt förrän vi såg hur det blev. Efter dryga fem år i hemundervisning - vår grabbs halva grundskoletid! - så vet vi verkligen att vi valde rätt. Sedan vi valt att hemundervisa, har det mesta i livet vida överstigit våra förväntningar.

När vi förstod att vårt livsval inte längre skulle komma att respekteras eller tillåtas, med stora svårigheter under nuvarande skollag och inte alls under kommande, så valde vi att gå i politisk exil, till Åland. Så fort vi lämnar Sveriges gränser, är allt annorlunda på ett sätt, vad gäller barnens utbildning; man respekterar föräldrarnas val av utbildningsform för sina barn! Alla de tre andra nordiska ländernas utbildningsministerier har uttryckt till Rohus att det beror på att man vill tillgodose föräldrars rätt att välja utbildningsform för sina barn, på grund av religiösa och/eller filosofiska skäl och olika sätt att leva. Och i inget av länderna har man ångrat en sådan inställning - det har gått mycket bra för allihop.

Och nu, när det händer, "största förändringen i skollagen sedan införandet av folkskola" som det kallas, när lagförslaget till ny skollag skall röstas om i morgon tisdag - så gråter vi inombords.

Vi förstår nu, som aldrig tidigare, att vi varken syns eller räknas med. Att när vi kommer med juridiska argument, så lyssnar man inte - för vi är ju inte jurister. Att man inte lyssnar när vi kommer med pedagogiska argument - för vi är ju inte pedagoger. Att man inte respekterar vår erfarenhet - för vi är ju inte lärare. Men en sak vet vi mer än någon annan - när vi valde att hemundervisa våra egna barn, fungerade familjen verkligen väl! Lugn, harmoni, kreativitet, läraktighet, nyfikenhet, kärlek, samhörighet, kvalitet, frihet att få vara sig själv, trygghet - allt det där som vi jäktat efter tidigare, sprungit halvt ihjäl oss efter tidigare, slitit vårt hår för - alltihop blev plötsligt verklighet, så verkligt och lyckligt att vi vet, bortom allt tvivel, att vi aldrig skulle vilja leva annorlunda. Vi kan helt enkelt inte se att vårt liv skulle bytas ut till ett med stress, tvång, förbud, jagande efter tid för barnen, kampen med alla problem som finns i skolan…

Nej, det är solklart för oss, därför att vi är - föräldrar. Ni kan lita på att vi som väljer att hemundervisa våra barn, självklart är kapabla att förmedla både läroplan, uppnåendemål och strävandemål till våra barn - vi har all tid, trygghet, och - i vår moderna informationsvärld - alla möjligheter i världen att göra det - och gör det! (För er som undrar: De föräldrar som inte tror sig kunna klara av det, skulle aldrig komma på tanken att hemundervisa! Och eftersom så få har möjlighet att göra det, kanske oftast av ekonomiska skäl, så varken urholkar det skollagen eller är något "hot" mot vanlig skola. Vi propagerar inte för att alla ska hemundervisa, vi vill bara att möjligheten ska finnas.)

Dessutom: Eftersom vi känner i stort sett alla andra hemundervisare i hela Sverige, så vet vi att vi i allt som sagts ovan, så pratar vi för dem alla. Det är ett femtiotal familjer, oberoende av varandra, som har de mest underbara barn ni kan träffa, med så engagerade föräldrar, som lyckats så väl i så många år, att det inte kan råda några tvivel - för de få som väljer det, fungerar hemundervisning utomordentligt väl.

Skänk oss och alla andra hemundervisare en tanke. Betänk att om skollagsförslaget går igenom, berövar ni alla dessa familjer den lycka och den framgång alla haft i sin verksamhet. Det lilla lagutrymme att hemundervisa som finns behöver finnas kvar, behöver till och med stärkas. Det visar all vår erfarenhet som ni aldrig sett eller hört. Vi har kämpat i många år för att synas och höras. Ge oss ett Nej till skollagsförslaget, sen är ni välkomna allihop, att se med egna ögon hur fantastiskt våra barn mår, och hur ni räddat deras framtid i det som fungerar så väl för dem. Behövs forskning, så finns det gott om frivilliga att forska på, både vuxna som hemundervisats och barn som hemundervisas!

 

Med vänlig hälsning

Mischa Hammarnejd

styrelseledamot i Rohus

www.rohus.nu - styrelsen@rohus.nu