Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning, DHB

Enfaldigt satsa bara på hörteknik!

Pressmeddelande   •   Jul 03, 2012 16:07 CEST

När vi läser om Sagas ci-operation (Sagas hörsel kom inte tillbaka och Starka reaktioner efter artikeln om döva Saga) och den enkelriktade information som läkarna framfört till föräldrarna Jenny och Mattias så blir vi upprörda, men tyvärr inte särskilt förvånade. Det är verkligen inte första gången som vi hör berättelsen om en familj som fått ci-operationen presenterad för sig som ett rent mirakel. Ett mirakel så fantastiskt att den enda lilla ansträngningen som behövs är att stimulera hörandet och talandet.

Ni ska missförstå oss rätt, vi är inte emot kokleaimplantat, vi är för teckenspråk och talspråk. Kokleaimplantat är en otroligt förfinad teknik och vi ser att den ofta ger hyfsat goda resultat. Man blir dock inte hörande.

Det finns ingen anledning att motarbeta teknikutvecklingen, men att bara fokusera på hörtekniken är skygglappstänkande. Hur ofta rekommenderas man i andra sammanhang att satsa allt på ett kort, att inte sprida riskerna överhuvudtaget?

Problemet är inte föräldrarnas. Som förälder till ett barn med dövhet eller hörselskada ställs man inför en situation som dels är påfrestande och vidare som man sällan har någon kunskap om. Vem förväntar man sig ska ha den kunskapen? jo läkarna. Varför skulle man som lekman i en utsatt situation ifrågasätta läkarnas råd och förslag till åtgärd?

Det är alltså upp till läkarna att informera om vad man behöver tänka på och ta ställning till som förälder till ett barn med dövhet eller hörselskada. Sedan är det givetvis föräldrarna som fattar besluten, men beslutsfattandet påverkas såklart om läkarna viftar bort frågan om teckenspråk som onödig och säger: ”Satsa på tekniken, se till att stimulera hörselnerven genom att prata mycket, så ska ni se att ert barn utvecklar en god hörsel och ett fullgott tal. Om det mot förmodan skulle behövas så kan ni lära er några tecken senare.”

Men, problemet är inte heller läkarnas. Det ingår inte i deras uppdrag att förklara vikten av flerspråkighet (tecknade, talade och skrivna språk) för döva och hörselskadade. För läkaren är dövheten eller hörselskadan ett fel i örat och ska behandlas i örat. Läkaren ser inte dövheten eller hörselskadan i ett bredare kommunikations- och språkperspektiv. Men i våra barns och ungdomars verklighet är det just språk och kommunikation det handlar om. Det handlar om att få tillgång till en fungerande kommunikation, och för döva och hörselskadade handlar det om svenska med hjälp av hörteknik och svenskt teckenspråk. Och vem kan säga emot dem det berör? Inte läkarna, och inte vi föräldrar heller egentligen. Dock, och det vill vi vara tydliga med, så är vi inte ute efter att skuldbelägga föräldrar för sina svårt fattade beslut. Men vi har hört så många ungdomar som berättar om hur de växte som människor när de äntligen fick lära sig teckenspråk. Vi ser möjligheterna med flera språk.

Ungdomar som är döva eller hörselskadade vill ha det bästa av båda världar, hörteknik och teckenspråk. De vill ha möjligheten att kunna välja det som funkar bäst i varje given situation. Det ena förtar inte det andra, ju fler språk man tar sig an desto mer berikande blir det för språkuppfattningen totalt sett.

Alltså, det är inte föräldrarnas fel och eftersom det saknas direktiv så är det inte heller läkarnas fel att de framför ett ensidigt budskap till föräldrarna. Det som krävs är ett tydligt nationellt direktiv till de team som utför ci-operationer att informera om vikten av att också lära sig teckenspråk. För det är enfaldigt att satsa allt på hörtekniken när det finns två vägar som dessutom kompletterar varandra.

Jan Carlsson, avgående förbundsordförande Riksförbundet DHB

Mathias Andersson, tf och vice förbundsordförande Riksförbundet DHB

 

Läs mer på DHB:s webbplats: http://dhb.se/?id=4890

DHB:s debattartikel "Enfaldigt satsa allt på hörteknik" på allehanda.se

Bakgrund:

Artikel "Sagas hörsel kom inte tillbaka" på allehanda.se

Artikel "Starka reaktioner efter artikeln om döva Saga" på allehanda.se

DHB är en ideell föräldraorganisation för familjer med barn och ungdomar med dövhet/hörselnedsättning/dövblindhet, med eller utan hörapparat/kokleaimplantat (ci), barn och ungdomar med språkstörning samt barn till föräldrar som är döva/hörselskadade och/eller har en språkstörning.

Vi ser till familjens bästa, under barnens väg från födsel till arbetslivet. Våra barn och ungdomar ska vara fullt delaktiga, jämlika och ha inflytande i ett tillgängligt samhälle.