Ladbrokes

ENGLUND HAR TÄPPT TILL LÄCKORNA

Pressmeddelande   •   Okt 08, 2010 13:52 CEST

För två år sedan fick vi stänga spelet när det blev uppenbart att Le Clezios namn hade läckt. Denna höst finns det inte en antydan till läckor. Lex Englund har satt sig. Joakim Rönngren uttalar sig nedan.

In i det sista pekade oddsen på att Nobelpriset i litteratur skulle gå till Ngugi wa Thiong'o, Lo Un eller Adonis. Möjligen Tomas Tranströmer. Så blev det inte. I stället gick det till peruanen Mario Vargas Llosa, som alldeles innan tillkännagivandet fortfarande gav 21 gånger pengarna.

Jag har aldrig varit så glad över att ha så fel.

Få författare har betytt så mycket för mig. Min relation till Mario Vargas Llosas författarskap sträcker sig trettio år tillbaka i tiden, då jag bar runt Staden och hundarna och Tant Julia och fick ta del av läsupplevelser som få kan mäta sig med. Mario Vargas Llosa bröt Olof Lagercrantz idéhegemoni; på den tiden var det han som satte agendan. Vargas Llosa böjde det invanda tankemönstret och öppnade för ett annat sätt att se på världen. Jag vet inte om jag förstod allt, men det jag förstod gjorde ett outplånligt intryck.

Vargas Llosa är inte bara en viktig författare utan också en stor liberal. En humanist. Någon som förmådde se den enskilda människan under allt det totalitära elände och de vansinniga härskare som turats om att misshandla människor i Latinamerika.

Svenska Akademiens motivering, "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag" är lysande. Läs Bockfesten, med dess interiörer från den fasansfulla tid då Dominikanska republiken levde fastkilad under diktatorn Trujillos stövelklack, och hur människor resignerade inför det totalitära. Det är så viktigt att vi förstår vad som händer med människor när de bryter samman under totalitarism. Vi blir råttor. Individen, människan, upphör. Ingen annan har kunnat åskådliggöra allt detta som Mario Vargas Llosa, åtminstone inte för mig.

Läs sedan de förtvivlat bittra kommentarerna på Aftonbladets kultursida. I de allra suraste hörnen av vänstern tycks beskedet ha slagit ner som en bomb. En liberal, från Sydamerika? Hur vågar de?

Ladbrokes och våra kunder lyckas inte sällan förutse vinnaren: Av 2000-talets vinnare låg Coetze, Pamuk, Le Clezio och Müller etta på listan när spelet stängde. I år fanns 16 namn högre än Mario Vargas Llosas. Det betyder förstås att Akademien inte läckt i år. (För två år sedan fick vi stänga spelet i förtid, när det blev uppenbart att Le Clezios namn hade läckt.)

Tvärtom har vi indikationer på att Akademien försökte lägga ut ett antal lockbeten och rökridåer. Det spelades galet mycket på helt aparta namn. När tillkännagivandet närmade sig blev rökridåerna allt tätare. Det var tydligt att någon försökte påverka oddsen och skicka pressen på villovägar. Människor satsade tusentals kronor på namn som de omöjligen kan ha trott på själva. I något fall lyckades det. Medierna ägnade dagar åt en 30-årig paraguayansk dramatiker som hittills bara skrivit en bok, 37 sidor lång, i stället för att diskutera de verkliga kandidaterna.

Vi och våra spelare missade att förutse Vargas Llosa, men vi gick åtminstone inte på detta lockbete eller något av de andra.

Vargas Llosa brukade alltid finnas med i nobelprisspekulationerna, men aldrig högst upp. Han fanns med på Ladbrokes lista varje år, någonstans mitt i fältet, med femton-tjugo kandidater före sig. Det var inte många som spelade på honom. Det var väl inte så många som ärligt trodde att han hade en sportslig chans: att Horace Engdahl, Kristina Lugn och deras kamrater någon skulle ge priset till en så högprofilerad liberal.

Hatten av för De Aderton. I år överträffade ni förväntningarna. Ett hjärtligt tack för ett utmärkt val.

För mer information: http://www.newsmill.se/

 

___________________________________________________________

Detta pressmeddelande skickades via MyNewsdesk.com