Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Erfarenheter av järnvägsavregleringar

Pressmeddelande   •   Jul 11, 2009 19:02 CEST

<!-- @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Erfarenheter av järnvägsavregleringar

Margaret Tatcher vågade aldrig röra järnvägen i sin privatiseringsvåg, isynnerhet inte efter en kritiserad bussavreglering, utan det blev John Major som tog sig an det med början 1993. British Rail var populärt även om det det drevs med minimala anslag och materielen var nersliten.

 

England tänkte först införa konkurrens på spåret, så som Sverige är på väg att göra nu, men det förkastades därför att det ansågs att endast de mest populära linjerna på de mest efterfrågade tiderna som då skulle få trafik. Istället delades British Rail upp i 100 företag som 25 operatörer skötte. Det infördes ett system med koncessioner, att företag skulle lämna anbud på linjer och få ensamrätt på dem mot att de garanterar en viss minsta turtäthet och standard. Pris­skillnaderna mellan olika bolag är dock enorma och biljettköp är svårbegripligt med olika priser även på samma tur.

 

Tre företag står företag utanför det, men de får bara köra tåg där de kan bevisa att de inte konkurrerar med den upphandlade trafiken. Det är inte på många ställen eftersom England liksom Sverige lider av svår kapacitetsbrist.

 

Enligt regeringen har brittiska statens subventioner lite mer än fördubblats till 27 miljarder kronor sedan privatiseringen, enligt andra mycket mer. En fjärdedel av ökningen står vinster, högre försäkrings- och kapitalkostnader och juridiska kostnader för.Hälften av trafiken subventioneras, vilket regeringen vill halvera. Enligt tågoperatörerna tror skulle det utan det handla om nedläggning.

 

Spårunderhållet privatiserades, så som man nu vill göra i Sverige med bolagsbildningen av Banverket produktion, men efter flera svåra olyckor beroende på dåligt underhåll tvangs statliga Network Rail ta tillbaka underhållet. Den största olyckan stod dålig utbildning av lokföraren för.

 

I Nya Zeeland förstatligades järnvägen 1986. Järnvägsbolagets skuld togs över av regeringen. Antalet anställda minskades till en fjärdedel. 1993 säljs bolaget ut. 1996 plockar köparen ut köpeskillingen och emitterar aktier till allmänheten. Många anställda dör genom dålig säkerhet. 2002 säljer en ägare för tredubbla sin insats, en annan tar ut tredubbla sin insats insats i vinst. Året därpå tar regeringen över delar av bolaget och köpte 2007 ytterligare en del så att man kunde utlösa övertagande av hela bolaget.

 

I Australien har det varit en svåröverskådlig böljegång mellan statligt och privat med stora skillnader mellan delstaterna sedan en lag om statlig konkurrenspolitik antogs 1995 och följts av krav på kostnadsrationalisering och privatisering. Även här har det följts av åtskilliga olyckor enligt en rapport av deras järnvägsfack.

 

SJ delades 1988. År 2000 beslutade Banverket att konkurrensutsätta all konsult­verksamhet och all ny- och ombyggnad från det året och banunderhållet med start 2002 och helt genomfört 2012. Banverket Produktion skall nu bolagiseras.

 

Enligt SEKO Banverkets företagsfack har konkurrensutsättningen hittills gjort att administrationen måste ökas med 1.500 personer till en kostnad av en halv miljard kronor för anbudvärdering och kontraktsskrivande, detta 2,5 miljard kronor anbudsumma. Samtidigt har personal i fältet minskats med lika många. Man kan undra över kostnadseffektiviteten.

Hans Sternlycke