Folkaktionen ny Rovdjurspolitik

Fäbodbrukets bevarande - vems är ansvaret?

Pressmeddelande   •   Aug 05, 2007 10:20 CEST

Fäbodkulturen påstås av många, och även av staten och EU, vara viktig att bevara. Men vem orkar sköta en fäbod när vargen och björnen gör besök. Hjälp fås enligt moment 22. Hinner du skaffa hjälp är din arbetsbörda inte stor nog för att bli berättigad till hjälp.
En historia från Prästbodarna.


Inför årets fäbodsäsong kunde man läsa i Dalarnas Tidningar att fäboddriftens framtid är starkt påverkad genom nya förslag till regler för EU-bidrag. Om förslaget realiseras kommer hälften av Sveriges kvarvarande fäbodar slås ut. ” Lantbrukaren Karl-Gustav Hedling, Lisselbäcka i Orsa, ser fram mot sommarens fäbodvistelse i Östra Grunuberg, men är samtidigt orolig att hans snart 30-åriga fäboddrift blir den sista.” Kruppa fäbod ligger också inom samma område.

Den 17 juli kunde man läsa i DalaDemokraten under rubriken ”Slutet på en epok” bland annat följande.
” De har varit problem med björn och varg ända sedan år 2001 vid Kruppa fäbod står det nedskrivet i länsstyrelsen rovdjursrapporter. Får har blivit både dödade och skadade.
Ändå är det stora problemet med att djuren blir skrämda från fäbodvallen på grund av rovdjurens närhet . De flyr hem till gården i Skattungbyn om det inte går att få stopp på dem innan de hinner hem till byn berättar Tuga Lasse Eriksson. Fåren sprids ut i skogen och det tar dagar att samla in dem. ”
Det har av länstyrelsen konstaterats hur viktig fäboden är för floran och faunan.
” En utredning länsstyrelse gjorde för några år sedan visade hur värdefullt det är för både flora och fauna att tamboskapen betade både på vallen och i skogen runt fäboden. I utredningen visade det sig att Kruppa fäbod är en av få fäbodar som haft tamboskap i stort sett alla år från 1600-talet.
- Nu kan denna epok vara slut, om det inte blir någon större förändring när det gäller antalet rovdjur är det här sista året jag har kor på fäboden, berättade en nedstämd Eriksson. Mitt betesbidrag från EU går ut i år och jag kommer inte att söka något nytt säger han avslutningsvis.”

Samtidigt återkommer problemen vid en annan fäbod som haft besvär med rovdjur under flera års tid. Prästbodarna vid Bleckets by.

Här följer några anteckningar från Åke Skogevall som varit Goth Bertil Johansson behjälplig med myndighetskontakter under flera år. De visar vad en liten notis i en landsortstidningen verkligen innebär för de drabbade. Man kan förstå att dessa inte har någon större förståelse för det fantastiska med återkomsten av rovdjur i vårt kulturlandskap.

Hela cirkusen kommer att upprepas vid näst rovdjursbesök. Eftersom den naturliga bytesdjursstammen är vikande enligt de viltvårdande organisationerna blir sådana besök oundvikliga. Valet står alltså klart mellan fäbodbruk och viltfattiga skogar med en stam av björn och varg.

Åke Skogevall skriver:
Exempel på noteringar som saknas i länsstyrelsens tjänsteanteckningar efter vargangreppen i Prästbodarna den 12 - 23juli.

Med tanke på att Viltskadekungörelsen ålägger länsstyrelsen att kartlägga, förutse utveckling och förebygga skador orsakade av rovdjuren borde följande punkter också ingå i länsstyrelsens rapportering. Detta för att inse hur drabbade djurhållare belastas.

Med ref till Tjänstenoteringar 2007-07-16/Alfredéen, dnr 218-9718-07)

För hela perioden 2007-07-12 till 23, plus även tiden före angreppen:
-inget nämns om problem med att få tamdjuren att beta och ta sig ut i skogen, eller om hanteringsproblem med skrämda djur. Djur som blir attackerade på fäbodvallen har blivit så stressade att de blir svåra att hantera, t ex att få in i ladugård för mjölkning. Upprepade rovdjurskonfrontationer och återkommande rovdjursdoft gör det mycket svårt att få ut djuren till skogsbetet. Arbetsinsatsen ökar avsevärt, näringsintag blir otillräckligt och det blir alltför hårt betestryck på själva fäbodvallen och betesåtaganden i skogsbetet äventyras.
-inget nämns om de konsekvenser tamdjuren drabbas av psykiskt och fysiskt, med stressrelaterade konsekvenser såsom nedsatt immunförsvar, uppblommande infektioner, juverinflammationer som kräver veterinär omvårdnad, spolierad mjölkkvalitet som innebär att mjölk måste kasseras, vilket i sig utgör ett problem när utslagen mjölk i naturen lockar till sig rovdjuren. Veterinärkostnader, merarbete med djur och för kvittblivning av spolierad mjölk och produktionsbortfall har inneburit stora förluster.

07-07-12 - 16
-utöver i tjänstenoteringarna omnämnda hundekipage var ett par frivilliga ekipage till på plats och alla sökte vajan utan resultat. Dagen efter finner fäbodbrukarna och deras barn vaja-kadavret mitt på vallen 100 m från ladugård, tillräckligt färsk och hel för att besiktningsmannen kunde fastställa att den var vargdödad. (annars hade det väl gått som 2004 när den renen inte kunde konstateras vargdödad och ej berättigad till ersättning eller stödinsatser från länsstyrelsen). Det visar hur svårt det kan vara att finna dödade djur. Det är inte lätta uppgifter hundekipagen har. Men hittar man inget är inget rovdjursangrepp konstaterat. Välvillig bedömning kan ge ersättning, även om det inte har skett för Bertil för tiotalet dödade eller försvunna djur. Det vore stor hjälp om besiktningsmännen kunde assistera med att komplettera ersättningsansökan istället för att helt överlåta den byråkratiska administrationen på djurägarna i en kaotisk situation. Uteblivna ersättningar för skadade och försvunna djur har blivit konsekvensen.
-inget nämns om andra sakkunniga som kommit med råd, dåd och synpunkter. T ex Fäbodföreningens Kristian Olofsson, Thomas Eriksson (?) flera vallkullor som ställt upp med hjälp ideellt (utan stöd från lst) och vänner med hund.
07-07-15
-inget nämndes om att DNA prov togs av besiktningsmannen på vargsaliv på den konstaterat vargdödade vajan, men man säger att dnaprov på vargskiten bara skulle tas om skyddsjakt beviljades. Men det är angeläget att fastställa vilken individ som gjorde detta angrepp! Vid nästa angrepp vill man veta om det är en helt annan individ eller om det är ett och samma problemdjur eller om det är någon tidigare känd problemvarg som aktiverat sig. Det brukar anses nödvändigt för att avgöra om skyddsjakt behövs.
-djurägarna har samlat spillningsprover på björn och varg i flera år (infrysta) för att kunna fastställa om det är samma rovdjursindivider som återkommer och skrämmer boskapen. Dessa borde analyseras för att identifiera speciellt orädda individer av björnar och vargar. Området har blivit en fristad för björn, eftersom någon effektiv jakt på björn inte sker under den allmänna skyddsjakten i detta med besvärliga jaktgränser genomkorsade område. Gamla åtelplatser har även bidragit till koncentration av björnar och vargar och vant dessa björnar med människodoft.
07-07-16
-inget nämndes om Goth Bertils akuta hälsoproblem med akutbesök till lasarettet. Då behövdes mjölkningshjälp. Ingen sådan hjälp ingår i akuthjälp, men tjänstmännen poängterar djurägarens ansvar och eventuell utebliven mjölkning leder till djurskyddsanmärkning. Goth Bertil åker hem och mjölkar framemot midnatt, mot läkarens inrådan. Arbetsmiljöproblem p g a rovdjur. Skydd mot rovdjur och hjälp vid problem är så dåligt att det är mycket svårt att leja arbetskraft under dessa förhållanden. Att alla problem med rovdjurskonsekvenserna har inneburit knappt 2 timmars sömn per dygn under den rapporterade perioden bådar inte gott för djurägarnas hälsa.
-notering kl 8:30 om den nya attacken mot två kalvar beskriver att vargen hejdade sig vid renkadavret, men nämner inte att skrämningsförsök på nära håll genom att slå i bildörren endast ledde till en kort paus när vargen stirrade på familjen Hagman, men direkt fortsatte sin jakt på kalvarna med kort avbrott för att nyfiket sniffa mot renkadavret. Vargen kan alltså inte sägas visa någon skygghet för folk och onaturligt oväsen.
-man säger att lapptyg är bra för att skrämma bort vargarna, men inget nämns om de problem lapptyget orsakar bland tamdjuren. Boskap som kommer på fel sida om lapptyget blir skrämda av detta. Lapptyget sattes ur tamdjurssynpunkt olyckligt på stängseltråd och avgränsade en del av de öppna ytorna. Det innebar avsevärt merarbete och olycklig prägling av tamdjuren. Tjänstemännen lyckades inte hantera de av lapptygen skrämda djuren hem utan Bertil fick under bevakarnas nattpass hämtas för att lotsa hem djur som hamnat på fel sida om lapptyget.

07-07-18
-angående nattfållor; angreppen sker numera mest på den ljusa delen av dygnet så det är osäkert om natthägn är ändamålsenligt som skydd mot angrepp annat än vid akutproblem såsom de senaste dagarna. Men hägnen är inte så stora att de erbjuder bete under längre tid. Extra stödutfodring kan strida mot direktiv för fäbodbete och ytterligare arbete åläggs djurhållarna i rovdjursstörningens efterdyningar. Goth Bertil har haft beviljat medel för komplettering till och förbättring av det gamla akuthägnet, men han hävdar att administration och utförande inte hinns pga resursbrist både i hans egen verksamhet och i länsstyrelsens åtagande.

07-07-23
-inget nämndes om att sju kalvar var bortskrämda på lördagen och fortfarande var försvunna när man beslöt att dra tillbaka tjänstemannabevakningen på vallen med påståendet att allt har varit lugnt och djuren har varit lugna. Detta trots att de flesta kalvarna var försvunna. Lappotyget lämnas kvar när tjänstemännen far!

Skrev alltså Åke Skogevall.

Några slutkommentarer från min sida.

Typiskt är att det är tamdjursägarens ansvar att mitt i allt kaoset med dödade och bortskrämda djur ansvara för att kadaver bortforslas och, när arbetsbördan blir för stor, hitta tid till att anställa folk. Kadaver som är resultatet av skador från STATENS VILT. I all anständighets namn borde väl ansvaret ligga hos ägaren (Staten) av det skadebringande djuret att ta hand om resultet.

När det nu har visat sig att det är en invandrande varg som anlänt kan man nog lugnt anta att länstyrelsens huvuduppgift blir att skydda den, inte att hjälpa den hårt ansträngda fäbodpersonalen.

Det vore mycket mera ärligt om Naturvårdsverket, Regering och Riksdag öppet deklarerade att rovdjuren är viktigare än människors livskvalité, fäbodbruk och annan småskalig djurhållning. I gamla tider hade man också besvär med rovdjur men då fick man en belöning om man skyddade sina djur och dödade marodören. Idag riskerar man två års fängelse.

Skyddsjakt har söks och i vederbörlig ordning avslagits. För övrigt kan nämnas att lapptyg endast fungerar under en kort tid. Att lämna kvar sådant är alltså helt tokigt.

Calle Seleborg, Folkaktionen ny Rovdjurspolitik