Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Fel ekonomisk teori för budgeten gör dålig järnväg ännu sämre

Pressmeddelande   •   Dec 03, 2015 19:39 CET

På Järnvägsfrämjandets enkät till valet svarade socialdemokraterna att de ville öka på järnvägsinvesteringarna med fyra miljarder kronor per år och miljöpartiet sade hela sex miljarder mer. I årets budgetförslag minskar regeringen investeringarna med en halv miljard kronor mot vad som gällt tidigare år. Ett väljarbedrägeri om något.

Det budgetförslaget lades innan flyktingarna började strömma in. Nu har svaret på det kommit. Det föreslås neddragningar för väg och järnväg med tre miljarder kronor per år för 2016 och 2017.

Av det är dock en och en halv miljard kronor per år för neddragning av anslaget till Förbifart Stockholm. Vilket dock inte innebär att bygget stoppas utan att medlen ersätts med lån istället för trängselanslag och att återbetalningstiden förlängs. För en väg som när den är färdig troligen inte kommer att ha många bilar att betala trängselskatt med på grund av fossilbränslebrist.

Det direkta anslaget till järnväg minskas med 175 miljoner kronor per år och på satsningar för kollektivtrafik på landsbygd och i städer sparas 400 miljoner om året. Nästa år bantas också investeringarna i länstransportplanerna med 400 miljoner kronor.

Däremot sparas inte in den miljard som skall satsas varje år på att införa det nya europeiska signalsystemet ERTMS, förutom de stora summor det kostar för tågföretagen att få in signalerna i loket i stället för att få dem efter banan. Det ger ingen transportmässig fördel mot vårt ATC och vi är inte tvungna att införa ERTMS på många år än annat än på banor som nybyggs. De tre sträckor vi har med ERTMS har varsina versioner inte kompatibla med varandra. ERTMS kan lätt störas ut av andras mobilsändare och har barnsjukdomar.

Finansministerns påstående om att krona måste sparas mot krona för att betala flyktingkostnaderna bygger på en nyliberal felsyn. Flyktingarna borde ses som en investering. De är ofta välutbildade människor i arbetsför ålder som snart ger skatteintäkter som snart kommer att betala de kostnader man haft för dem.

Flyktingkostnaderna borde inte vara ett argument för att dra in på underhåll och investeringar av järnväg. De borde också ses som investeringar som snart betalar sig. Det är kontraproduktivt att strama åt i budgeten och därmed ekonomin och få lägre skatteinkomster samtidigt som finanspolitiken försöker få igång ekonomin med negativ ränta och utgivande av obligationer.

Drabbar besparingarna järnvägen blir den dåliga järnvägen ännu sämre med stora förluster för godstransportörer och resenärer. Sverige bantar ner sig mot fattigdom. Pengar är ett mått. Överskott inte ett bevis på klok politik. Skapar vi med politiken arbetslöshet och underutnyttjande av resurser skyddar det inte mot inflation utan ger deflation. 30-talet återskapas.

De lågtrafikerade banorna, så viktiga för att hela Sverige skall leva och för att Sverige skall kunna ta tillvara sina råvaruresurser, får inte läggas ned på grund av bristande underhåll. En upprustning till betongslipers och helsvetsad räls kan halvera restiderna, utvidga regionerna och ge möjlighet till arbetspendling och nya företag. Bara de minskade underhållskostnaderna betalar räntorna för upprustningen. Till det kommer de samhällsekonomiska effekterna. Upprustningen av banorna borde betraktas som en investering, inte som en driftskostnad som skall ligga under budgettaket.

Låt inte felaktiga ekonomiska teorier få lägga ner järnvägen.

Hans Sternlycke