Feministiskt Perspektiv

Feminister om 2011/2012

Pressmeddelande   •   Dec 30, 2011 12:56 CET

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv? Och vad förväntar vi oss av 2012?

#helg: Feminister om 2011

2011-12-23 | FemPers 1

INRIKES

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv och vad förväntar vi oss av 2012? Vi bad ett antal feminister summera året som gick och önska inför året som kommer. Här är deras svar.

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

Vad förväntar du dig av 2012?

Lena Sommestad, ordförande för s-kvinnor:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Det finns alltid framsteg och ljusglimtar, men vad Sverige och EU beträffar har år 2011 tyvärr varit ett dystert år. Kvinnor har drabbats hårt av den ekonomiska krisen i Europa, med stora nedskärningar i välfärden. Vi ser till exempel en backlash för familjepolitiken i länder som Tyskland och Spanien, där viktiga framsteg gjordes i början av 2000-talet. I Sverige ökar den ekonomiska ojämlikheten. Till de stora förlorarna hör ensamstående kvinnor med barn. Samtidigt drivs i Sverige en borgerlig familjepolitik, som gör jämställdhet till en fråga om klass. Den borgerliga regeringen har befäst reformer som vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng, vilket undergräver jämställdheten främst i familjer där kvinnorna står långt från arbetsmarknaden.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag hoppas att 2012 blir ett år då jämställdheten ställs i fokus för den politiska debatten. Finanskris, eurokris och klimatkris visar att vi behöver ett radikalt nytänkande i politiken, både globalt och nationellt. Jag ser en stark feministisk rörelse som en del av ett större framtidsprojekt: ett socialt rättvist och ekologiskt hållbart samhälle.


Sjuksköterskestudenter manifesterade för högre ingångslöner på Södermalms torg
i Stockholm.

Foto: Karin Råghall

Rebecka Bohlin, journalist och författare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Stiltje. Det står och stampar. Med löner, med föräldraledighet och med vem som gör mest obetalt hemarbete. Samtidigt fanns förstås guldkorn av motstånd: Skapandet av Feministiskt Perspektiv var ett sådant! Några av årets viktigaste böcker var Gilla läget av Barbara Ehrenreich (Leopard), Rosa. Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson (Ordfront) och rapporten Bland Rolexklockor och smutsiga trosor Om skattereduktioner och segmentering på den svenska hushållstjänstemarknaden av Anna Gavanas och Alexander Darin Mattsson (Instituter för Framtidsstudier).

Vad förväntar du dig av 2012?

– Ett uppvaknande i frågan om hur ”feminiseringen” av arbetsmarknaden leder till allt uslare löner och villkor för kvinnor (mer om detta i min kommande bok De osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass, Atlas).

– Nytt liv i debatten om sex timmars arbetsdag!

Maria Jacobson, journalist och författare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Ett ödesår på flera sätt. Kvinnornas inflytande på den arabiska våren visar på den revolutionära potential som finns hos kvinnor. Krisen i eurobältet drabbar kvinnor extra hårt - och ur den tycks bara traditionella patriarkala och odemokratiska lösningar emanera: ökad centralmakt, fortsatt starkt fokus på finanser och sämre villkor på arbetsmarknaden. Inget av detta gynnar kvinnor. Bristen på klimatavtal känns närmast som en katastrof, inte minst för att det påverkar kvinnor särskilt hårt. I Sverige är det beklämmande att våldet mot kvinnor ligger på en fortsatt hög nivå och att genusforskning och genusperspektiv förlöjligas och framställs som tokigheter. Skattesänkningar medför att kvinnor ställs mot kvinnor, exempelvis att kvinnor köper hushållsnära tjänster av kvinnor och när kvinnor i omvårdnadssektorn tvingas utföra ett dåligt jobb för vinstmaximerings skull - till nackdel för den mängd kvinnor som är vårdtagare.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att kvinnors samhällsomvandlande kraft tillvaratas. Att kvinnor i högre grad organiserar sig och protesterar. Att regeringen på ett tydligare sätt riktar åtgärder till våldsutövare. Om nu Reinfeldt och Borg månar om kvinnorna som de påstår bör de lägga fram en feministisk strategi som genomsyrar all politik.



Maria Wetterstrand, Mona Sahlin och Gudrun Schyman Schyman möttes i flera samtal.
Foto: Fredrik Hjerling/Lena Dahlström/Elisabeth Ohlson Wallin

Åsa Petersén, journalist och författare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Ett rent haveri, skulle jag säga. Eller det stora osynlighetsåret. De feministiska frågorna tog knappt någon plats alls i den allmänpolitiska debatten. En av ljusglimtarna stod den feministiska rörelsen själv för. Samtalen mellan Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Maria Wetterstrand hoppas jag ska bli en återkommande institution i svensk samhällsdebatt, som en viktig del av den feministiska ideologiproduktionen.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att det blir bättre. Från botten kan det bara gå uppåt, heter det ju.


Eva Nikell, ombudsman och journalist:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Jag har arbetat med projektet "Vägar till rättigheter" under hela året, där de feministiska frågorna och kvinnors tillgång till sina rättigheter har integrerats med andra diskrimineringsfrågor. I oktober var jag i Israel/Palestina för Kvinna till Kvinnas räkning och slogs av glädjen och styrkan i de kvinno- och fredsorganisationer som vi träffade på båda sidor, trots den svåra militariserade situationen i Israel.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Under 2012 ser jag fram emot att få följa upp arbetet med "Vägar till rättigheter" och skaffa mig lite mer tid till privata besök på kulturinstitutioner av olika slag som jag inte hunnit med i år.



Turteatern i Kärrtorp satte upp SCUM-manifestet.
Foto: Pressbild/Turteatern

Kajsa Grytt, musiker och författare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Under 2011 blev den stora backlashen såå tydlig. Reaktionerna på "Happy happy" och Scum-manifestet var skrämmande. Även den totalt obildade upphöjningen av familjen som det största trygga. Detta efter att hela 1900-talets konst, kultur och även forskning utvärderat och belyst konsekvenserna av den stängda "privata" familjen för både barn och kvinnor. Möjligtvis sker ändå en utveckling, som jag inte ser, bland de unga kvinnorna.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag önskar att männen började inventera problemet med sin mansroll. De är som små pojkar de största offren för våld mot kroppen. Hanterandet av detta bär de sen med sig genom livet. Ingenting kommer förändras förrän de gör upp med detta. PÅ något sätt ingår mottagande och utfärdande av våld i mansrollen. Underligt att de alla accepterar detta. Ja, jo. Inte så underligt. Det ger dem makt på många plan.



Utøya efter terrorattacken.
Foto: CC/Paal Sørensen

Lars Jalmert, professor i pedagogik mm:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Den händelse som överskuggar allt 2011 är Utøya – en fruktansvärd tragedi. Men, den gjorde också synlig anti-feministers hat mot de som kämpar för människors lika värde. Och synliggörande är viktigt.

Vad förväntar du dig av 2012?

– För 2012 är en förhoppning att fler synliggöranden av maktövergrepp kommer så att allt fler ser de vanligtvis dolda mönstren.

Karin Salmson, förläggare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Sådär. Internationellt sett höjdes förväntningarna rörande förändring i och med den arabiska våren. Här hemma gjorde en del av de som har makt och resurser sitt bästa för att använda det för att förstärka negativa strömningar, som Egmonts bottennapp med de nya tjej- respektive killtidningarna Emma och Goal Junior. Och så här i slutet av året kom rapporten om att sjukvården har problem att både bemöta och upptäcka våld mot kvinnor. En trevlig sak är att OLIKA sålt mer böcker än någonsin, och fått allt mer genomslag även inom förskola och skola.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Sjysst att SKL avsätter pengar för ett jämlikt bemötande, men summan var alldeles för låg. Bra att Reinfeldt tar upp våld mot kvinnor, men allt som det talas om är att behandla efterverkningar om man bortser från det vaga uttalandet om att man ska lyfta att våld inte är en konstruktiv lösning på en konflikt. Men samtidigt om man ska se på den ljusa sidan så ser jag ett ökat intresse för OLIKA förlags kompetens inom jämställdhet och mångfald och de nya samarbeten och kunder vi får bådar gott för att skapa förändring. Dessutom är det fantastiskt roligt ur ett feministiskt perspektiv att vi släpper världens första svenska barnbok som använder hen, istället för hon eller han! Jag förväntar mig att det ska väcka tankar och debatt.

Sissela Nordling Blanco, talesperson Fi:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 var året då det samlades krafter trots alla hårda slag. Planering och upprustning var ledord för egen del.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag förväntar mig att fler feminister går samman och samtalar med varandra, organiserar sig och slår tillbaka.



Feministiskt Perspektivs chefsredaktör och ansvarig utgivare Anna-Klara Bratt.

Inga-Lisa Sangregorio, journalist:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Roligast var de härliga fredspristagarna. Och Feministiskt Perspektiv förstås.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att kvinnor ska fokusera mer på det vi har gemensamt än på det som skiljer oss åt.

Pernilla Alexandersson, pr- och jämställdhetskonsult:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Mörkt tycker jag, jag som annars är positiv tycker att det har varit tungt att vara feminist under 2011.

Vad förväntar du dig av 2012?

Jag har höga förhoppningar på att 2012 kommer att innehålla många dynamiska feministiska diskurser på flera olika nivåer. Där spelar Feministiskt Perspektiv en viktig roll.



Fredspristagarna Tawakul Karman, Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf vid
ett seminarium på Utrikespolitiska institutet.

Stina Svensson, talesperson Fi:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Blandade känslor. Först vill jag ta upp om alla kvinnor världen över som går samman och kämpar för lika rättigheter och demokrati. Fredspriset till tre starka kvinnor som aldrig ger upp. Här i Sverige har vi en regering som fortsätter offensiven med nedmonteringen av välfärdssamhället. Vårdföretag som drar in storvinster medan kvinnor går på knäna. Anhörigvården ökar och det är kvinnorna som betalar. Skattesänkningar har lett till att män gynnats med sina vanligtvis högre löner. Lönediskrimineringen fortgår utan några som helst politiska förslag. Trots riktade insatser så ökar våldet mot kvinnor stadigt. Detta är också året då regeringens inhumana asylpolitik visat sig. Regeringen framstår mer som affärsmän än politiker. Socialpolitiska frågor har helt skuffats undan och det pratas mer om plånbok.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag är säker på en kraftfullare opinion och ett större motstånd mot ojämlikhet.

Edda Manga, idéhistoriker och redaktör:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Både och. Å ena sidan har det funnits en imponerande feministisk aktivitet, inte minst i Tunisien och Egypten, i Sverige har det varit ett år av intersektionell och antirasistitsk feminism och Feministiskt Perspektiv har förverkligat en dröm som har funnits sedan 1970-talet. Dessutom har tre kvinnor fått fredspris vilket ger ett visst erkännande och det feministiska engagemanget för fred. Å andra sidan har det varit ett år av sexualiserat våld, inte minst av militärer och poliser mot revolutionens kvinnor, antifeminismen är på frammarsch och viktiga institutioner för genusvetenskap har nedmonterats medan fältet som sådant befinner sig under attack.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag förväntar mig en återpolitisering av kvinnofrågan. Vilket innebär ökade konflikter, men också ökad kamp och tydligare kvinnosolidaritet. Det kommer bli alltmer tydligt att inte alla är "feminister" och att vi lever inte i ett "jämställt" samhälle. Jag hoppas det ökar kampberedskapen.

Birger Östberg, pr-konsult på Westander :

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Alldeles för mansdominerat: Kungen, Juholt och Breivik har nästan inget gemensamt i övrigt, men symboliserar alla en manlighet som spårat ur. De största glädjeämnena var annars den arabiska våren och landslagets framgångar i fotbolls-VM.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att Vänsterpartiet under Jonas Sjöstedt skärper sin feministiska profil, att Socialdemokraterna tar sitt förnuft till fånga och ersätter Juholt med en kvinna, samt en starkare kritik mot hybrisen bakom Europrojektet.

Mian Lodalen, författare och journalist:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 kändes tyvärr som ett backlash-år - kvinnohatet tog sig skrämmande uttryck.

Vad förväntar du dig av 2012?

– För 2012 förväntar jag mig att feminister, män och kvinnor och alla tänkbara kön, går samman i olika konstellationer – det blir inte året då det är tid att skörda frukterna om jag säger så. Kavla upp ärmarna, upp till kamp är vad som står på agendan.

Ulrika Lorentzi, jämställdhetspolitisk utredare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– För mig har 2011 präglats av välfärdspolitik och jag tycker mig se en trend där feminister intresserar sig mer för välfärden, dagspolitik och ekonomi. Feministiskt perspektiv har säkert bidragit till det ;-)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att hoppet om att vi kan förändra samhället växer sig starkare.



"Jämställdhet" och "civila rättigheter" skanderade tunisiska kvinnorättsaktivister
den 22 november när parlamentet öppnades.

Foto: Sholeh Irani

Sholeh Irani, redaktör:

Vad förväntar du dig av 2012?

– 2011 kunde inte bli revoltens år utan kvinnor.

Vad förväntar du dig av 2012?

– 2012 kan inte bli förändringens år utan kvinnor.

Ulla Wikander, professor emeritus i ekonomisk historia:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 var normaltrist för feminister. Sakta bakåt för jämlikheten trots försök att få igång en debatt.

Vad förväntar du dig av 2012?

– 2012 blir nog "bråk" om rätten till abort. Vi får sämre förskolor, tyvärr, och hårdare villkor för kvinnor i arbetslivet.



Maria Svelands och Katarina Wennstams bok "Happy, happy" skapade debatt.
Foto: Pressbild

Pernilla Glaser, författare och dramapedagog:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 var ett år som skrämde mig med värdekonservatismen, i till exempel debatten som följde på Happy Happy, verklighetens folk och så vidare. Uttryck som först framstår som skrattretande men som gömmer ett djupt förakt för det solidariska samhället. Ibland kändes det nästan som om de stora feministiska erövringarna helt marginaliserats. Dock blev allt fantastiskt mycket roligare på slutspurten med nya spännande konstellationer för motstånd.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Det mullrar i vredens krater. Under 2012 kommer den feministiska motkraften att vara ytterst organiserad, formulerad och uthållig.

Birgitta Stenberg, författare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Hemmavid står allt stilla. Utomlands går det bakåt med kraft: Nazismen växer blixtsnabbt mot allt större inflytande i EU. De religioner som är på frammarsch i USA med kristna bakåtsträvare och likadana muslimer i Afrika och Orienten är alla antifeministiska.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Oss väntar inom kort en hård kamp i många länder. Inte för att vinna nya segrar utan för att bibehålla vad vi hittills vunnit. Motståndarnas argument kommer som vanligt att vara att vi ska uppoffra oss och släppa av på våra krav i dessa dåliga tider. Nog känns det igen, från Världskrigen, från Algerkriget och så vidare.

Kajsa Ekis Ekman, skribent och forskare:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 innehöll många feministiska debatter, men som jag ser det har den feministiska tankeutvecklingen ganska avstannat, få nya frågor som lyfts tyvärr, både vad det gäller arbetsmarknad och kvinnors villkor där, samt hur jobbigt det är för unga tjejer med skönhetspress och så vidare, tuffare samhälle generellt. Bra dock att Feministiskt Perspektiv finns och håller lågan uppe!

Vad förväntar du dig av 2012?

– Hoppas på att vi kan hålla surrogatmödraskapet borta från Sverige, att det blir ett år utan hedersmord, att mp inte tar tillbaka kravet på 6 timmars arbetsdag, att Assange får en rättegång, att Frankrike antar en sexköpslag, samt hoppas jag på systerskap i alla sammanhang!

Gunvor G Ericson, Jämställdhetspolitisk talesperson och gruppledare, mp:

Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Ytterligare ett år med stiltje eller till och med tillbakagång. Vi utnämns av FN som världens mest jämställda land men även om vi har förutsättningar så tappar vi mark inom flera områden och attityder som motverkar jämställdhet lyfts fram i den allmänna debatten. De politiska beslut regeringen tar innebär ofta backlash eftersom de feministiska glasögonen inte är på. Till exempel jobbskatteavdrag som gynnar män mer än kvinnor eftersom löneskillanderna är stora. Försämringar i a-kassa och sjukförsäkring har också lett till större ekonomisk ojämlikhet då betydligt fler kvinnor är sjukskrivna än män, men fortfarande är det främst män som får arbetsskador godkända och därmed utbetald livränta. Att deltidsanställda inte får stämpla mer än 75 dagar är också en regel som slår mot kvinnor eftersom det främst är kvinnor som har ofrivillig deltid. Att pojkar halkar efter i skolan men den förda skolpolitiken är också ett problem. I FN rapporten Human Development Report, kan man tydligt se att Sverige tappar i ranking. Vi är det enda land bland de 20 bästa som sedan 2006 tappat poäng. Sverige kommer först på 28:e plats efter länder som Egypten, Uganda, Ghana, Philippinerna Mongoliet och Botswana när det gäller löneskillnader. Vi hamnar också lägre än Norge och Danmark, även om Finland och Island ligger ännu sämre till.

En ljusglimt är dock de internationella händelserna med tre starka kvinnor som fredspristagare i fokus. Ellen Johnson-Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakul Karman.

Vad förväntar du dig av 2012?

– I budgetbudgetpropositionen för 2012 har regeringen, skrivit om att de ska börja jobba med frågan om mansrollen. Miljöpartiet vill att en statlig utredning görs kring män, maskuliniteter och jämställdhet. Att män och manlighet är norm, och att manlighet är sammankopplat med makt, medför inte per automatik att den normativa manlighet som råder är gynnsam för alla män. Gruppen mäns överrepresentation i maktpositioner, i vissa yrken, i våld (inklusive självmord), missbruk, olyckor, hemlöshet, kriminalitet och så vidare är alla aspekter av maskulinitet som måste ifrågasättas och bättre analyseras.

Två andra förväntningar jag har men där jag har mindre hopp att regeringen ska lyssna är, lag om kvoterings till bolagstyrelser och samtyckeslag vid våldtäkt. Åtminstone i offentligt ägda bolag kunde vi väl vara eniga om att lagstifta. Det kommer upp i riksdagen 25 januari för debatt och beslut.

Läs mer om året som gick på http://feministisktperspektiv.se

Kontakta redaktionen för pressinloggning:

070-772 1752

Feministiskt Perspektiv  Tegelviksgatan 40  116 41 Stockholm  070-772 17 52

feministisktperspektiv.se  red@feministisktperspektiv.se