Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Förbifarten fängslar friheten

Pressmeddelande   •   Maj 04, 2014 20:35 CEST

Anders Ygeman (S), som är ordförande i trafikutskottet, slår fast att stadsmotorvägen Förbifart Stockhom kommer att byggas, även om det blir ett maktskifte vid valet den 14 september. ”Den är redan beslutad, så det går inte att ändra på”, säger han. Då är han ekonomiskt oansvarig och tar inte in fakta.

Det finns bättre sätt att använda de 45 miljarder kronorna den kostar, enligt riksdagens utredningstjänst, om man också tar med räntekostnaden. Att byggkostnader stiger snabbare än inflationen är inte medräknat. Dagens pris är 28 miljarder, 1,3 miljarder per kilometer. Den byggs inte för förbifart utan för pendeltrafik och exploatering. Största delen betalas med trängselskattepengar. Det tar 30-40 år innan kostnaden betalats tillbaka med dem, och under tiden måste man låna upp pengar och betala räntor.

Det tar minst tio år att bygga vägen. Trafikverkets prognoser visar att Förbifarten blir överbelastad redan 10-15 år efter invigningen. ”Att helt bygga bort bilköerna med nya vägar är inte realistiskt”, enligt Helena Sundberg, som är regionchef på Trafikverket i Stockholm.

Det mesta av vägen byggs i tunnel. Det ger höga partikelhalter. Enligt Trafikverkets miljökonsekvensbeskrivning orsakar det 39 extra dödsfall om året. Till det kommer de som får kroniska sjukdomar av luften. Asek (Arbetsgruppen för samhällsekonomiska kalkyl- och analysmetoder inom transportområdet) anger kostnaden för ett dödsfall i trafiken till 31,3 miljoner kronor. Det blir 1,2 miljarder kronor om året - som inte är medräknat i Förbifartens kostnader.

När Förbifarten är färdig, hur många bilar kommer det att då finnas som betalar trängselskatt? Ygemans tal om att biltrafiken i Stockholm kommer att öka med 30 procent och lastbilstrafiken med 50 procent, är prat i nattmössan.

Vi har fått ”Peak Car”. Biltrafiken har slutat öka. Ungdomen har inte råd med körkort, och de har skaffat andra intressen än bilar. De är hellre digitalt uppkopplade i kollektivtrafiken. Sen kan man diskutera mobilstrålningens hälsorisker.

Förbifart Stockholm kalkyl med oförändrade bränslepriser är helt orealistiskt. ”Peak Oil” inträffade redan 2005. Vi har dock fått snålare fordon, mer biobränslen och okonventionella oljekällor som skiffer och tjärsand. Men de ger dubbla växthusgasutsläppen, och de når snart punkten, där oljan kostar mer i energi att få fram, än den innehåller. Stigande bränslepriser sätter press på samhället med lågkonjunktur och hotande ekonomisk krasch. Då blir även lågt pris för dyrt.

Enligt flera oljeanalytiker kommer det inte att finnas någon internationell oljehandel 2030. De länder, som har olja kvar att utvinna, behöver den själva. Det året skall vi ha fossiloberoende fordonsflotta, har regeringen slagit fast. Ett luftslott för fem miljoner bilar! Förnybara bränslen räcker bara till 30 procent av dem då, enligt Energimyndigheten. Andelen elbilar blir blott tre procent. Omställning tar tid. Elbilarnas räckvidd är fortfarande för kort och batterierna för dyra.

Skall vi klara framtidens transporter måste spårtrafiken byggas ut. El kommer vi inte att lida brist på.

Dagens politiker är fortfarande fast fängslade i gårdagens dröm om bilen som friheten. Den bojan måste brytas för att kunna skapa framtiden. Även om vi får 100 procent elbilar är frågan, skall vi bygga staden för bilar? De tar för stor plats (som de inte betalar för) och gör med det avstånden för stora. Vägljuden ger för mycket buller. De skapar barriärer, och de ger en otrivsam miljö.