Folkpartiet

Fp i Visby: Skattepolitiken lika effektiv som räntevapnet

Pressmeddelande   •   Jul 08, 2003 10:00 CEST

Samsyn om finanspolitiken ger ja-sidan tid för offensiv: Skattepolitiken lika effektiv som räntevapnet

- Diskussionen om hur finanspolitiken kan ersätta räntan som stabiliseringsmetod vid ett EMU-medlemskap har blivit alldeles för utdragen. Sakligt sett finns det mycket annat som är viktigare, till exempel att framhålla alla fördelar med euron eller att diskutera de strukturreformer som är minst lika betydelsefulla som finanspolitiken för att Sverige ska stå starkt i framtiden. Nu bör dock diskussionen om finanspolitiken äntligen kunna avslutas. Ja-partierna har kommit varandra betydligt närmare och enligt min mening är det inte svårt att se konturerna av en uppgörelse om förutsättningar för en starkare finanspolitik.

Det sade fp-ledaren Lars Leijonborg när han på tisdagen inledde partiets euro-seminarium vid politikerveckan i Visby.

- Jag har sedan i höstas försökt få ja-sidan att ena sig om ett bra svar på frågan vilka finanspolitiska medel som i framtiden kan användas för att stabilisera läget vid svåra ekonomiska påfrestningar. När nu både socialdemokraterna och LO äntligen släppt alla planer på buffertfonder och moderaterna inte betraktar avbetalning på statsskulden som överbeskattning är ja-partierna i praktiken nära ett sådant svar, sade Leijonborg.

Bakgrunden är att ekonomiska experter, både i den statliga utredningen ”Stabiliseringspolitik i valutaunionen” och i Riksbanken, menar att den stabiliserande roll som räntepolitiken nu har vid ett EMU-medlemskap kan övertas av finanspolitiken, till den del uppgiften inte klaras av ECB:s räntepolitik. Skatteförändringar kan påverka den ekonomiska aktiviteten lika mycket som ränteförändringar. Det förutsätter emellertid att de offentliga finanserna har en sådan styrka att staten verkligen har råd att sänka skatterna när det behövs.

Den ambitiösa genomgång av förutsättningarna för ett brittiskt EMU-medlemskap, som regeringen i Storbritannien arbetat fram, kommer till samma slutsats. Om det råder ordning och reda i statsfinanserna och statsskulden är på en hanterlig nivå är förutsättningarna att hantera så kallade ”asymmetriska chocker” med finanspolitiska medel goda.

I de resonemang som förts mellan ja-partierna i denna fråga har följande element varit uppe. Det borde nu vara möjligt att nå samstämmighet på samtliga dessa punkter.

Ett nytt mål för finanspolitiken. Eftersom finanspolitikens relativa betydelse ökar är det bra för trovärdigheten om målet för politiken uttrycks på ett tydligt sätt. Det handlar alltså om att uttrycka att finanspolitiken på den nationella nivån övertar den uppgift riksbanken nu har att med ett mål om prisstabilitet förebygga och motverka såväl djupa lågkonjunkturer som stark överhettning.

Ordning och reda i statsfinanserna. I tider av god eller ”normal” konjunktur är det viktigt att det är balans i den offentliga sektorns finanser. Underskott och upplåning ska reserveras för extraordinära situationer. En budgeteringsmarginal under utgiftstaket är viktig för att klara den första stöten vid en konjunkturnedgång. Det är angeläget att budgeteringsmarginalen inte betraktas som ett ”reformutrymme” eller, som de senaste åren, förbrukas redan vid en måttlig avmattning.

Lägre statsskuld. Vilken som är den ”optimala” storleken på ett lands statsskuld är ingen lätt fråga. Den måste bland annat ses i ljuset av landets demografiska situation och hur stor del av befolkning i arbetsför ålder som verkligen är i arbete. Det finns emellertid nu en bred samsyn om att Sverige skulle stå starkare inför framtiden om statsskulden var lägre. Det kan ske på flera sätt – försäljning av statliga företag, överskott i statens finanser eller genom att tillväxten är sådan att statsskuldens andel av BNP sjunker. Alla ja-partier synes nu eniga om det lämpliga i att under att antal år ha ett ambitiösare mål för offentliga sektorns överskott över en konjunkturcykel än de 2 procent som nu gäller. Det alternativ som ligger närmast till hands är 2,5 procent, vilket var ett av förslagen i den stabiliseringspolitiska utredningen. För statens del innebär det för de närmaste åren att statsbudgeten behöver vara i balans.

Justering av kommunala balanskravet. Kommunernas åtaganden ska så långt möjligt kunna fullföljas oavsett konjunktursvängningar. Det är naturligtvis inte möjligt att kommuner går med permanenta underskott. Balanskravet bör därför vara kvar, men justeras så att det baseras på ett genomsnitt för ett antal år. På så sätt bidrar också kommunsektorn till en stabilisering av ekonomin.

Möjlighet till snabba beslut med bra beslutsunderlag. Det kan uppstå lägen där det både av psykologiska och ekonomiska skäl finns anledning att reagera med ett beslut mycket snabbt. Ett exempel är de snabba räntesänkningarna efter terrordåden den 11 september 2001. Formerna för beslut om skatteförändringar kan därför behöva ses över, men grundprincipen, att det är riksdagen som förfogar över beskattningsrätten, ska ligga fast. För politikens trovärdighet är det viktigt att det finns ett bra underlag för besluten. Arbetsmarknadens parter diskuterar ett ekonomiskt råd, som kan komma med synpunkter på finanspolitiken. Statsmakterna kan också fatta beslut om andra vägar att få in ett bra underlag inför besluten, till exempel en starkare roll för finansutskottet eller ett råd av fristående ekonomer.

Ett skäl till att det är viktigt att frågan om finanspolitiken hanteras snabbt är att ja-sidan inför folkomröstningen behöver fokusera mer på de fördelar euron har, inte bara hur framtida problem ska hanteras. Sanningen är ju att det är betydligt sannolikare att vi får problem om vi stannar utanför euro-samarbetet än om vi går med.

Ett annat skäl till att det är angeläget att diskussionen om finanspolitiken avslutas, är att den kan ge intrycket av att framtiden för det svenska välståndet i första hand hänger på hur eventuella asymmetriska chocker hanteras. Som antyddes inledningsvis menar vi att det finns viktigare frågor som det politiska systemet bör ta itu. Sverige har problem som det är, vi behöver tyvärr inte bara oroa oss för problem som kan komma. Sjutton företagare per dag ger upp. På tre år har antalet företagare minskat med 20.000. Våren 2003 var den värsta varselvåren på tio år. Vi ligger fast förankrade på plats sjutton eller arton i den internationella välståndsligan. De problemen bör hanteras nu. Euron är en del av lösningen, men inte den enda!

Joakim Bergström, Pressekreterare
08-786 45 82 070-772 74 47