Legolas System

Hänsyn till drabbade stävjar illegal jakt

Pressmeddelande   •   Feb 23, 2010 12:03 CET

Svenska Jägareförbundet (SJF) säger i sin pressrelease att det enda sättet att komma tillrätta med den illegala jakten vid utformandet av rovdjurspolitiken, är att ta större hänsyn till de människor som har problem av vargförekomsten.”

Rätt tänkt! Men ”utformandet” har alltsedan riksdagsbeslutet 2001 urvattnat denna hänsyn alltmer1.

Fäbodbruket och småskalig djurhållning i vargområden har i åratal försökt få uppmärksamhet för de indirekta skador av rovdjursnärvaro som håller på att omöjliggöra upprätthållande av djurhållning och skydd av de skogsbetesbiotoper som Sverige åtagit sig att skydda enligt Konventionen om biologisk mångfald (CBD) artikel 8j. Där finns djur och växter och levande traditioner som är mer hotade än de icke utrotningshotade (men rödlistade!) vargarna.

Ett hundratal hotade fäbodbrukare kan inte genom representativ demokrati bevaka att de inte blir utrotade. Den plikten ligger på de aktiva i förhandlingar och beslut. Tyvärr vägrar SJF att hjälpa fäbodbruket att beivra de påtalade brotten mot konventioner, direktiv och utredningar. Mörner, Glöersen, Weberyd har inte ens bekräftat att de läst fäbodbrukarnas skrivelser2 de fått sig tillsända.

Hänsyn kommer inte av vackert prat, det kräver handling.

SJF kunde beivra övergrepp mot den hotade fäbodnäringen med sin juridik- och förhandlarkompetens.

SJF kunde hjälpa drabbade vid angrepp (på liknande sätt som Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik gjort ibland när myndigheterna orsakar extra belastning istället för hjälp vid rovdjursangrepp).

SJF kunde agera rakare för skyddsjakt i individuella fall där rovdjursengagerade tjänstemän snarare skyddar björn och varg mer än drabbade människor och tamdjur.

Har SJFs direktion tappat kontakten med sina medlemmar i varglänen?

Har ”åratal av konstruktivt och seriöst arbete inom ramen för det demokratiska systemet” möjligen drabbats av ”representativitetssjukan” - att lyssna mer till de nätverk man förhandlar än till sina medlemmar på gräsrotsnivå? Om SJF verkligen stävar efter ”att hitta en balans mellan vargens och människors behov” är det kanske dags att lyssna till och agera för gräsrötterna om man inte vill framstå som predikanter för myndigheterna.

insänt

Västerås 2010-02-22

Åke Skogevall

Fotnoter

1 En konsekvensutredning skulle göras när etappmålet 200 vargar var uppnått och en grundläggande vikt lades vid acceptans hos den befolning som skall leva med konsekvenserna av vargarna. Av detta ”bidde bara en byråkratisk tumme”. Konsekvensutredningen beaktar ingalunda de konsekvenser småskalig djurhållning drabbbats av, och lokal acceptans har reducerats till att de drabbade ska acceptera beslutade antalsmål för rovdjur.

Åren 2001 till 2009 har rovdjursförvaltningen försummat CBD artikel 8j samt de hänsynsklausuler som finns i CBD, Art och habitatsdirektivet Viltskadekungörelsens allmänna mål och även sina egna Regionala Rovdjursförvaltnings­planer när det gäller förebyggande åtgärder, hindrande av matning, bortstötning/skrämning och när inget annat hjälper genom skyddsjakt. Begränsningar i förordningar och tjänstemannabedömningar som inte dokumenterar skador har gjort skyddsjaktinstrumentet nästan värdelöst för många.

2Läs på http://www.xfabodar.se/yttranden/Rovdjursprop2008_9_210SynpFabod.pdf