Föreningen Stockholms hemlösa

Hjälpen till våra hemlösa handlar bara om politiska populistiska uttalanden, istället för lösningar!

Pressmeddelande   •   Feb 20, 2010 02:53 CET

Det räcker nu!

- Stockholms kommun låter lägenheter stå tomma när kylan kräver liv bland hemlösa

Det är en kall vinter. 

Varje år sedan 80-talet har antalet döda av kyla ökat i hela landet, visar Socialstyrelsens statistik. Den lär inte sjunka i år. Det är den kallaste vintern på decennier.

Dödstalen i statistiken som myndigheten för visar inte om de som avlidit av kylan varit hemlösa eller inte. Men vi i den ideella sektorn verksmamma i sociala frågor ser ute i våra verksamheter att antalet hemlösa som dör ökar när temperaturen faller.

I flera av Europas länder har den extrema kylan tvingat fram åtgärder för att hjälpa dem som riskerar att bli offer för kölden. I Polen gick myndigheterna ut med en uppmaning till hela allmänheten att larma polisen när någon ser en berusad eller på annat sätt utsatt person som riskerar att ta skada av kölden. I Sverige agerar de styrande annorlunda: riksdagspolitikerna gör en insamling av begagnade sovsäckar till en kyrka i Stockholm som öppnat sina portar för att underlätta för de hemlösa, när natthärbärgena är fulla och ”tak-över-huvudet-garantin” helt havererat.

Då står skam på torra land.

Samtidigt som våra förtroendevalda vidtar denna märkliga, ”välmenande” akutåtgärd står minst 33 lägenheter i Råckstas boende för hemlösa tomma. Och detta i det politiskt styrda, kommunala fastighetsbolaget Mikasas bostadskomplex, där Stadsmissionen har ett av sina boenden. Istället för att inhysa behövande i de tomma lägenheterna används de av Stadsmissionen som lager och replokal för sitt husband Arne and the Boställers.

Ett litet men tydligt exempel på ännu ett i raden av Stadsmissionens och våra politikers misslyckanden.

Men folkhälsominister Maria Larsson (kd) lovar bättring. Nu ska krafttag till. 50 miljoner kronor lovas i ”stimulansmedel” till Sveriges 190 kommuner för att uppmuntra dem att erbjuda lägenheter enligt principen Housing First. Hon berömmer Stockholm som en förebild för den här modellen. Till saken hör att i Stockholm ska modellen lanseras tidigast 2013, när man haft försöksverksamhet med några få, utvalda hemlösa. Lägenheterna ska fördelas till väl utvalda kandidater, som är tillräckligt ”socialt motiverade”, samma tillvägagångssätt som socialtjänsten haft de senaste decennierna. Med ökande hemlöshet som följd. Vilka 15-20 (kanske några till, om projektet ”går bra”) av Stockholms 500-700 uteliggare som ska få den äran ska avgöras av en bolagiserad välgörenhetsorganisation, Stadsmissionen. Samma bolag som under tiden med kommunala medel tröstar våra samveten genom att dela ut halsdukar och varm choklad till alla de andra, som inte tillhör den utvalda skaran eller som inte får plats på de överfulla härbärgena.

I Stockholm passar man i denna tomma löftesfabrik på att banta socialbudgeten med 60 miljoner kronor, och 70 tjänster tas från den förvaltning som arbetar med missbruk och hemlöshet. Man lägger ner lågtröskelboendena i innerstaden (Triaden, Basen, Riddaren, Drevvikshemmet, Västan och Eken) för att flytta ut dem till en central av sådana boenden - i ett industriområde i Västberga. Mitt i denna nedskärning och ghettopolitik har man mage att hävda att kvaliteten på ”hjälpen” för de hemlösa inte kommer att försämras.

Vi och våra organisationer med erfarenhet av utsatthet vet att det här är en politik som kommer att skörda ännu fler liv. Insatserna är otillräckliga, kortsiktiga och kontraproduktiva. Vi vänder oss mot hemlöshetsfrågan ska ”lösas” med fler härbärgen och ännu fler försöksprojekt, där de hemlösa ska kvalificera sig för att få bo. Det behövs långsiktiga lösningar i ett bredare utbud som ger människor möjlighet till ett värdigt liv.

Och vi vill bli lyssnade på och tagna på allvar. Det har under senare år varit populärt – och nu mer än någonsin - hos makten att bjuda in oss för ” dialog och samråd” inför olika politiska beslut som rör de utsatta vi vill arbeta för: beslut som ofta i praktiken redan är fattade. Ingenting av våra åsikter återspeglas i den politik som förs, men man kan från de styrandes sida stoltsera med att man ”samarbetar ” med den ideella sektorn och brukarrörelsen: man gör som EU säger och man följer äntligen de lagar som sedan länge funnits i Sverige.

Men vi har fått nog av dessa långbänkar och kafferep. Vi vill att det styrande, vare sig det är en borgerlig eller röd-grön regering tar frågan om fattigdom, utanförskap och hemlöshet på allvar. Vi betackar oss för valhänta åtgärder som insamling av sovsäckar och löften om 50 miljoner att dela på landets alla kommuner och ”tak-över-huvudet-garantier” som inte fungerar. (Bara i lilla Ystad fanns vid den senaste räkningen 2005 så många 61 hemlösa människor med akut behov av bostad, för landet gäller siffran 18 700. Om man vill vidga siffran till att omfatta alla unga och äldre som bor tillfälligt hos vänner eller familj utan kontrakt, är siffran så hög som 400 000. Och detta i ett land med 9 miljoner invånare).

Den rödgröna oppositionen går till motattack med löfte om 40 000 nybyggda lägenheter per år från och med 2016. Detta ska sättas i proportion till de 400 000 hemlösa, som enligt Socialstyrelsen definition, redan finns. Och för Stockholm är situationen nattsvart i ett framtidsperspektiv: 280 000 står redan i bostadskön. 40 000 har ett akut behov. Inflyttningen till huvudstaden beräknas inom tio år motsvara ett helt Malmö.

Med de här politiska ”framtidsvisionerna” kommer, vare sig vi får en blå eller rödgrön regering, de mest utsatta naturligtvis i praktiken att bli ännu mer utsatta.

Hur många medmänniskor vi förlorar denna vinter kommer vi inte att få veta. Men vi vet att det kommer en vinter igen. Vi vet att politikernas löften väger lätt när effekterna av trygghetssystemens nedmontering slår igenom. Att ännu fler kommer att dö medan man blundar för brukarorganisationernas kunskap och förslag på lösningar för att vända den utveckling som gör att våra medborgare fryser ihjäl utomhus.

Vi behöver en riktig bostadspolitik i Sverige. När var tjugonde medborgare saknar egen bostad är det dags att de folkvalda agerar och tar ett seriöst grepp om frågan – som inte längre kan förminskas till att bara handla om socialt ”missanpassade”.

I en så viktig fråga som hemlöshetsfrågan kommer vi inte längre att finna oss i att sitta som gisslan vid era styrelsebord. Vi vill ha verkstad. Vi vill vara med och bestämma över våra liv.

 

Attention Stockholms län

Föreningen Stockholms hemlösa

HIV Sverige

KRIS Stockholm

Nobba Brass och Nubbe

RFHL Stockholm

Stockholms brukarförening

Tjuvgods.se

X-Cons Stockholm