TCO - Tjänstemännens Centralorganisation

Homo på jobbet - en självklar rättighet

Pressmeddelande   •   Jul 30, 2003 09:00 CEST

Hälften av alla homo- och bisexuella vågar eller vill inte berätta om sin läggning på jobbet. Man är rädd för vad arbetskamraterna ska säga, rädd för att karriären ska misslyckas.
– Arbetskamraterna hör helt enkelt inte att bög- eller flatskämtet vid fikabordet kan vara djupt kränkande, skriver bla Elisabet Qvarford på Aftonbladets debattsida.

Denna vecka pågår Stockholm Pride. Homo- och bisexuella samt transpersoner kommer resande från hela Sverige för att vara tillsammans, festa och gå på seminarier. En vecka om året då en grupp människor får känna sig som norm. Visst är det härligt, men om några veckor kommer den gråa vardagen igen. Semestern är slut och våra vänner är tillbaka på jobbet. För några innebär det ett steg in "i garderoben" igen.

Arbetslivsinstitutets undersökning ”Arbetsvillkor och utsatthet” som gjordes i våras visar att en fjärdedel av de homo- eller bisexuella svaranden inte är öppna på jobbet. Enkäten skickades både till ett befolkningsurval och till homo och bisexuella som är medlemmar i intresseföreningar. Och om man ser på gruppen homo och bisexuella från befolkningsurvalet, var hälften inte öppna på jobbet. De höga siffrorna i Arbetslivsinstitutets undersökning innebär att homo- och bisexuella i arbetslivet underkänner den rådande arbetsplatskulturen. De känner sig inte säkra på att få en bra behandling av sina arbetskamrater om de skulle tala om att de blir kära i någon av samma kön.

Vad beror det på att så många, år 2003, inte känner att de kan vara den de är på jobbet? Orsakerna är många, bland annat ansåg häften av de homo och bisexuella i undersökningen att deras arbetskamrater har fördomar mot homo- och bisexuella. I många avseenden skiljer sig hetero- kontra homo- och bisexuella åt i sin upplevelse av om det förekommer diskriminerande inslag i deras arbetssituation. Arbetskamraterna hör helt enkelt inte att bög- eller flatskämtet vid fikabordet kan vara djupt kränkande.

Siffror i en attitydundersökning kan naturligtvis aldrig ge mer än konturer av den bakomliggande verkligheten. Men vi vet att på våra arbetsplatser runt om i landet finns det många som känner att de inte kan delta fullt ut i samtalet runt fikabordet, av det enkla skäl att de älskar en person av samma kön. En del av dem tycker att andra inte har med saken att göra. Men många fruktar också omgivningens reaktioner och väljer därför tystnaden.

Arbetet är ofta en stor del av en människas liv. Det är också viktigt att känna att ens arbetsgivare och arbetskamrater respekterar en för den man är. Tyvärr är det idag en realitet att den som öppet träder fram som homosexuell riskerar att hindras i karriären.

Även om beslutet att "komma ut" alltid ligger hos individen, är det i hög grad arbetsgivarens ansvar att främja ett öppet arbetsklimat. Ingen ska rimligen behöva känna att sexuell läggning kan komma att vägas in i en bedömning av ens fortsatta karriärmöjligheter.

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att slippa bli utsatt för diskriminering. Diskriminering i arbetslivet är inte bara ett problem för den utsatte. Det är framför allt ett tydligt symtom på brister i arbetsorganisationen.

Den sexuella identiteten syns inte på utsidan. Därför kan man på en arbetsplats omedvetet genom sitt sätt att handla eller uttrycka sig kränka människor i sin omgivning. Vi är övertygade om att många diskriminerande handlingar sker av okunskap och kanske rädsla, snarare än av ont uppsåt.

I maj 1999 antogs lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Lagen i sig löser naturligtvis inga problem. Men vi har fått ett verktyg för att bearbeta dem. Det är nu arbetet börjar. Både fackföreningsrörelse och arbetsgivarorganisationer måste diskutera de homo- och bisexuellas situation i arbetslivet. Vi måste visa att vi aktivt driver kampen för ett bättre arbetsliv för alla, oavsett sexuell läggning. Några fackförbund och arbetsgivare har börjat, men det räcker inte. Information om diskriminering på grund av sexuell läggning måste läggas in i såväl fackliga grundkurser som ledarskapsutbildningar.
Vi som arbetar inom Equal-projekten ”Homo och bisexuella i omsorgen” och ”Normgivande mångfald” kan ibland känna att det finns en tröghet att ens inse att frågan om sexuell läggning hör till arbetslivsfrågorna.
Varje människa har rätt att slippa bli diskriminerad. Var och en av oss bär ett ansvar för att den rätten ska bli verklighet. Vi har ett stort ansvar för att bidra till att fördomar synliggörs och bekämpas och att alla kränkningar av människovärdet motarbetas.

Elisabet Qvarford, ombudsman TCO
Vincent Andersson, ombudsman LO
Anders Almén, polisinspektör Rikspolisstyrelsen
Krister Fahlstedt, Kapten, Försvarsmakten
Yvonne Ahlström, Ombudsman SKTF
Anette Sjödin, Projektkoordinator RFSL
Leena Björstedt, projektledare, Svenska kyrkans Församlingsförbund
Britta Svensson, projektledare Riks EKHO (Ekumeniska grupperna för kristna homo och bisexuella)