Riksföreningen för Hemundervisning i Sverige - Rohus

Hur den svenska riksdagen kunde rösta bort en mänsklig rättighet

Pressmeddelande  •  2010-06-23 16:50 CEST

Den nya skollagen antogs av riksdagen, tisdagen den 22 juni 2010.

Den rödgröna oppositionen röstade mangrant nej, och alliansen röstade lika mangrant ja. Totalt 322 ledamöter röstade, övriga var utkvittade. Därmed godkände alliansregeringen en inskränkning av de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Konstigt nog fanns ändå en majoritet i riksdagen som av olika anledningar inte ville att skollagen skulle gå igenom i sin helhet. Hur kunde den ändå gå igenom? ”Ja, sådan är demokratin”, säger en kristdemokratisk riksdagsledamot till mig, en av de dussintal ledamöter på allianssidan som inte velat se en inskränkning av möjligheten till hemundervisning, eller ”fullgörande av skolplikten på annat sätt” som det heter i lagtexten. Vad ledamoten menade med utsagan ”sådan är demokratin” var: regeringsmandatet, partipiskan och olika byråkratiska beslutsturer. Det fanns ingen möjlighet att bara rösta nej till till paragrafen om hemundervisning, och ett nej till hela skollagen hade betytt regeringskris. På så vis kunde en mänsklig rättighet ”försvinna i rynkningen” under tisdagens votering.

En riksdagsledamot på allianssiden ville dock inte rösta mot sin övertygelse. Centerpartiets Maria Kornevik Jakobsson såg till att bli utkvittad. Hon var kritisk både mot skärpningen mot hemundervisning och skrivningen att göra förskola till en egen skolform. Därmed finns en spricka i alliansens fasad, en spricka som går ganska djupt under ytan mellan å ena sidan folkpartiet och delar av moderaterna och å andra sidan kristdemokraterna och delar av centerpartiet.

Den nya skollagen har synliggjort ett mycket större problem än frågan om hemundervisning. En regering ska aldrig kunna rösta bort en mänsklig rättighet. Det ska finnas regler för vad en regering får göra. I andra länder kallas detta för konstitution. Sverige saknar detta och det är relativt fritt fram för en svensk regering att göra vadhelst den önskar. Den enda tydliga kontrollinstansen är riksdagsvalet vart fjärde år. Hade Sverige varit en riktig demokrati, hade lagrådet kunnat stoppa lagförslaget. Lagrådet kritiserade också mycket riktigt begreppet ”synnerliga skäl” som lagt till i lagparagrafen om hemundervisning, kapitel 24, paragraf 23, men det behövde inte regeringen bry sig om.

Det enda som kan hindra att en mänsklig rättighet röstas bort i Sverige verkar vara att få ut en stark opinion i media, en opinion som gör att regeringen blir rädd att tappa röster i valet. Vi hemundervisare har helt enkelt varit för få, trots ett idogt arbete och ett underbart internationellt stöd - för få för att kunna nå fram på ett tillräckligt stort och tydligt sätt i media.

Sverige har alltså inte något särskilt starkt skydd för de mänskliga rättigheterna. Den svenska regeringsformen tillåter att en mänsklig rättighet avskaffas på basis av okunskap och fördomar – vi har just bevittnat detta. Detta är den yttersta orsaken som lett fram till ett de facto förbud mot hemundervisning. Att sedan en svensk regering som kallar sig demokratisk utnyttjar denna svaghet i svensk demokrati... Ja, det är svårt att skriva på ett civiliserat sätt vad svenska hemundervisare tycker om detta.

Men allt är inte mörkt för svensk hemundervisning. En mänsklig rättighet som lever i hjärtat på några av landets medborgare går aldrig att avskaffa genom en omröstning i riksdagen. Och visst har Rohus påverkat. Åtskilliga lätt skamsna riksdagsledamöter har personligen argumenterat för oss i möten utanför riksdagshuset de senaste dagarna. De säger att hemundervisning visst inte avskaffats, utan att det fortfarande finns möjlighet att hemundervisa, i synnerhet för sekulära Rohus-medlemmar. Vi ska självfallet konfrontera dem med detta om vi får problem när den nya lagen träder i kraft.

Vi har också fått veta att regeringen inte tycker om den internationella uppmärksamhet som frågan fått. Dessutom har vi fått veta att diskussioner om frågan inom alliansen har förts långt efter att propositionen lagts. Vår påverkan har nått fram. En inte orimlig slutsats kan vara att man sent omsider insett att detta var ett misstag, men att politisk stolthet inte tillät någon förändring. En optimistisk fortsättning av samma slutsats är att regeringen inte vill se några spektakulära fall av exil, politisk asyl eller fängelsestraff, och att den kommer att göra vad den kan för att förhindra detta.

Dessutom ska vi minnas att den nya skollagen inte är helt klar förrän efter valet i höst. Jag återkommer med en rangordning av de olika riksdagspartierna i frågan utifrån den information som kommit Rohus tillhanda.

Kampen går vidare!

Jonas Himmelstrand

 

You haven't completed the steps for your Hosted Newsroom

You haven't entered a correct link to your helper.html file for your Hosted Newsroom. Go to Publish and complete the steps.