Svensk Israel-Information

Hur skall Syriens signaler till USA tolkas?

Pressmeddelande   •   Apr 26, 2009 21:30 CEST

-Står Syrien inför en vändpunkt i sina relationer med USA?
-Hur kan detta inverka på dess allians med Iran?
-Kan Syrien påverka parlamentsvalen i Libanon?
-Vad betyder president Bashar al Assads förnyade förhandlingsvilja med Israel?

Syrien och USA
Syrien har sänt motstridiga signaler i sina svar på president Barack Obamas avsikt att värma relationerna med Damaskus. Man hör deklarationer i stil med "Syrien ämnar inte ändra sin politiska linje, det är USA som bör ändra på sina positioner visavi Syrien", men också röster som Syriens ambassadör i USA, som talar om punkter av gemensamt intresse mellan de båda länderna.

De tuffa uttalandena är en taktisk signalering, adresserad både inåt och utåt, men Syriens verkliga intresse är att återknyta goda relationer med USA efter de isiga vindarna från Washington under president Bushs regim, anser professor Eyal Zisser, Syrien-forskare vid Tel Avivs universitet. Assad vet att detta kräver en delvis förändrad syrisk Mellanösternpolitik, men Zisser utgår ifrån att Assad inte i detta skede kommer att uppfylla USA:s förväntningar om en gradvis syrisk frigörelse från sina starka band med Iran.

Syrien har sedan mordet på den libanesiske premiärministern Rafik Hariri, bakom vilket Syrien anses ha stått, och sen dess stärkta politiska allians med Iran, varit tämligen politiskt isolerat från Europa och USA och från en del arabstater. Assad har ett klart intresse att frigöra sig från denna isolering. President Sarkozy gjorde det första närmande steget gentemot Assad, som dock vet att nycklarna till en avgörande förbättring av Syriens internationella status ligger i Obamas händer.

Under de senaste veckorna tycks USA har sänkt profilen i dess kontakter med Syrien. Varken utrikesminister Hillary Clinton eller Obamas sändebud George Mitchell (som senaste veckan besökte Israel, Mahmoud Abbas samt Egypten) inkluderade Syrien i sitt program. Zisser anser att USA i detta skede föredrar det iranska dialogspåret och väntar på hur närmandet till Teheran avancerar innan amerikanarna ger det syriska spåret starkare "vind i seglen".

Syrien och Libanon
I relationerna mellan dessa länder har skett en principiellt viktig utveckling genom att Syrien äntligen formellt erkänt Libanons suveränitet och öppnat en syrisk ambassad i Beirut. Detta betyder inte att Assad har upphört att se Libanon som politiskt och ekonomiskt viktigt för Syrien och ett mål för syrisk infiltration i avsikt att "dra i trådarna" bakom kulisserna .

En miljon syrier arbetar i Libanon, vilket utgör en inte ringa inkomstkälla för Syriens svaga ekonomi. Dess politiska involvering där syns mindre på ytan än tidigare, men Assad anses ha kvar åtminstone en del av sitt tidigare starka inflytande i Libanons underrättelseväsen. Det sen i fjol politiskt stärkta Hizbulla bevakar också Syriens intressen i Libanon, förutom att vara en av Irans politiska och militära armar. Frågan är i vilken mån Syriens "fingeravtryck" kommer att synas vid de libanesiska parlamentsvalen i juni.

Syrien och arabländerna
Assad besökte nyligen Saudiarabien och Jordanien, vilket enligt Zisser kan ses som ett försök av dessa suniskt-muslimska länder att fjärma Syrien från Irans inflytelsesfär. Irans ambitioner visavi Mellanöstern bekymrar moderatare arabländer såsom Saudiarabien, Jordanien, Egypten och oljeemiraterna vid Persiska viken. Zisser tror inte att detta försök från dessa arabländers sida att via Syrien påverka Irans hegemonisträvanden kommer att bära frukt.


Den färska krisen mellan Egypten och Hizbulla med trådar till Teheran, som anklagas för terroravsikter mot president Mubaraks regim kan tänkas verka försämrande också på de redan tidigare spända relationerna mellan Kairo och Damaskus som stöder Hizbulla..

Förhandlingar med Israel
Assad är beredd att återuppta de under Gazakriget avbrutna förhandlingarna med Israel under turkisk medling. Han kräver att USA intar en aktiv roll i denna process. USA:s position är inte ännu klar, även om Obamas inställning till israelisk-syriska förhandlingar är positivare än vad som var fallet under Bushs administration. Netanjahus inställning till förhandlingar är också oklar i detta skede. Han, som tidigare förhandlat med Syrien vet vad detta innebär beträffande Golanhöjderna, även om han under sin första statsministertermin var beredd att avstå från området.

Nu är de israeliska kraven av Syrien mera långtgående och innebär bl.a. att Assad avstår från sin allians med Iran och från sitt politiska och militära stöd åt Irans israelfientliga iranska brohuvuden, Hizbulla i Libanon och Hamas vid Israels sydgräns. Man kan dock inte utesluta att Netanjahu skulle föredra att nå ett avtal med Syrien, eftersom det palestinska spåret nu ter sig mera problematiskt, särskilt för hans regering.

Semy Kahan
Jerusalem 22 april 2009