Sveriges Kommuner och Landsting

Ilmar Reepalus tal på Äldreriksdagen 2006

Pressmeddelande   •   Apr 18, 2006 16:05 CEST

(Det talade ordet gäller.)

Konferensdeltagare!

Varmt välkomna till den andra Äldreriksdagen.

Vi genomförde den allra första Äldreriksdagen 2004, efter mönster från den kommunala Skolriksdagen. Redan då kändes det att vi skulle ses igen, i detta viktiga forum på nationell nivå för äldrefrågor. Särskilt roligt känns det att kunna erbjuda en mötesplats för de olika partiernas interna diskussioner om äldrevården just detta valår.

I år deltar drygt 700 personer; mer än 300 förtroendevalda från kommuner och landsting, nästan lika många tjänstemän- och kvinnor och närmare 100 medverkande. Äldreriksdagen har redan vuxit i omfattning och förhoppningsvis också i betydelse.

Jag är särskilt glad att vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson finns med oss liksom representanter från socialutskottet, regeringskansliet, partikanslier, fackliga organisationer, pensionärsorganisationer och media. Tyvärr fick demokratiminister Jens Orback lämna återbud pga vårpropositionen som överlämnas just nu till Riksdagen och ersätts av statssekreterare Lise Bergh.

Ni är alla varmt välkomna!

I år har vi valt rubriken "Välfärd i förändring - visst vågar vi bli gamla" som övergripande tema. Ett sedan decennier åldrande samhälle har ställt stora krav på utbyggnad av vården och omsorgen men också på en kontinuerlig omprövning av uppdraget, av nödvändiga prioriteringar.

Jag menar att vi (Sveriges Kommuner och Landsting) har klarat uppgiften, att vi har en hög kvalitet och tillgänglighet i äldrevården och ett system som saknar motstycke i världen. Enligt en OECD-rapport satsar Sverige högst andel offentliga resurser till äldrevården, 2,8 procent (andel av BNP), följt av Norge med 1,8 procent. I många länder existerar ingen offentlig äldreomsorg och det stöd äldre behöver bygger på anhörigas insatser, egen finansiering, försäkringslösningar och frivilliga organisationer.

Nu gäller utmaningen att klara den framtida finansieringen, att förfina organisationen och öka kvaliteten, att finna sätt att förebygga eller skjuta upp vårdbehov och inte minst att förbättra samverkan mellan kommuner och landsting.

Jag tror vi måste bli bättre på tydlighet mot medborgarna - att man vet vad som finns att få, hur det fungerar, vad som inte ingår och vad man måste planera själv. Ett av seminarierna handlar om ett försök i Skåne att göra prioriteringarna inom socialtjänsten mer öppna. Inte helt lätt men nödvändigt - prioriteringarna görs ju i alla fall.

En ambition för årets Äldreriksdag är att reda ut begreppen, att skapa klarhet bland känslor, kunskap, politik och mediabrus: Vad är egentligen problemet med maten; är det smaken, sättet att servera eller hur vi organiserar måltiden? Kanske handlar det om mer sällskap för att förgylla en viktig del av vardagen - när det mesta smakar hö oavsett hur många dietister vi anställer?

Närmare 93 procent av ålderspensionärerna bor i en vanlig bostad - många i flerfamiljshus utan hiss, en del i småhus som kräver mycket praktiskt arbete och några har valt att bo i gemenskap i seniorbostäder och kollektiv. Den överskuggande frågan är hur vi klarar en generell bostadspolitik för ett åldrande samhälle, skapar fler boendealternativ och ökar tillgängligheten. I ett seminarium försöker vi reda ut begreppen - otrygghet och isolering måste vi lösa på andra sätt än att erbjuda ett särskilt boende.

Ett seminarium har vi valt att kalla "Jakten på det sociala innehållet". Här ställs frågan vilket ansvar samhället har för människors gemenskap, aktivering och meningsfullhet? Är det nödvändigt att biståndsbedöma och "insatsifiera" mänskliga relationer? I detta seminarium berättar Lars Bryntesson från Värmdö kommun om ett särskilt program för den Sociala ekonomin.

Ja, hur kan livet i det egna hemmet kännas tryggare och roligare? Med en helt nyproducerad film illustreras "Teknikens underverk i en åldrande värld". Här får ni träffa Karin som fyller 80 år den 18 april 2026.

"Hjärtsvikt, diabetes, yrslig och ganska glömsk" - hur får vi till ett bättre samarbete kring äldre människor med många sjukdomar, ett av de områden där välfärdens utformning och innehåll verkligen utmanas. Jönköpings läns landsting är duktiga på systematiskt förändringsarbete och här får vi inspiration från ett engagerat team från Eksjö.

"Att få bestämma mer själv". Vi ser fram mot en förenklad hantering av ganska självklara och generella insatser som kan göra livet enklare för många äldre. I ett seminarium försöker vi reda ut vad som gäller på detta område.

Slutligen, vad skall vi egentligen tro om alla dessa motsägande bilder av äldreomsorgen och äldres situation? Övervägande positiva resultat från brukarundersökningar stämmer inte med den vedertagna bilden, menar Socialstyrelsen. Hur vänder vi bilden och skapar tilltro till den svenska äldrevården utan att bagatellisera de brister som finns?

Vi behöver enas om en gemensam problembild så att nya satsningar riktas mot rätt sorts problem i dag men framförallt inför framtidens utmaning.

Jag tycker att det verkar överdrivet att ta till jämförelser med djurhushållningen.

Självklart vågar vi bli gamla i världens mest utvecklade äldreomsorgssystem!