LO

Integrationsfrågorna en av de allra största utmaningarna för facket

Pressmeddelande   •  Okt 30, 2003 10:42 CET

LO kan nu presentera den femte och avslutande rapporten i rapportserien ”Röster om facket och jobben”. I den här rapporten knyts de olika delarna av undersökningen ihop
och de viktigaste slutsatserna dras.

SCB har på uppdrag av LO genomfört en stor intervjuundersökning som vänder sig
till en slumpmässigt urval av löntagare från hela landet. Syftet med undersökningen
är att få ett underlag för att förbättra och utveckla den fackliga verksamheten.

Den första viktiga slutsatsen är att det fackliga uppdraget är mycket brett. De uppgifter
som LO-medlemmarna vill att facket ska ha spänner över en rad olika områden.
För så mycket som arton av de tjugo områden som man räknat upp i intervjuerna anger
en klar majoritet av LO-medlemmarna att det är viktiga uppgifter för facket att arbeta med. Detta innebär också att kraven och anspråken på facket är mycket omfattande –
facket måste göra stora insatser för att motsvara de behov och önskemål som med-
lemmarna har.

Det är allra tydligaste exemplet på detta är det som gäller integration. Det finns idag
1,1 miljoner människor i Sverige som är födda utomlands och antalet beräknas öka
till 1,5 miljoner fram till 2020. Det står av många skäl alldeles klart att integrationen
i arbetslivet, den fackliga verksamheten och i samhället i stort kommer att vara en
av de största och viktigaste fackliga och politiska frågorna under åren framöver.
Undersökningen visar också att utlandsfödda, särskilt födda utanför Norden, har ett
större fackligt intresse än de som är födda i Sverige. De utlandsfödda är också ännu mera positiva än andra till ett ökat inflytande för facket på arbetsplatsen.

- De nya siffrorna om den fackliga anslutningen bland de utlandsfödda är positiva – men samtidigt förpliktande. Det gäller för facket att motsvara de förväntningar och kunna tillgodose de krav och önskemål som invandrarna har rätt att ställa på sitt fack.

Praktiskt taget alla anställda anser lönerna vara ett viktigt område. De anser att det ska finnas klara och tydliga löneskillnader mellan olika yrken – och att kompetens och er-
farenhet tillhör de faktorer som bör väga tungt när lönen bestäms. Men det finns en fullständig samstämmighet om att löneskillnaderna bör minska. De anställda vill också utjämna skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner. Det finns knappast någon annan fråga i hela undersökningen som har en så kraftig opinion bakom sig. En viktig, spännande och löftesrik förändring är att männens tidigare nedvärdering av typiska kvinnoyrken helt har försvunnit.

-Idag sker ju snabba förändringar i arbetslivet och det ställer stora krav på förnyelse av
den fackliga verksamheten. Vi måste skapa möjligheter för människor att växa och utvecklas i jobbet och att de samtidigt får en lön som följer med arbetets krav och skicklighet i arbetet.


-Det är också en styrka när vi står inför avtalsrörelsen att ha medlemmarnas
odelade stöd för jämlika och jämställda löner, säger LOs ordförande Wanja
Lundby-Wedin.

De anställdas frihet vad gäller arbetstid och ledighet har ökat. Däremot har möjligheterna att styra den egna arbetssituationen inte ökat sedan förra undersökningen för fyra år sedan – inte heller jämfört med undersökningen för tio
år sedan.

Skillnaderna vad gäller olika typer av förmåner i arbetet är stora. Nästan alla de
förmåner som studeras i undersökningen visar sig ha ett tydligt samband med lönen.
De här förmånerna bidrar alltså till att ytterligare förstärka de skillnader som följer av
olika stora löner.

De nya siffror för första kvartalet 2003 som nu tagits fram visar att av alla anställda är 80,6 procent fackligt organiserade. Man kan också uttrycka det så att drygt 16 av 20 löntagare är med i facket. För arbetare är siffran några procentenheter högre (82,4 procent). Positivt är att nästan hälften av ej fackligt anslutna arbetare säger att de kan tänka sig att gå med i facket.

Bland de utlandsfödda är den fackliga organisationsgraden lägst bland de utomnordiska invandrare som vistats i Sverige mindre än tio år (74 procent). Med tanke på att de flesta utomnordiska invandrare kommer från länder med låg organisationsgrad är det på många sätt anmärkningsvärt att siffrorna är så höga som de faktiskt är.