Svensk Israel-Information

Israel: världens riskkapitalmagnet

Pressmeddelande   •   Sep 10, 2010 18:22 CEST

Israel: världens riskkapitalmagnet  av - Peter Stein

Utdrag ur rapporten "Kan Sverige lära? Om andra länders politik för att främja nya företag och entreprenörskap".

Om Israels ekonomi

Israel är i likhet med Sverige en liten öppen blandekonomi. Export och import uppgår till runt 40 procent av BNP. Israels BNP per capita var 2008 ca 185 000 SEK vilket var i nivå med Grekland och Sydkorea. Israel tillhör, tillsammans med bl.a. Sydkorea, Taiwan och Singapore de s.k. nya industriländerna. Det är länder som i grova drag har lika sofistikerade ekonomiska strukturer som mogna industriländer, men fortfarande lika höga tillväxttal som nya tillväxtmarknader.

Sedan mitten av 1990‐talet har Israels genomsnittliga tillväxt i real BNP legat runt 4 procent. Åren 2003‐2008 var tillväxten högre än 5 procent varje år. Förra året var tillväxten negativ, ‐0,3 procent, men prognostiseras i år överstiga 2,5 procent. För att vara en mogen industrination har Israel samtidigt en hög befolkningsökning, ca 1,8 procent per år. Tillväxten i BNP per capita har på senare år pendlat strax över 2 procent.

På några punkter avviker Israels ekonomi från jämförbara. Till att börja med är de skattefinansierade kollektiva nyttigheterna höga. Försvarsbudgeten uppgår till ca 10 procent. De offentliga utgifterna uppgår totalt till ca 43 procent av BNP, medan skattetrycket är något lägre. Landets speciella läge innebär att grannländerna i liten utsträckning är handelspartners eller underleverantörer.

En annan avvikelse gäller det mönster av direktinvesteringar som går dit. Globala koncerner som Siemens, Alcatel, Microsoft, Apple och Intel har förlagt mycket kunskapsintensiva moment till Israel. Det är vanligt att ett land tar emot direktinvesteringar från företag hemmahörande i mer avancerade länder. Men då brukar en viktig drivkraft vara att dra nytta av det mindre utvecklade landets förmånligare kostnadsläge. Israel ‐ och Indien ‐ är sällsynta fall dit företag från mer utvecklade länder söker sig för att dra nytta av större tillgång på välutbildad arbetskraft.

Ovan nämnda Global Entrepreneurship Monitor konstaterar att Israel och USA skiljer sig från andra länder såtillvida att riskkapitalet i större utsträckning kanaliseras till nya företag i den kunskapsmässiga frontlinjen.

I den svenska regeringens forsknings‐ och innovationsproposition13 framgår att Sverige är ett av de länder i världen som sammantaget investerar mest i forskning och utveckling, FoU, i förhållande till BNP. Totalt avsattes i näringslivet, universitet och högskolor ca 155 miljarder SEK för FoU i Sverige 2007. Det motsvarade 3,84 procent av BNP. Det enda landet med en högre andel var Israel med 4,5 procent.
Forskningen har naturligtvis ett värde i sig, men i en kunskapsnation är forskningen även av yttersta vikt för att skapa nya kunskaper och innovationer som sedan kommersialiseras och därmed bidrar till sysselsättning och tillväxt inom områden med högt kunskapsinnehåll. For detta krävs mer an enbart ökade resurser.

Globaliseringsrådet konstaterade i sina slutrapporter att samtidigt som Sverige spenderar mycket på FoU, har Sverige svårt att dra kommersiell nytta av dessa satsningar inom landet. De tycks också mindre vanligt att andra länders innovationer kommersialiseras inom Sverige.

Israel förefaller i det avseendet lyckosamt. Israels framgångar som IT‐ och företagarnation tog fart på 1990‐talet. Landet saknar tradition av internationellt konkurrenskraftigt näringsliv.

Nedslag i politikens historik

Efter 1967

Lerner dokumenterar den roll som försvarsindustri och nära samverkan mellan privat och offentlig sektor spelat för framväxten av Silicon Valley. Många av de första privata högteknologiska företagen var avknoppningar från försvarsindustrin. Dessutom var försvarsindustrin en stor och krävande beställare vilket stimulerade hård konkurrens mellan privata anbudsgivare. Israel har haft närbesläktad utveckling.

I samband med sexdagarskriget stoppade Frankrike, då största vapenleverantör, sina leveranser varpå Israel beslöt sig för att bygga upp en högteknologisk inhemsk försvarsindustri. En konsekvens av det blev storsakliga satsningar på utbildning, forskning och utveckling med åtföljande hög efterfrågan på välutbildad arbetskraft. Forskare och andra högutbildade tilldelades stora resurser och hade hög status. För ungdomar tedde sig en investering i högre utbildning som en säker väg till tryggad framtid. Vidare grundlades täta flöden mellan forskning och politik.

Privata sektorn fick ta täten

I mitten på 1970‐talet förekom praktiskt taget ingen forskning i privat näringsliv. Dåvarande regeringen fattade ett strategiskt beslut att framgent skulle industriellt anknuten tillämpad forskning och utveckling äga rum i privat sektor. Bakom beslutet låg föreställningen att endast en konkurrenskraftig högteknologisk privat exportsektor kunde bli dynamisk nog att tillfredsställa landets behov.

I samma veva grundlades en princip som väglett israelisk innovationspolitik sedan dess nämligen att staten inte skall peka ut framtidsbranscher. Statsmaktens insatser skulle inskränkas till att korrigera marknadsmisslyckanden och dela risker genom att medfinansiera, vagt preciserad, högteknologisk exportinriktad näringslivsforskning. I övrigt fick företagen klara sig bäst de kunde. I praktiken fick näringslivets behov stort inflytande på inriktningen av akademisk forskning.

Med denna omläggning kompletterades täta band mellan forskning och politik med privat näringsliv. Här såddes frön till kommande IT‐kluster och ett antal transnationella koncerner som Motorola, IBM och Hitachi lokaliserade forskningslaboratorier till Israel. I slutet av 1970‐talet noterades ett par israeliska företag på Nasdaq.

Med tiden byggde försvarssektorn, utbildningsväsendet och det privata näringslivet upp ett omfattande högteknologiskt kunnande. När den globala IT‐revolutionen slog igenom på 1990‐talet stod israeliska företag väl rustade att ta vara på möjligheterna. Men det skulle behövas viktiga reformer innan kunskapsmässiga förutsättningar kunde ge kommersiell utdelning. Dessemellan var ekonomin nära kollaps.

Krisen på 1980‐talet

1980‐talet var en tid av ekonomiskt vanstyre. Tillväxten var obefintlig, inflationen över 500 procent och budgetunderskottet 17 procent av BNP. Med hårdhänt penning‐ och finanspolitisk åtstramning lyckades landet inom loppet av 2 år ta ner inflationen till 20 procent och minska budgetunderskottet till en procent av BNP. En lärdom av krisen blev att politiker i alla läger insåg vikten av sunda makroekonomiska ramverk, något som Israel haft sedan dess. I samma veva genomförde Israel liksom andra likartade länder marknadsekonomiska reformer. Bl.a. blev det möjligt för utländska investerare att utan begränsningar plocka hem vinster och utdelningar.

Israel blir internationellt stilbildande med inkubatorer och YOZMA

Mellan 1990 och 2000 tog Israel emot ca 1 miljon nya invandrare, främst från gamla Sovjetunionen. Flödet motsvarade ca 20 procent av befolkningsstocken 1990. Många var tekniskt välutbildade men saknade erfarenhet av att arbeta i en marknadsekonomi. Samtida nedskärningar i försvarsbudgeten ökade arbetslösheten bland välutbildade. En oväntad konsekvens blev att många arbetslösa startade företag, men brist på kapital gjorde att mycket ut i sanden. Regeringen försökte också att med statliga garantier och kapitalinsatser stimulera högteknologiskt nyföretagande men resultaten var inte lyckade. Men på tidigt 90‐tal infördes 2 modeller som skulle göra Israel stilbildande nämligen inkubatorer och YOZMA.

Inkubatorer

I samband med att han förra året tillträdde som rektor för Lunds Universitet tillfrågades Per Eriksson vad han såg som viktigast under sina 8 år som generaldirektör på Vinnova: ”Låt mig då börja med att nämna inkubatorprogrammet. Det var ett arbetssätt kring att starta nya forskningsföretag som vi tog hem från Israel och översatte till svenska förhållanden. Senare flyttades programmet över till Innovationsbron.” (www.innovationsbron.se).

1991 fick Israel sina första 6 inkubatorer som sedan dess blivit 24. Flertalet av dem samarbetar med universitet eller forskningsinstitut som bidrar med utrustning, bibliotek, databaser och expertråd inom relevanta områden. Universiteten deltar i inkubatorernas styrelser och är delaktiga i beslut. Nyföretagandet i inkubatorerna är uteslutande inriktat på högteknologiska produkter. Med smärre modifieringar har följande villkor gällt för att ett projekt skall klassificeras som ett inkubatorprojekt:

• Projektet ska vara baserat på FoU‐projekt och innovativ teknologi. Målet är att utveckla en produkt med exportpotential.
• Innovatören skall inte ha någon tidigare erfarenhet av entreprenörskap.
• Projektteamet skall bestå av 3‐6 personer.
• Minst hälften av projektdeltagarna måste vara nya immigranter på väg att bli israeliska medborgare.
• Produkten ska framställas i Israel.
• Det statliga stödet till betalas tillbaka genom royalty från företagets intäkt (tre procent per år).

Inkubatorerna är inte vinstdrivande bolag, men ingår som delägare i de nystartade företagen. En inkubator får årligen ett belopp från staten för att täcka sina löpande driftskostnader. Inkubatorn tar in projektförslag och gör ett eget val av de inkomna förslagen (styrelsen och inkubatorprojekt‐kommittén, vilken består av beslutsfattare från forskning och näringslivet). Det slutgiltiga beslutet fattas av OCS (office of the chef scientist of the ministry of industry and trade). Det statliga stödet får inte överskrida 85 % av projektbudgeten. Resterande 15 % finansieras av privat kapital.

Inkubatorerna blev framgångsrika. Idag får OCS omkring 40 procent av sin budget från royaltyn på tidigare satsningar (Buchwald, 2008). En omständighet som Per Eriksson inte tycks ha uppmärksammat är att inkubatorerna knappast hade blivit lyckosamma om inte Israel samtidigt skapat en stor marknad för privat riskkapital.

YOZMA

Byggstenar

Efter flera misslyckanden drog beslutsfattare slutsatsen att det egentligen inte var pengar som fattades Israel utan kunnande om riskkapitalfinansiering. 1993 sjösattes YOZMA (initiativ på hebreiska). I slutrapporten från det svenska globaliseringsrådets kansli (s. 211) föreslås för Sverige:

”En modell för ett offentligt åtagande kan vara att staten går in med ett garanterat belopp i en riskkapitalfond, inriktad mot investeringar i företagens tidigaste skeden, under förutsättning att privata investerare bidrar med ett lika stort investeringskapital. I kontraktet mellan staten och de privata investerarna ges de senare en option att förvärva statens andel till ett i förväg bestämt pris (i princip det statliga investeringskapitalet uppräknat med lämplig räntesats) vid en viss tidpunkt. Incitamenten for privata investerare att engagera sig i investeringsobjekten skulle då vara starka, risken för ett marknadsmisslyckande ha minskat och åtgärden ha en stor möjlighet att vara statsfinansiellt neutral.”

Peter Stein
Stein Brothers AB

Utdrag ur rapporten "Kan Sverige lära? Om andra länders politik för att främja nya företag och entreprenörskap". Utgiven för Svenskt Näringsliv Mars 2010.

Rapportens presentation hos Svenskt Näringsliv:
http://bit.ly/bNXxH1

Direktlänk till rapporten:
http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00022/Kan_Sverige_l_ra_22550a.pdf