Svensk Israel-Information

Israels vice utrikesminister till arabvärlden: Israel sträcker ut sin hand i fred

Pressmeddelande   •   Dec 18, 2009 18:26 CET

SII

Israels vice utrikesminister till arabvärlden: Israel sträcker ut sin hand i fred
av: Danny Ayalon

Vice utrikesminister Danny Ayalon publicerade följande artikel i Asharq Alawsat, den största pan-arabiska dagstidningen, i tisdags, 15 december:

Sedan vår stat återupprättades har israeliska ledare sökt att skapa fred med sina arabiska grannar. I vår självständighetsförklaring, Israels grunddokument som uttrycker våra förhoppningar och drömmar, står det ”Vi sträcker ut vår hand till alla grannländer och grannfolk med ett erbjudande om fred och god grannsämja och vädjar till dem att skapa strukturer för samarbete och ömsesidigt stöd”. Dessa ord är lika sanna idag som när de först skrevs 1948. Tyvärr är det bara två länder, Jordanien och Egypten, som sextiett år senare har accepterat dessa principer och slutit fred med den judiska staten.

Nyligen tog den israeliska regeringen viktiga steg mot att återuppta förhandlingarna med palestinierna och nå ut till arabvärlden. I sitt tal vid Bar-Ilan i juni deklarerade statminister Netanyahu tydligt att han accepterade en palestinsk stat som lever sida vid sida med Israel i lugn och säkerhet. Min regering har tagit bort hundratals vägspärrar för att öka tillgängligheten och rörligheten för palestinier. Vi har bidragit till att den ekonomiska utvecklingen underlättas på Västbanken och genom nära samarbete med internationella parter har vi arbetat för att påskynda projekt.

Slutligen, och kanske viktigast, har en högerregering tagit ett historiskt steg och deklarerat att den ska stoppa byggandet av nya bosättningar på Västbanken. Alla dessa steg sammantaget visar klart och tydligt på Israels villighet att skapa fred.

Den israeliska regeringen vill också sträcka ut en hand till alla våra arabiska grannar, deras ledare och medborgare, för att tillsammans ta itu med några av de största utmaningarna vi står inför de närmaste åren.

För första gången på många år befinner vi oss på samma sida, när vi försöker kontrollera och besegra de extremistiska och destruktiva krafterna i vår region. Medan många ser hotet från Iran som riktat mot Israel, vet vi i den här regionen bättre. Vi inser allvaret i hotet från Teherans extremistiska regim. En regim som försöker exportera sin extremistiska ideologi både inom och utom regionen, medan den beväpnar terroristgrupper som försöker destabilisera moderata Sunni-regimer och strävar efter hegemonisk kontroll över både Mellanöstern och bortom regionen.

Den iranska regimen har många tentakler som sår förstörelse och hopplöshet bland folk i vår region. Det libanesiska folkets fiende är inte Israel utan Hizbollah. Det palestinska folkets fiende är inte Israel utan Hamas. Det egyptiska folkets fiende är inte Israel utan militanta oppositionsgrupper. Alla dessa grupper, samt många andra, tar order från Irans regim, som vill kväsa alla förhoppningar om frihet och utveckling i regionen.

Iran försöker hålla en hel region, inklusive sitt eget folk, gisslan och få den att engagera sig i konflikter som styrs direkt från Teheran. Oavsett om det gäller Moskva, Irak eller Jemen är Iran ständigt upptagen med att störa arabisk suveränitet för sina egna ondskefulla syften. För Khameini, Ahmadinejad och deras anhängare är det ingen skillnad på Israel och dess sunni-muslimska grannländer.

Om Iran lyckas framställa kärnvapen kommer situationen oundvikligen att försämras. Den iranska regimen har visat att den inte känner några hämningar när det gäller att försöka kontrollera regionen. Med kärnvapen kommer Irans kumpaner att bli än djärvare till allas vår nackdel. Endast tillsammans kan vi möta det här hotet och eliminera det.

En annan fråga som kommer att kräva en gemensam politisk vilja är klimathotet i vår region.
Många rapporter och organisationer har pekat på Mellanöstern som en region som kommer att lida stor skada när regnet blir än mer sällsynt och temperaturen ökar.

Nyligen har ledande internationella forskare i klimatfrågan träffats i Köpenhamn och publicerat en viktig rapport om ämnet. De hävdar att klimatförändringar kommer att förvärra konflikter och öka spänningarna och våldet mellan konkurrerande grupper. Vi har redan märkt av att vattenrättigheter och en spridning av öknen är underliggande orsaker till en intensifiering av konflikter i vår region.

“Få öknen att blomstra” har varit en grundläggande devis inom sionismen och lett till israeliska framsteg under decennier. Israel har lyckats förvandla öken till brukbar jord och karga landskap till skogar. Vi delar ständigt med oss av våra framgångar på jordbruksområdet till våra vänner i Afrika och Asien och det är av detta skäl som många utvecklingsländer har valt att samarbeta med Israel för att ta itu med sina egna utmaningar inom jordbruket.

Men som Israels grundare skrev 1948 är Israel beredd att göra sin del i en gemensam ansträngning för att främja utvecklingen i hela mellanöstern. Våra fredspartners Jordanien och Egypten och speciellt den palestinska myndigheten kan vittna om våra ansträngningar på det här området. Israel har samarbetat aktivt med Egypten i Mubarak-projektet för att skapa ett bevattningssystem i Nubariya och tränar varje år hundratals jordanier i Israel på områden som hållbara miljövänliga jordbruksmetoder.

För att kunna möta dessa och många andra utmaningar måste vi bryta med ett paradigm som hör hemma i det förflutna. Det judiska folket är här på grund av våra historiska, juridiska, moraliska och nationella rättigheter.

Nejsägarna som inte kan stå ut med en politisk judisk närvaro i regionen dömer oss alla till decennier av konflikt och instabilitet. Det är dags för modiga ledare från arabvärlden att träda fram, som den egyptiske presidenten Anwar Sadat gjorde 1979 och Jordaniens kung Hussein 1994, och erkänna att en fredlig samexistens är bättre för alla våra folk än ständig konflikt och fiendskap.

Vi erkänner att det arabiska fredsinitiativet är ett viktigt dokument och det har välkomnats i Israel som en spricka i den arabiska vägran att erkänna Israel. Däremot har det, precis som den palestinska myndighetens krav på Israel i fredsprocessen, fastnat i år 1993.

Sedan det historiska handslaget mellan Israels statsminister Yitzhak Rabin och PLO:s ordförande Yasser Arafat på Vita Husets gräsmatta, har Israel med stora steg, politiskt och strategiskt, närmat sig den palestinska positionen.

Både 2000 vid Camp David och 2008 under Annapolisprocessen har israeliska statsministrar erbjudit palestinierna allt möjligt för att å fred, och vid båda tillfällena har det palestinska ledarskapet avvisat erbjudandena. Den palestinska myndigheten, liksom det arabiska fredsinitiativet intar fortfarande en maximalistisk position och har inte rört sig en tum mot Israel sedan 1993. Dessa positioner är uppenbart omöjliga om fred ska nås och visar på en världsbild som ignorerar Israels viktiga gester, och försöker tvinga igenom en lösning som innebär ett slut på den judiska staten. Den senaste tidens uttalanden av palestinska myndigheten och arabförbundet bara befäster den här positionen.

Det är dags att se till morgondagen och bryta med gårdagens oförsonlighet för att skapa en bättre framtid för alla folk i regionen. Israel har gått mycket långt och är beredd att göra sitt, men vi måste mötas av en samarbetsvillig partner. Utan en sådan är regionen dömd till mer konflikter och den gemensamma viljan som krävs för att möta de stora utmaningarna i Mellanöstern, inifrån och utifrån, kommer att saknas.

Danny Ayalon
Israels vice utrikesminister.

Öppet brev till arabvärlden, publicerad i Asharq Alawsat, den största pan-arabiska dagstidningen. Haaretz återger en engelsk version 15 december 2009 http://www.haaretz.com/hasen/spages/1135232.html Svensk översättning av Susanna Abramowicz.