Lars Bohman Gallery

Jan De Vliegher - Spring

Pressmeddelande   •   Maj 09, 2014 16:43 CEST

Den belgiske konstnären Jan De Vliegher, född 1964 bor och arbetar i Brugge. Efter ett flertal soloutställningar på Angelika Knäpper Gallery visas nu utställning SPRING på Lars Bohman Gallery. De Vliegehr är utbildades under början av 1980-talet vid Hoger Instituut voor Beeldende Kunsten i Gent. Hans verk finns representerade i samlingarna på bland andra på Museum voor Moderne Kunst (PMMK) Oostende och Stedelijke Musea Brugge, Belgien samt i ett flertal privata samlingar i Europa och Nordamerika.

Jan De Vlieghers måleri bottnar sammanfattningsvis i att han kastar om abstraktionens enkla logik. Om någon skulle be dig definiera modernism med ett ord är sannolikheten stor att du korrekt skulle svara ’abstraktion’. Den här rörelsen uppstod under första halvan av 1900-talet, även om den startade tidigare under 1800-talet. 1810 publicerades Gothes ’ Till färgläran’ som beskrev skillnaden mellan varma och kalla färger. Efter denna skulle otaliga vetenskapliga undersökningar om färg komma att följa efter denna. Generellt sett antogs färg vara betydelsebärande och ansågs allmänt stå som symbol för någonting annat. Människor har sedan urminnes tider trott att det skulle finnas något arkaiskt färgspråk och att estetiska symboler måste ha någon slags psykologisk betydelse. Inom fysiologi studerades färgers effekt på kroppen. Linguister letade efter färgers syntax. Från 1875 utvecklades psykologiska experiment för att studera hur personer reagerade på färger, huruvida man attraherades eller kände avsky inför olika färger. Men det var inte förrän i början av 1900-talet som den abstrakta rörelsen togs sig an den här kunskapen och skapade abstrakta målningar. Grundarna till denna rörelse var Kandinsky, Mondrian och Malevich.  Den underliggande principen för denna form av modernism handlar om att en målning varken ska efterlikna eller uttrycka realism och att realism kan reduceras till de relativa proportionerna av färgade former.

Ett av postmodernismens kännetecken är dess motsats till denna regel – postmodernismen menar att det inte finns någon anledning till abstraktion. Postmodernismen anser att det kan finnas figuration inom relativa proportioner av färgade former. Enligt postmodernismen är figuration de facto alltid abstrakt, därför att dess underliggande estetiska vilja, i högre eller mindre utsträckning, alltid kommer att vara grundad i olika slags proportioner mellan form och färg.

Figurativt eller inte, Jan De Vliegher lärde sig om abstrakt expressionism från Pollocks droppar, en höjdpunkt för måleriets frihet och om den kreativa destruktionen av figuration demonstrerad av Wilhem De Kooing. Han lärde sig från dessa framstående exempel.  För att det inte ska uppstå några missförstånd - de rutnätslikande mönstren som omger hans figurer är inte tekniska misstag, utan ett bildmässigt sökande efter en ny estetik och en relation till den traditionella. Som motpol till gängse social ordning föreslår han en glad, livfull oordning kännetecknande för ett nytt samhälle. Han målar från axeln, en frigörande teknik överförd från den lyriska abstraktionen som jag nämnde tidigare, och som erbjuder större uttrycksfullhet än att arbeta från handleden. Hans dynamiska energi utesluter att vänta in att ett lager färg ska torka innan nästa stryks på. Alltså målar han ’alla prima’, vått på vått liksom de innovativa målarna Monet och Van Gogh gjort innan honom. Det är en skarp kontrast mellan den ganska strikta estetiken bakom äldre dekorativa verk och hans synnerligen fria, kanske till och med lättsinniga målarteknik. 

Det här är ett utdrag ur en längre text av professor Willem Elias.

Free University (Vrije Universitetet) i Bryssel

Ordförande för the Higher Institute of Fine Arts Flanders, Belgien.