Fria Tidningar

Jan Guillou svarar på kritiken om historieförvanskning

Pressmeddelande   •   Sep 09, 2014 16:42 CEST

Jan Guillous boksläpp i slutet av augusti har skapat rubriker. Under ett författarsamtal i SVT:s “Godmorron Sverige” kring den aktuella boken menar kritikerna att Jan Guillou gjort sig skyldig till historieförfalskning. 

– Ingen av dem har läst boken och det är ett par meningar som jag sa i TV-rutan som de har hängt upp sig på. Jag är faktiskt inte ens säker på att jag sa det på det vis de menar att jag gjort, säger Jan Guillou när ÖN ber honom kommentera debattinlägget med den rasande kritiken (DN 2 september 2014), signerat Karin Kvist-Geverts, fil dr i historia, Ola Larsmo, författare, Helene Lööw, docent i historia och Elisabeth Åsbrink, författare och journalist.

Bakgrunden till anklagelserna är att debattörerna menar att Jan Guillou förvanskar sanningen när han hävdar att många i Sverige inte kände till vad som hände i Nazityskland. Jan Guillou menar att förintelselägren och de hemskheter som pågått under kriget blev kända för en större allmänhet först när amerikanska soldater gick in i i Buchenwald, i april 1945, och dokumenterade det hela. Medan debattörerna argumenterar för att informationen var känd för det stora flertalet i Sverige redan 1943.– Vad den här diskussionen egentligen handlar om är om man erkänner en vänster eller högertolkning av samtiden. Där kan man ha olika uppfattningar utan att anklaga varandra för historieförfalskning, förklarar Jan Guillou.

Jan Guillou säger att han “för ovanlighets skull” väljer att hålla sig till en högertolkning av samtidshistorien och menar att informationsläget i Sverige och andra världskrigets Europa präglades av censur. En censur som skärpts och som inledningsvis tillkommit på grund av propagandaapparater som var igång redan under första världskriget, så kallad Greuelpropaganda.– Översatt kallades det grymhetspropaganda, vilket var förbjudet i Sverige under andra världskriget. En historia som figurerade under första världskriget var bland annat att tyskarna - när de gick in i Belgien  - skar av händerna på barnen. Vilket sedan visades sig vara påhittat, säger Jan Guillou.

Jan Guillou menar att vänsterfalangen å sin sida, till stöd för sin tolkning, bland annat räknar artiklar som rör kriget och som publicerades under kriget. I Sverige finns enligt debattörerna “kanske den första större artikeln i svensk press om det massmord som inletts med massarkebuseringarna av judar och andra ‘undermänniskor’ på östfronten 1941”. Artikeln är från 13 oktober 1942 och publicerades i den liberala Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, tidningens mest kända chefredaktör, Torgny Segerstedt, var öppet kritisk mot Hitler och Nazityskland. Debattörerna refererar sedan till ytterligare tre av de större tidningarna som de menar löpande rapporterade om kriget och det som pågick mellan 1942 och 1943. De skriver bland annat “Ska man missa uppgifterna om att en utrotning av miljoner människor pågår får man välja bort den tidens medier helt och hållet.”
– Medan jag menar att det räckte med att läsa Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter för att behålla sin okunnighet. Raporteringen av judeförföljelserna var kanske bara en procent av av krigsrapporteringen. Det stod i så fall mer om kafferansonering än om kriget i svenska tidningar under andra världskriget, säger Jan Guillou.

Och, menar han, även om rapporteringen är perfekt som mediernas rapportering om folkmordet som pågick i Indochina på 1960-talet och Irak 2003, så är det inte säkert att den svenska opinionen låter sig påverkas. Folkpartiet och borgerligheten stod, konstaterar Jan Guillou, helt okritiskt på USA:s sida.
– “My country, right or wrong” tänker folkpartisterna om USA på samma sätt som borgerligheten tänkte om Tyskland under andra världskriget. Och i dag, med all teknik vi har - så är det väl känt hur många barn som har dött i Gaza, utan att det rubbar den folkpartistiska opinionen, säger Jan Guillou.

Tror du att kritiken påverkar din trovärdighet som författare och journalist?
– Får man vänsterintellektuella efter sig så påverkar det så klart men boken kommer att få många läsare runt om i Sverige, vilket väger upp den typen av angrepp, säger Jan Guilllou.

Hur går du vidare, kommer du att lyfta diskussionen eller initiera en vidare debatt för att bemöta kritiken?
– Försöker jag yttra mig i media får först höra att jag skriver för långt, sedan förväntas jag ge mig in i en förnedringskarusell där texten ska kortas. Detta kommer ta tid och under tiden blir inlägget inaktuellt. Får jag mot all förmodan något publicerat kommer det genast åtta inlägg från medelmåttiga Uppsalaakademiker. Så det är förmodligen en förlorad debatt oavsett vad som är sant, fastslår Jan Guillou.

Lena Carlberg 
ostred@friatidningar.se

Länk till artikel: http://www.osthammarsnyheter.se/artikel/115242

Upplyfta citat:

"Vad den här diskussionen egentligen handlar om är om man erkänner en vänster eller högertolkning av samtiden. Där kan man ha olika uppfattningar utan att anklaga varandra för historieförfalskning."Jan Guillou om kritiken

“'My country, right or wrong' tänker folkpartisterna om USA på samma sätt som borgerligheten tänkte om Tyskland under andra världskriget. Och i dag, med all teknik vi har - så är det väl känt hur många barn som har dött i Gaza, utan att det rubbar den folkpartistiska opinionen."Jan Guillou drar paralleller mellan nu och då
Länkar

Historisk diskussion forum.skalman.nu 
Debattinlägget http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/historieforfalskning-jan-guillou/