Akfeo Förlag

KAJORNA I TOULOUSE - en sonettsamling av Sune Axelsson

Pressmeddelande   •   Jan 03, 2010 14:59 CET

Sune Axelsson debuterade 2009 med diktsamlingen: Skärvor ur då, som hämtar stoff från hans tidiga

barndom.

I årets diktsamling, Kajorna i Toulouse, står naturen och de existentiella frågorna i fokus.

Fyrtioåtta sonetter som speglar mörker, glädje, människans utsatthet, kärleken och den undflyende tiden.

Tonen anslås redan  i inledningen:

Har nu nått livets eftermiddag

och klockan närmar sig fyra.

Men dagen är långt ifrån slut.

Snart ska kaffet serveras.

Och senare väntar kvällsmaten.

Vet någon vad som bjuds?

Dikterna reflekterar över företeelser i vår närhet som naturens skönhet och grymhet, årstidernas skiften, äppelträdens humlebrum och husflugans lugna fönstervrå.

Eller vårt uppdrivna livstempo, konsten och dess uttrycksformer, åsiktsmodets konformism och regelbundna växlingar.

Centrala är också tankarna om tidens obevekliga gång och människans åldrande med uppmaningen att inte hemfalla åt nostalgi utan leva i nuet:

Se inte bakåt, var det råd Orfeus fick

när han sin älskade till livet skulle återföra.

Men tygellös hans lust att henne se och röra

och obevekligt bakåt vreds hans blick.

Flertalet dikter i denna samling skrevs under åren 1994-2000 och har tidigare publicerats i olika sammanhang.

Avslutningsvis kommenteras sonetten som versform med några historiska tillbakablickar.

Författaren

Sune Axelsson är född 1940 i södra Småland. Efter studier i Göteborg bosatte han sig i Linköping, där han har verkat som forskare.

Sedan 1993 skriver Sune Axelsson dikter, noveller, essäer och kulturartiklar, varav många är publicerade i dagspressen (DN, SvD, ÖC). Han har medverkat i tre diktantologier.

Specifikation

ISBN 978-91-977965-2-1, utgivningsår 2010, Akfeo Förlag.

Häftad A5, 112 sidor. Pris: 98 kr + frakt (30 kr).

Recensionsdag: 25 januari 2010.

Kontakt

För inköp, information eller recensionsexemplar: info@akfeo.se

 

Utdrag:

 

LJUM AFTONVINDEN

Ljum aftonvinden vattrar fjärdens yta

som styrd av en osynlig hand.

När någon timme hunnit att förflyta

i sällsam stillhet vilar hav och land.


En doft av tång och slåttervallar föder

tankarna om livets färd mot höst.

Snart solen göms i hav, svagt ännu glöder

och trastens sång ger vemodet sin röst.


Salt, solvarm hud men svalkan börjar komma.

Den ljusa natten över mörkret rår.

Skyggt bär hon ängens doft av mogen sommar

 

när dröjande hon löser upp sitt hår.

Och månens silverbleka strålar fångar

skälvningen som hennes ögon når.