Psykologisk Orientering

Kartparadigm och Tedestrand-Metoden - En förklaring

Pressmeddelande  •  2012-02-10 11:44 CET

Jag har i en del pressmeddelanden, bloggar och andra skrivelser menat att Tedestrand-Metoden är ett paradigmskifte för att lösa komplexa livsproblem, exempelvis problem med missbruk och olika psykiska tillstånd inom psykoterapiområdet. Att uttrycka något sådan utan att ha starka belägg skulle vara mycket negativt - och förstöra trovärdigheten.

Jag vill därför förklara grunderna till det jag menar som gör det till ett sannolikt paradigmskifte så att någon form av sannolikhet kan ses i mitt resonemang. 

Att hävda ett paradigmskifte är också att samtidigt hävda att det gamla paradigmet som i det här fallet är samtalet som grund i komplex problemlösning inte fungerar speciellt bra. Det är därför av vikt att kunna visa det jag menar på ett så tydligt sätt som möjligt. Min avsikt är att det jag uttrycker ska grundas i något som i sig själv blir rationellt och logiskt i jämförelse med andra liknande paradigm och paradigmskiften. Skillnaden är hur det de nya paradigmen uppstår - samt tidsfaktorn som hör ihop med detta.

Det nya paradigmet har istället för samtalet för komplex problemlösning en ny grund och det är den karta jag skapat. Kartan leder och styr samtalet och är överordnad. Samtalet kan sällan bli effektivt och förståeligt ur ett helhetsperspektiv och skapar sällan varaktighet utan kartans överblick och vägledning.

Sammanhanget som samtalar, t ex terapeut och klient behöver detta för att nå framgång. Jämförelser med andra områden som är väldigt lika gällande den nödvändiga processförståelsen är t ex orientering i skogen, byggnation och annat som innehåller många komplexa delar. Utan karta eller ritning inom dessa områden uppstår samma negativa fenomen som inom samtalsområdet.
Kartor, ritningar och dylikt är stora paradigmskiften inom många områden. Utan dessa  vore vi kvar i medeltiden på många sätt.

Det finns en viktig skillnad mellan den karta jag skapat inom mitt område, komplex livsproblematik och sannolikt de flesta andra kartor, ritningar etc. Andra kartor har skapats i det  fysiska sammanhanget under tid. En utvecklingsprocess där sannolikt hela sammanhanget av ex "byggare/ingenjörer/universitet etc varit involverad i processen på olika sätt för att skapa och förbättra ritningen/kartan genom tiden. Paradigmskiftet har långsamt vuxit fram till fulländade kartor som tagit över den bärande delen av att att se hela processen, bära informationen under processen och därmed ta sig till mål utan större misslyckanden. I takt med att kartorna blivit både enklare och mer utförliga har en hel del trial and error efter vägen korrigerats av många tänkare. Det som också ska förstås, är att med en karta så uppstår tillit och mod att genomföra en normalt komplex process på ett betydligt enklare - och mer framgångsrikt sätt.


Den karta jag skapat har inte skapats i ett fysiskt sammanhang med andra aktörer inom området under lång tid. Det har ju inte varit möjligt av naturliga skäl. Min livslängd är begränsad, så för att överleva mina komplexa svåra livsproblem tvingades mitt system skapa detta relativt snabbt. Det handlar dock ändå om många års skapande. Kartan har skapats inom mig under en process. I och med det har både skapandet och processen varit osynlig och inte heller speciellt medveten för någon. Trial and error har skett i mitt inre system, inte utanför vilket gör att utvecklingsprocessen blir osynlig för sammanhanget och andra system. Utvecklingsprocessen har ju också i stora delar varit osynlig för mig själv, märkligt nog kan tyckas. 

När jag då helt plötsligt ploppar ur mig en helt ny lösning som det inom andra områden tagit årtusenden att långsamt utveckla till en fulländad karta blir det en overklig och orimlig upplevelse för de flesta, antar jag. Det blir ju till och med så att jämförelser med andra kartor inte stämmer utvecklingsmässigt. Hur paradigmet har kommit till under tid och i vilket sammanhang. Det är sannolikt också ett omedvetet hinder i oss som säger att det inte riktigt kan stämma. Jag ritade ner min karta på mycket kort vid köksbordet i samband med att jag fick ett uppdrag där den passade in. Det skedde efter att jag löst mina egna problem med kartans processtöd inom mig. Processen var ju klar inom mig. Jag ritade upp resultatet av den processen. Vilket bara det blir osannolikt i jämförelse med andra liknande processer. 

Tokig en den där Tedestrand, tror att han kan läxa upp en 100 årig samtalsutveckling som alla stora tänkare med Freud i spetsen skapat. Så kan det nog låta, kan jag tänka mig hos vissa. Det är förståeligt. Det är en mycket stor skillnad som skapar stora hinder. Inte bara rent tankemässigt utan hinder finns uppbyggda i olika sammanhang på olika sätt. Nya paradigm ska enligt det vi vet inom samtalsområdet byggas upp långsamt tillsammans med akademiker och forskare. Det ska definitivt inte vara en bild som är överordnad samtalet, vilket är djupt präglat i vårt tänkande.  Nu när detta ändå har hänt, ska vi då undersöka och vara öppen till att det kanske kan vara på det sättet som Tedestrand beskriver? 

Ingenting är i fas med något sådant till skillnad mot de andra kartparadigmen som kommit till tillsammans med den verksamhet där kartan ska vara den styrande delen för processen. Kartorna har vuxit långsamt så att alla inblandade parter har kunnat följa med i processen.

Hur ska vi hantera Tedestrand-Metoden? Metoden ger ju osannolikt goda resultat. Vad beror det på? Det är definitivt ingenting från det gamla samtalsparadigmet som skapar sådana resultat. Den verksamhet som min karta ska beskriva finns inte rent fysiskt i världen ,utan  inom oss. Så processen är osynlig tills någon kan rita upp den så att man kan förklara hela processen med en bild. Det är just den saknade kartan som skapat komplexa och abstrakta samtalsmetoder som är kontraproduktiva i så många fall.

Varje misslyckande är en risk för en människas liv. Ett misslyckande i kartparadigmet är inte lika allvarligt om kartan har hunnits lära ut. Då vet den som "väljer" att återgå i destruktivitet inom sig att det finns en lösning som är inpräntad i systemet. Det är en färskvara givetvis och man bör vara kvar i processen eller återgå snabbt om man går vilse .Många väljer i ett sådant läge snabbt att återgå eftersom kartan skapar trygghet, och tillit. Kartan skapar också det absolut viktigaste av allt. Något som alla samtalsmetoder brottas med; det är mod att släppa greppet om den gamla "falska tryggheten" mycket tidigt i processen. Kartan får människor att släppa sin destruktivitet mycket snabbt, vilket är förutsättningen för att lyckas.

Som sagt, det flesta kartor, ritningar, scheman för komplexitet har skapats utanför oss genom långa processer av samarbete - och en hel del trial and error i processen.

Min process har gått till på samma sätt, men till stor del omedvetet, och en del medvetet beroende på tidpunkter i processen. Själva lidandet har varit drivkraften att hitta lösningen. Många olika stationer på min väg mot den karta jag skapat har varit avgörande. Jag har lärt mig av livet. Jag har fått avancerad kunskap i mina terapier och av mitt eget liv. All denna kunskap har i mitt inre system lagrats och till sist slutförts till en helhet. På samma sätt som kartor kommit till i yttre verksamheter. Det finns likheter men också en väldigt stor olikhet som stökar till det när vi ska ta emot det i vårt gamla inpräglade tänk om kartparadigm exempelvis. För att ytterligare visa komplexiteten i att förstå fungerar det likadant med i princip alla paradigmskiften vi upplevt i denna värld. De sker på en fysisk nivå i olika sammanhang.

Hoppas detta har bringat lite klarhet i det jag skapat inom mig. Och att du lättare kan se den ofantliga skillnad som uppstår när ett kartparadigm har skapats för att verkligen nå målet istället för 
motsatsen utan karta. Det är den rationalitet och logik jag vill visa. Jämför inte med "gamla samtalsmetoder" jämför med hur kartparadigm och liknande skapas och vilken oerhört stor betydelse dessa har i alla kända fall, mig veterligt. Att lyckas skapa en karta eller en ritning över en komplexitet innebär att alla gamla metoder får lämnas till stora delar och helt nya förutsättningar uppstår till nytta för flertalet istället för fåtalet. Kartan skapar ett nytt sätt att föra samtal på, liksom skogskartan skapar ett nytt sätt ett bedriva orientering på. 

Jag finns alltid tillgänglig för frågor och mer information. Min avsikt efter min egen långa svåra process från att gå mot en för tidig död till att vända processen gör att jag vill ge andra samma möjlighet. Jag vet vad verkligt lidande innebär. Det bör minimeras på bästa möjliga sätt. Vi behöver vara öppna till hur sannolik ny vetenskap kommer till redan i ett tidigt skede. Det här är ett försök till att förklara något vi sällan upplever, därav svårigheterna. Linköpings universitet utvärderar just nu i en liten vetenskaplig utvärdering som jag hoppas ska ge en första verifiering av metoden, mot en framtida validering.

Anders Tedestrand

Oxelösund den 16 februari 2012

Länk: Tedestrand-Metoden

TEDESTRAND-METODEN

www.tedestrandmetoden.se

anders.tedestrand@gmail.com

mobil: +46738108235

You haven't completed the steps for your Hosted Newsroom

You haven't entered a correct link to your helper.html file for your Hosted Newsroom. Go to Publish and complete the steps.