Studieförbundet Vuxenskolan

Klasskamp inget för kulturen

Pressmeddelande   •   Jul 06, 2009 09:39 CEST

Klasskamp inte viktig för kulturpolitiken

Gynnas kulturpolitiken av ökad klasskampsretorik? En del debattörer, bl a Karl-Petter Thorwaldsson, ABF:s förbundsordförande, och Johan Sjölander, kulturpolitiskt ansvarig på ABF, tycks tro det. För oss känns det nattståndet.

Möjligen är klasskampsretoriken ett sätt att mobilisera för den kommande valrörelsen. Men kulturpolitiken är för viktig för att reduceras till en kamp mellan två maktblock. Vi för vår del har ambitionen att vara med och skapa en modern, framtidsinriktad kulturpolitik där mångfald, många människors engagemang, rätt till eget skapande och ett mindre institutionaliserat förhållningssätt står i fokus. Det menar vi är en radikal kulturpolitik som är nödvändig efter 35 år av nuvarande politiken. Vi beklagar att ABF:s ledning uppenbarligen inte fokuserar på att slåss för detta självständiga bildningsideal utan istället verkar som ett lydigt instrument för socialdemokratin.

Att det behövs en ny radikal kulturpolitik är klart. Lika klart är också att den skall vara nationell men inte nödvändigtvis statlig. Och lika självklart är det att en ny modern kulturpolitik skall utgå ifrån att det finns och behövs ett nära samspel mellan en bildningsorienterad kultursyn och en konstorienterad dito. Det är i gränssnittet mellan amatörer och mer professionella kulturutövare som det nya och spännande föds. I ett sådant läge blir kulturen den viktiga demokratiska arena som behövs för att utveckla samhället.

Det är just i mötet mellan bredd och topp som också civilsamhällets företrädare spelar en stor roll. Studieförbunden är den i särklass viktigaste parten när det gäller att skapa ett fruktsamt möte mellan bredd och topp. Många kulturutövare får sin utkomst genom vår verksamhet, vilket också Kulturutredningen mycket tydligt pekar på. I det samspelet står glädjen av det egna skapandet och inte klasskampen i fokus.

En nydanande nationell kulturpolitik bygger på att det blir ett tydligare samspel mellan kulturen och andra samhällsområden, den s k aspektpolitiken. En del kulturdebattörer ser i detta ett hot och en risk för urlakning. Vi ser motsatsen. Kulturen skall genomsyra hela samhällsperspektivet och inte bara bli en avskärmad del förbehållen några få, ja till och med på gränsen till elitistisk. Kulturutredningen har gjort en bra analys som vi som företrädare för civilsamhället har all anledning att anamma.

Svensk statlig kulturpolitik har under alldeles för lång tid cementerats i ett institutionaliserat kulturtänkande. Nu behövs ett involverande tankesätt där civilsamhället får ta plats. Den signalen går att läsa ut av Kulturutredningens förslag och det måste också vara grunden för regeringens blivande proposition. Vi utgår ifrån att Lena Adelsohn-Liljeroth och Alliansregeringen vågar ta det steget. Lyssna på en bred remissopinion som vill se förändring och inte en högljudd men liten konservativ klick som bara vill bevara.

Att förpassa hela Kulturutredningen till papperskorgen och starta om arbetet på nytt, som bl a Karl-Petter Thorwaldsson och Johan Sjölander samt en del andra mer institutionsbundna debattörer föreslår, gynnar bara de som vill att skall vara kvar vid det gamla. Förlorare blir alla vi som ser fram emot en nydanande kulturpolitik där folkbildningen och övriga kulturaktörer i civilsamhället ges en mer framskjuten plats till gagn för en bred kulturgärning där inte längre staten och en kulturelit ensamma tillåts bestämma spelreglerna.

ABF borde förena sig med oss i kampen för en ny modern kulturpolitik där kulturresurserna når långt ut i kapillärsystemet bland människor och bidrar till att stärka arbetarspel, rockgrupper, hiphopare, skapande hantverkare, m fl. Det är en sådan politik som kultursverige behöver och inte mer av klasskampsretorik.

Anders Gradin, förbundschef Studieförbundet Vuxenskolan

Monica Stolpe-Nordin, vice förbundsordförande och kulturpolitisk taleskvinna