Konjunkturinstitutet

Konjunkturläget augusti 2003

Pressmeddelande   •   Aug 28, 2003 09:53 CEST

Den långsamma konjunkturåterhämtningen fortsätter. BNP ökar med 1,3 procent i år, 2,5 procent 2004 och 2,7 procent 2005. Ett ja till euron påskyndar konjunkturuppgången via lägre räntor, men reporäntan bör sänkas ytterligare. Kronan kan knytas till 9,00 kronor per euro. Överskottsmålet för de offentliga finanserna kan höjas till 2,5 procent utan nya skattehöjningar eller kostnadsnedskärningar. Finanspolitiken är väl avvägd vid beslutade regler och stramar åt efterfrågeutvecklingen 2005.

Långsam återhämtning i omvärlden
Allt fler tecken talar för att den internationella konjunkturen är på väg att förbättras. Med understöd från en kraftigt expansiv ekonomisk politik, särskilt i USA, väntas det globala resursutnyttjandet börja stiga kring årsskiftet. Men återhämtningen blir långsam. Sviterna efter den spruckna IKT-bubblan håller fortfarande tillbaka tillväxten. Hushållens konsumtion stimuleras av låga räntor och i vissa länder av skattesänkningar. Men den svaga arbetsmarknaden i stora delar av världsekonomin och den måttligt uppdämda konsumtionen innebär att uppsvinget i konsumtionstillväxten blir relativt trögt. Företagen har ökat sina vinster genom kostnadsnedskärningar under de senaste åren, vilket tillsammans med låga räntor främjar investeringarna. Investeringarna tar dock fart mer rejält först efter årsskiftet då efterfrågan och kapacitetsutnyttjandet är högre.

Konjunkturuppgången leds av USA. I euroområdet är tillväxten mer dämpad och frågetecknen kring den fortsatta utvecklingen är stora. ECB:s styrränta behöver därför sänkas ytterligare för att understödja återhämtningen. I Asien är sarsepidemin under kontroll och tillväxten är på väg att öka. Återhämtningen i Latinamerika fortsätter, bl.a. mot bakgrund av stabiliseringen av det ekonomiska läget i Argentina. Sammantaget bedöms den globala tillväxten stiga från 3,1 procent i år till 3,8 procent 2004 och 3,9 procent 2005, vilket kan jämföras med en genomsnittlig tillväxt på ca 3,5 procent 1985–2002. Uppgången blir alltså förhållandevis långsam.

Optimism och låga räntor får fart på konsumtionen
Tillväxten i den svenska ekonomin har varit svag sedan tredje kvartalet i fjol. Under våren har dock tillväxten ökat något trots osäkerheten kring Irakkriget. Hushållens konsumtion växer nu snabbt till följd av en mer optimistisk syn på den ekonomiska utvecklingen och Riksbankens räntesänkningar. Prognosen förutsätter ett ja till euron i folkomröstningen och att kronan ansluts till ERM2 senare i år med en samhällsekonomisk välavvägd centralkurs på 9,00 kronor per euro. Detta ger en ytterligare expansiv effekt på den inhemska efterfrågan genom lägre kreditmarknadsräntor. Hushållens konsumtion tar därför fart mer påtagligt i slutet av året. Samtidigt börjar exporten växa snabbare till följd av det förbättrade konjunkturläget i omvärlden. Botten bedöms nu vara nådd för investeringarna, som ger allt större bidrag till efterfrågetillväxten under 2004–2005. Både hushållens bostadsinvesteringar och industrins maskininvesteringar tar fart nästa år och under 2005 kommer bygg- och anläggningsinvesteringarna i gång.

Sammantaget bedöms BNP växa med 1,3 procent i år. Under 2004 och 2005 stiger tillväxten till 2,5 respektive 2,7 procent. Det högre antalet arbetsdagar under 2004 jämfört med 2003 beräknas öka BNP-tillväxten med 0,3 procentenheter. BNP-tillväxten justerad för kalendereffekter uppgår därmed till 2,2 procent 2004. Precis som i omvärlden blir alltså konjunkturåterhämtningen långsam.

Löneökningar växlar ned
Resursutnyttjandet är lågt i nuläget. På sina håll är bristtalen på arbetskraft lika låga som under krisåren i början av 1990-talet. Efterfrågan på arbetskraft vänder sakta uppåt och sysselsättningen börjar stiga under hösten 2004. Den öppna arbetslösheten kulminerar senare i år på 4,9 procent innan den sjunker tillbaka till 4,2 procent i slutet av 2005.

Under 2004 sluts nya avtal på en stor del av arbetsmarknaden. Jämfört med den senaste stora avtalsrundan 2001 är arbetsmarknadsläget svagare, kronan starkare och inflationsutsikterna mer dämpade. Detta talar för att avtalen 2004 kommer att slutas på en lägre nivå än avtalen 2001. Dessutom har löneglidningen, speciellt inom industrin, varit svagare än väntat hittills i år. Sammantaget bedöms timlöneökningarna växla ned till 3,5–3,7 procent per år. Arbetskostnaderna ökar dock något snabbare än timlönerna, främst i år, bl.a. till följd av ökade kostnader för avtalsmässiga arbetsgivaravgifter. Arbetskostnadsökningarna är därför fortfarande något högre i Sverige än i euroområdet.

Låg inflation och sänkt reporänta
Det inhemska efterfrågerelaterade inflationstrycket blir fortsatt lågt samtidigt som en långsam ökning av utländska exportpriser och en stärkt krona verkar återhållande på den importerade inflationen. Mot den bakgrunden kommer inflationen att underskrida 2 procent 2004–2005. Med hänsyn till det svaga konjunkturläget och de dämpade inflationsutsikterna är det motiverat att sänka reporäntan med ytterligare 0,25 procentenheter till 2,50 procent under hösten. Den svenska reporäntan kommer ändå att vara högre än ECB:s styrränta vid inträdet i ERM2, vilket är motiverat bl.a. av att resursutnyttjandet är något högre i Sverige än i euroområdet. Både ECB och Riksbanken börjar höja sina styrräntor under 2004 mot bakgrund av den då starkare tillväxten och det stigande resursutnyttjandet. Höjningarna är dock långsammare i Sverige och i slutet av 2005 konvergerar reporäntan fullt ut till ECB:s styrränta.

Finanspolitiken väl avvägd vid beslutade regler
Konjunkturnedgången motverkades av den expansiva finanspolitiken 2001–2002. Även i år är finanspolitiken svagt expansiv samtidigt som penningpolitiken stimulerar ekonomin med sänkt reporänta. De kommande åren stiger resursutnyttjandet medan reporäntan höjs och finanspolitiken vid nu beslutade regler blir något åtstramande. Ur stabiliseringspolitisk synpunkt är detta lämpligt med hänsyn till att tillväxten då är hög samtidigt som produktionsgapet är på väg att slutas och inflationen ligger nära 2 procent. Enligt Konjunkturinstitutets bedömning är därmed finans- och penningpolitiken inklusive den förutsatta centralkursen på 9,00 kronor väl avvägd ur samhällsekonomisk synvinkel.

Överskottsmålet kan höjas
I år är det offentliga finansiella sparandet lågt i förhållande till riksdagens mål om 2 procents överskott i genomsnitt över en konjunkturcykel. Genom den stramare finanspolitiken förbättras det finansiella sparandet och justerat för konjunkturen uppgår sparandet till 2,5 procent av BNP 2005. Det höga konjunkturjusterade sparandet 2005 indikerar att tvåprocentsmålet skulle kunna justeras upp till 2,5 procent utan att det krävs nya utgiftsnedskärningar eller skattehöjningar.

De takbegränsade statliga utgifterna minskar som andel av BNP eftersom utgiftsökningen i sjukförsäkringen bromsar upp, arbetslöshetsersättningen minskar och den statliga konsumtionen stagnerar. Trots genomförda åtgärder beräknas utgifterna överskrida taket med 5 miljarder kronor i år. Slutsatsen är att det krävs ytterligare åtgärder redan i år för att utgiftstaket inte ska överskridas. Den svaga sysselsättningsutvecklingen har medfört att kommunernas skatteinkomster inte ökar lika snabbt som tidigare, vilket tillsammans med fortsatta utgiftsökningar leder till ansträngda finanser. Kommunalskatten bedöms höjas med ytterligare 20 öre nästa år.

Långsammare konjunkturuppgång utan euron
Om Sverige stannar utanför valutaunionen till följd av ett nej i höstens folkomröstning kommer konjunkturuppgången att bli långsammare. Någon extra draghjälp från sjunkande långräntor är då inte att vänta. Hushållens konsumtion och investeringarna kommer att växa något svagare. BNP-tillväxten bedöms i så fall stanna vid 2,3 procent såväl 2004 som 2005.

Kontaktpersoner: Hans Lindberg, prognoschef, tel. 08-453 59 44 eller Ingemar Hansson, generaldirektör, tel. 08-453 59 15.

För tabell, se bifogad fil