LO

Kraftig ökning av allra mest osäkra anställningarna

Pressmeddelande   •   Okt 25, 2005 10:07 CEST

Sammanlagt hade under första kvartalet 2005 ungefär 525 000 personer någon form av tidsbegränsad anställning. Det innebär en ökning med så mycket som nästan
150 000 sedan 1990. Under samma tid har de fasta anställningarna minskat med ungefär 450 000 (från drygt 3,6 till knappt 3,2 miljoner). Det innebär att andelen tidsbegränsade anställningar har ökat från 9,4 procent 1990 till 14,1 procent 2005.

Det konstaterar LO i en ny rapport om anställningsformer och arbetstider. Rapporten
bygger på omfattande bearbetningar som LO gjort av SCBs arbetskraftsundersökningar fram till och med första kvartalet 2005.

Det finns stora skillnader mellan olika typer av tidsbegränsade anställningar. Den form som innebär den allra största otryggheten – som är helt på arbetsgivarens villkor – är den så kallade behovsanställningen. Arbetsgivaren ringer och erbjuder arbete när behov uppstår, kanske först samma morgon under den dag då man vill att den anställde ska arbeta. Forskning visar att behovsanställningar i mycket liten utsträckning leder till fasta jobb. Mot den bakgrunden är den mycket kraftiga ökning om har skett utomordentligt allvarlig. Antalet behovsanställningar har ökat från ungefär 40 000 nästan 145 000 mellan 1990 och 2005.

I många grupper av anställda är osäkerheten med de otrygga anställningarna mycket vanligare än vad dessa genomsnittssiffror anger. Ett exempel är LO-kvinnor i åldrarna 25-29 år, bland vilka andelen med tidsbegränsade anställningar har ökat från 15 till 24 procent sedan 1990. Hela denna ökning ligger på den mest osäkra anställningsformen, behovsanställningen, som i den här gruppen har ökat från 1 till 12 procent.

Den bedömning som görs i rapporten, med stöd av flera forskarrapporter, är att den ökade osäkerhet på arbetsmarknaden som de tidsbegränsade anställningarna innebär har kommit att påverka människors mest centrala livsfrågor som viljan att bilda familj och skaffa barn.

Hur arbetstiderna är förlagda har stor betydelse i människors liv. Det påverkar hela familjen, också barnens situation. Bland mycket annat har det ofta stor betydelse för möjligheterna att ordna barnomsorgen på ett bra sätt.

Det kan nästan uttryckas som att LOs medlemmar och andra här ”lever i något av olika världar”. Att arbeta på obekväm eller oregelbunden arbetstid är nästan tio gånger vanligare bland LOs kvinnor än bland kvinnorna inom SACO. Men också bland männen är det stora olikheter mellan de olika grupperna – obekväma eller oregelbundna arbetstider är drygt fyra gånger vanligare inom LO än inom SACO.

Under en tid av knappt 25 år, sedan början av 1980-talet, har andelen LO-kvinnor som arbetar på obekväm eller oregelbunden arbetstid så gott som fördubblats, nämligen från 25 till 49 procent. Bland männen inom LO har det varit en ökning från 23 till 33 procent.
Bland kvinnor och män inom TCO och SACO har förändringarna varit små. Slutsatsen är alltså att arbetstidernas förläggning allt mera kommit att bli en klassfråga.

Mellan 1997 och 2003 var det en kraftig minskning av antalet anställda som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än vad de själva önskar – från mer än 350 000 till 215 000 - efter en tidigare kraftig ökning under 1990-talets första del. Men under de senaste två åren, mellan första kvartalen 2003 och 2005, har den här gruppen återigen ökat - från 215 000 till 250 000.

Det innebär också att dessa 250 000 anställda får lägre inkomster än vad de annars skulle ha haft. Av den här gruppen är 170 000 kvinnor, varav den helt övervägande delen har ett arbetaryrke.

-Dagens regler om anställningsformer ger inte människor den sociala och ekonomiska trygghet som de vill ha i sina liv. Det ofrivilliga deltidsarbetet är ett av de största jämställdhetsproblemen mellan könen. Och det innebär att många kvinnor, framförallt i LO-yrken, förvägras möjligheten till en lön som det går att försörja sig på. En trygg anställning ska vara en rättighet för alla, säger LOs förste vice ordförande Erland Olauson.

Sammanlagt är det knappt 950 000 anställda som arbetar deltid. Slutsatsen är alltså att det är en betydande del av de deltidsarbetande som skulle vilja öka sina arbetstider. Av LOs deltidsarbetande kvinnor är det tre av tio som är i den här situationen. De grupper som är alldeles särskilt drabbade av detta problem är de unga kvinnorna.

Här kan du hämta rapporten som pdf-fil.

http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6F04593B3E6ED0C5C12570A5002A8863/$file/Anstallningsformer05.pdf