Riddarhyttan Resources AB

Kvartalsrapport juli - september 2004

Pressmeddelande   •   Okt 27, 2004 13:30 CEST

* Höga guldhalter i långa kärnsektioner visar att Västra zonen (Huvudförekomsten) i Suurikuusikkofyndigheten fortsätter mot djupet.
- 4,4 gram per ton i en 62.9 m:s kärnsektion, vilken inkluderar rikare sektioner som: 14,7 m med 9,7 gram guld per ton, 8,0 m med 4,7 gram per ton och 11,6 m med 4,9 gram per ton.
* Extra bolagsstämma den 27 oktober 2004:
-Styrelsen i Riddarhyttan föreslår en företrädesemission omfattande 7 553 846 aktier (totalt 45 323 076 kr).
* Likvida medel och kortfristiga placeringar uppgick per 30 september till 29 235 tkr (38 341). *Omsättningen i kvartalet uppgick till 1 tkr (101). *Resultat efter skatt för kvartalet uppgick till -3 271 tkr (-2 031).
* Resultat efter skatt per aktie för kvartalet uppgick till -0,03 kr (-0,02).


PROSPEKTERING
Riddarhyttan Resources AB beslöt i juni 2004 att genomföra ett aggressivt borrprogram omfattande 20 000 meter inom det av bolaget helägda Suurikuusikkofältet. Borrprogrammets primära inriktning är att undersöka de mineraliserade zonernas utsträckning mot djupet med målsättning att öka det guldförande tonnaget. Sammanfattningsvis har resultatet av hittills genomförd borrning varit positivt.
Fem borrmaskiner är nu engagerade i undersökningarna inom Suurikuusikkofältet. Fyra av dessa används för att borra djupa hål inom Huvudförekomsten medan den femte maskinen borrar de grundare hålen under den kända delen av Norra Rouravaarazonen. Hela det pågående borrprogrammet beräknas vara genomfört till i slutet av december månad 2004. De första resultaten från det pågående programmet offentliggjordes den 5 oktober och har också inkluderats i denna rapport.
En sjätte borrmaskin används för undersökningar i Iso-Kuotko området (10 km norr om Suurikuusikko). Då moräntäcket i vissa delar av detta område är tunt har också flera diken grävts. Borrningen och dikesgrävningen avser i första hand att undersöka olika geofysiska och geokemiska anomalier i anslutning till de i området kända guldförande zonerna.
Suurikuusikkostråkets förlängning mot söder har under sommaren undersökts med bergkaxprovtagning längs flera profiler över den förmodade guldpotentiella zonen.
HUVUDFÖREKOMSTEN
Västra zonen
Den ökade kunskapen som erhållits genom det stora antal hål som borrats mot Huvudförekomsten visar att den Sydvästra zonen och den Västra B-zonen övergår i varandra och således utgör en och samma zon ("Västra zonen"). För att undersöka denna mot djupet borrades, inom ramen för det nu pågående djupundersökningsprogrammet, ett hål (04029) i profil 7536625 (se längsprofil i bilagan). Eftersom detta avvek uppåt mer än beräknat träffades mineraliseringen redan på ett djup av knappt 500 m där den visade sig vara överraskande mäktig. Den mineraliserade kärnsektionen, som håller 4,4 gram guld per ton, har en längd av 62,9 meter vilket motsvarar en verklig bredd på cirka 42 meter. Inom denna kan tre rikare kärnsektioner särskiljas:



- 14,7 m (verklig bredd ca 10 m) med 9,7 gram guld per ton. Eller 31,2 m (verklig bredd ca 21 m) med 5,8 gram guld per ton.
- 8,0 m (verklig bredd ca 5,5 m) med 4,7 gram guld per ton.
- 11,6 m (verklig bredd ca 7,8 m) med 4,9 gram guld per ton.
Resultatet är mycket uppmuntrande och understryker styrelsens och företagsledningens tro att de guldförande zonerna fortsätter mot djupet. Borrhålet är ett av de bättre som hittills träffat Västra zonen. Förutom att det ger ett betydande tonnagetillskott visar det också klart att den guldförande zonen fortsätter mot djupet i fältstupningens riktning.
Borrhålet träffar också den Centrala zonen på ett djup av cirka 380 m. Som väntat är denna, på detta djup i den aktuella profilen, smal och svagt mineraliserad (2,1 m längs kärnan med 2,1 gram guld per ton).
Centrala zonen
Resultaten av de fortsatta borrningarna i fältet har gjort att även den Centrala zonen delvis omtolkats (se längsprofil i bilagan). Den väsentligaste skillnaden mot tidigare tolkning är att Djupzonen nu anses utgöra en direkt fortsättning av Centralzonen mot djupet vilket medför att denna får en brantare fältstupning än tidigare samt ett betydligt större djupgående. Den rikare delen är känd ner till cirka 490 meters djup i profil 7536305.
KETOLAZONEN
För att undersöka Ketolazonen mot djupet har fyra hål planerats. Det första av dessa (04026) borrades i profil 7535320 (se längsprofil i bilagan). På ett djup av cirka 300 m träffade det den guldförande zonen som i detta läge representeras av en 1,5 m lång kärnsektion med 7,6 gram guld per ton (verklig bredd ca 1,2 m). Ytterligare en smal mineraliserad zon, som är 2,7 m längs borrkärnan (verklig bredd ca 2,2 m) med 1,3 gram guld per ton, noterades cirka fem meter väster om Ketola zonen.
ETELÄZONEN
Hål 04027 som borrades i profil 7535770 förväntades träffa Eteläzonen på ett djup av cirka 260 m (se längsprofil i bilagan). Ingen mineralisering kunde emellertid konstateras på detta djup vilket tyder på att den guldförande zonen fältstupar brantare än vad som antagits. På cirka 90 m:s djup träffade hålet den Sydöstra subzonen som representeras av en 3,1 m lång kärnsektion (verklig bredd ca 2,0 m) med 2,1 gram guld per ton. Även om mineraliseringen i detta läge är smal och relativt fattig är den intressant då den visar att den Sydöstra subzonen fortsätter längre mot söder än vad tidigare förmodats.
Även hål 04028 (profil 7535690) borrades för att undersöka Etelä zonen mot djupet (se längsprofil i bilagan). På ett djup av cirka 300 m träffade det den guldförande zonen som i detta läge är smal (2,4 m längs borrkärnan) och svagt mineraliserad (0,7 gram guld per ton). Även den Sydöstra subzonen, som träffades på 150 m:s djup, kunde konstateras i kärnan (3,0 m längs borrkärnan med 0,9 gram guld per ton). Ytterligare en svagt mineraliserad zon noterades i kärnan. Denna träffades på 330 m:s djup cirka 80 m väster om Eteläzonen och representeras av en 2,3 m lång kärnsektion med 1,0 gram guld per ton.
ISO-KUOTKO OMRÅDET
I kärnorna från de första hålen som borrats inom ramen för det nu pågående programmet i Iso-Kuotko uppträder de för området typiska sulfidförande kvarts-karbonatgångarna. Hittills har kärnorna från två av hålen karterats och provtagits. För ett av dessa (IK 04001) har analyserna rapporterats. På ett djup av cirka 50 meter träffar detta en smal (0,7 m längs kärnan) mineraliserad zon som håller 4,0 gram guld per ton.
Då moräntäcket i vissa delar av området är tunt har också flera diken grävts för att undersöka de anomala zonerna. Sulfidförande (svavelkis, arsenikkis och kopparkis) omvandlingszoner med åtföljande kvarts-karbonatgångar har noterats i alla diken. Prover från dikena som hittills analyserats håller dock endast spår av guld (